missdjango

nu skiter jag i stor bokstav i början på meningar för jag orkar inte.

 

 

vad är J´s problem?

 

-känslosvall

-brist på att kontrollera sina känslor

-okunskap i att kunna hålla igen sig själv i relationer

-okunskap i att kunna ta hand om sig själv i känslosamma perioder

-stora svårheter i att hålla rutiner

-stora svårigheter med energireglering

-en starkt negativ självbild

 

ett jävla helvete. förra veckan fick jag en ny halsinfektion som gjorde att jag inte kunde träna och att jag inte sov bra, och inte hade någon energi alls på jobbet. lördagen ger mig otaliga förnedrinagr och jag kan inte tackla dom. idag är det tisdag och det blir snarare bara sämre. jag har en stark känsla av tat tappa kontrollen. och jag hatar det. jag kan inte hantera det, inte ens logiskt tänkande. jag går upp i den här känslan och den förstör allt. 

jag är arg, så förmörkande arg, samtidigt som jag tycker att jag är så förbannat värdelös. jag vill inet mer. jag vill bli av med allting. jag lider för i helvete. och jag vet inte vad jag ska göra.
 det här är inte som den vanliga ångesten men det är minst lika förgörande. lika mörkt och omslutande. hur blev jag den här människan? jag vill ta ledigt, jag vill lägga locket på och dra från stan i ngr dagar. men jag känner inte att jag har råd. vet inte vad som skulel få mig att må bra, vet inte hur jag ska hantera de här känslorna. de äter bara upp mig och jag kan inte dämpa dom.

Fredag, klockan är 20:28 och jag gissar att de flesta jag känner dricker och klär upp sig för att gå ut och dansa här i stan. Jag har haft en handikappad dag och fortsätter med en handikappad kväll, framför tvn i mjukiskläder med naturgodis. Som jag vräker i mig.

 

Träffade min psykis idag och senaste nytt är att jag vägrar lithium och att remiss ska skickas iväg för DBT. Bra och jag är nöjd. Annars satt jag mest och var på väg att somna i stolen, sluddrade och smågrät för att jag var så slut som människa. En helt vanlig dag. Sov inatt ordentligt och allt. Fattar inte när jag får såna overloads. som hon själv noterade, "du skulle ju aldrig klara ett vanligt jobb." Nej, det skulle jag inte. Så långt har det gått! Det är skönt att vara förbi skolan, att vara min egen chef nu och slippa alla negativa jävlar som inte förstår. Att kallas för lat och arbetsskygg och hypokondriker.

Och, i form av egen chef så åkte jag till studion, avbokade mina kunder, drack 2 espressos och somnade på soffan i källaren. resten av eftermiddan gick jag runt med Käppen i second-handaffärer i ett par timmar. Så frisk luft, motion och nya bollywood-filmer. Nu slökollar jag på tv och äter naturgodis så jag spyr.

 

vet ni vad jag tror? jag tror att jag passerar mina glansdagar nu. All min värdelösa stress kommer åldra mig i förtid snabbt som fan nu, plus mitt rökande (rökte förresten bara en cigg idag). Joggningen ger inga resultat och jag är lönnfet och får finnar som en tonåring. im screwed. Och fuckad i huvudet. Jag är inget kap.

Sängläge. hur länge är ännu oklart. Fick panikångest på stan igår för första gången på jag vet inte hur länge. Tog två atarax och försökte gå bort det men dte gick dåligt. Blev blodsockerfall och adrenalinrus samtidigt, jag var upprörd och hade inte ätit på flera timmar. Bound to happen.

När jag kom hem lade jag mig ner och åt, lite allt möjligt som jag kunde hitta. Sen var jag på väg att somna hela tiden så jag gjorde mig iordning för sängen, kröp ner och insåg att hon var 19:55. Har nog inte lagt mig så tidigt sen jag var liten! Och jag somnade och sov hela natten.

 

Nu när jag vaknade så kände jag mig egentligen ok. Stel, lite frusen. Men jag tänker ta den här dagen och vila mig. Ska sitta här ute i mitt naturreservat och samla kraft och köra 5km-spåret. Se om jag kan få klarhet i ngt, lite balans.

 

Får idag veta om mitt lån beviljas för tandvårdsingreppet. Borde inte vara ngt problem. då vet jag at tdet är lugnt, likaså momsskiten är under kontroll.

 

Och, ska kolla lägenhet ikväll.

 

Ett organiserad kaos, m.a.o.

Kände att det var dags att rycka upp sig och börja tackla saker igen, fokusera på mig själv igen. Äta vettigt, jobba, ha koll på mina papper, sköta träningen och inte. tappa. fokus. och ja, jag vet, det går ngr dagar och man är king of the world och råkoll på allt, men jag vet att jag kommer att tappa bollen igen. För jag tappar alltid bollen. Och plockar alltid upp den. Så här har dte ju alltid varit.

 

Dag för dag, det är det bästa. Pengar är bara pengar och om jag börjar tröttna på allt runt mig så åker jag bort en sväng. Var i Mjölby förra helgen och det var så skönt att komma bort från Sthlm. Inte den minsta ångest, bara lugn i kroppen. otroligt ovanligt men otroligt skönt. Var trist att åka upp igen men var fokuserad på måndagen, gjorde min kund och åkte hem och vilade efteråt.

 

Idag ska jag till tandläkaren. Ångest, det är dyrt oc hde komemr göra de vanliga frågorna om hur mkt läsk jag dricker och visa mig hur man ska borsta tänderna och jag ska säga at tdet är magsyrans fel och att jo, jag använder munskölj. kanvilagahåljävlarnaochslutafåmigattkännamigdumihuvudet? men det går nog bra.

 

Sen har jag inget inbokat idag så jag ska nog försöka vara lite kreativ och göra ngt vettigt, alternativt gadda ett finger. Symbolismen är ännu oklar men det klarnar ju oftast där och då.

Ska se at tdet löser sig. Fixa lite peppgaddar bara. Vaknade flera ggr inatt, svårt att komma till ro, skjuta bort fel tankar för att hitta rätt tankar. Känner av en förändring i vädret också, hösten är på väg. Hösten är min årstid av förändring, när hösten kommer vill jag röra på mig, då vill jag utvandra. Förra året var enda året då jag inet vilel det, men, mycket har hänt på ett år.

F¨r mig att minnas Cork, elelr före Cork, när jag rökte cigg på pappas balkong och bara kände att jag måste bort. Eller att gå genom Norrköping för at tdricka kaffe med nån på stan. Från Stockholm och hösten har jag inget minne, inget poppar upp. I oktober kommer jag att ha bott i Stockholm i två år. Trots allt så har jag ju trivts här. Ville komma til lro här. Idag är en sån där dag då jag undrar om det ska vara så. Borde väl jobba emot det, hoppas på att det går över och påminna mig själv om det här som är bra. Det handlar sällan om att jag ger upp, dte handlar snarare om att jag tröttnar på att vänta på det där avgörande. Många processer kan man inte skynda på, och ibland kommer de bara inte. Och då tror jag att jag står på fel ställe. har alltid varit så rädd att missa mina chanser.

Jag har bytt boende 10 ggr sen jag var 17. Både för att jag har velat och för att jag har varit tvungen. Jag är trött på att röra på mig, jag vill ha en fast punkt, jag vill ha trygghet. Något som stimulerar min itch. Någon.