missdjango

Fredag, klockan är 20:28 och jag gissar att de flesta jag känner dricker och klär upp sig för att gå ut och dansa här i stan. Jag har haft en handikappad dag och fortsätter med en handikappad kväll, framför tvn i mjukiskläder med naturgodis. Som jag vräker i mig.

 

Träffade min psykis idag och senaste nytt är att jag vägrar lithium och att remiss ska skickas iväg för DBT. Bra och jag är nöjd. Annars satt jag mest och var på väg att somna i stolen, sluddrade och smågrät för att jag var så slut som människa. En helt vanlig dag. Sov inatt ordentligt och allt. Fattar inte när jag får såna overloads. som hon själv noterade, "du skulle ju aldrig klara ett vanligt jobb." Nej, det skulle jag inte. Så långt har det gått! Det är skönt att vara förbi skolan, att vara min egen chef nu och slippa alla negativa jävlar som inte förstår. Att kallas för lat och arbetsskygg och hypokondriker.

Och, i form av egen chef så åkte jag till studion, avbokade mina kunder, drack 2 espressos och somnade på soffan i källaren. resten av eftermiddan gick jag runt med Käppen i second-handaffärer i ett par timmar. Så frisk luft, motion och nya bollywood-filmer. Nu slökollar jag på tv och äter naturgodis så jag spyr.

 

vet ni vad jag tror? jag tror att jag passerar mina glansdagar nu. All min värdelösa stress kommer åldra mig i förtid snabbt som fan nu, plus mitt rökande (rökte förresten bara en cigg idag). Joggningen ger inga resultat och jag är lönnfet och får finnar som en tonåring. im screwed. Och fuckad i huvudet. Jag är inget kap.