missdjango

Inatt har jag fått sova ut, så sjujäkla skönt. Var rätt mör när jag gick och lade mig. Jag gjorde klart L´s lyckokatt igår och fy faan vad jag missbedömde den. Trodde att vi skulle bli klara efter 2 timmar, men vi satt ungefär 4 stycken igen. Var hemma tio, hungrig och trött.

Men vi hade kul! Men jag kände mig inte så mycket där som jag hade velat. Jag vet inte, men det kändes lite motigt och svårt. Antagligen så ligger det väl i att jag inte har jobbat på en vecka igen och att jag hade varit på förbannat dåligt humör hela dagen pga lite grejer och det tog längre tid för mig att komma in i jobbandet.
Det kändes tråkigt att det skulle vara så. Jag var jätteglad över den där katten, så kände jag mig bara "sloppy" och var självklart inte helt nöjd. Som om färgerna inte gick in och sånt. Sa direkt att vi ska ta en liten tid för allra sista touch up när det senaste har läkt.

Alla mina kollegor säger likadant, vi hade tusen snack om det i The Old Country, att om allt inte funkar privat så märks det i jobbet. Om man är stressad, out of touch. Jag känner bara mest att jag har hoppa tur mitt "tickande", mina rutiner. I Tyskland var jag alltid där 2 h innan öppning och satt sedan alltid till 8 och hade oftast att göra hela dagen. Och det var ändå på en arbetsplats som störde mig.

Förhoppningsvis känns det bättre när den här veckan är slut och jag har fått jobba mig lite svettig.

En intressant paradox som alltid, när man har sina downs och självtvivel och känsla av att inte vara i kontakt med sitt jobb och man undrar om man inte borde jobba med ngt annat, så fick jag ett rätt intressant mail. I förra veckan då jag var beredd att gå på dagen om jag och Bossen inte skulle ha ett bra snack, så mailade jag en relativt nyöppnad studio här i Stockholm, som härstammar från Malmö. En riktigt bra studio. Ägaren svarade och sa att han ska spara min info för framtida luckor.
Jag har fått lära mig att såna mail inte alltid behöver betyda ngt, men mer än det så har jag fått lära mig att de svar som man får sällan är så positiva.

I mina vildaste fantasier kan jag inte titta på mina jobb och anse mig bra nog att jobba i en top notch-studio. Det är ju självklart det som jag vill, att kunna marknadsföra mig själv och mina önskemål så till den riktning att det är dom som poppar in, samtidigt som jag vet att det händer vanligtvis efter de första 3 arbetsåren (minimum). När jag ska beskriva mina jobb så kan jag p ådet snällaste kalla dom "lovande", att man kan se potencial till mycket mer i mina grejer.
Så att en top notch-studio säger att de tänker höra av sig om det kan dyka upp ngt, det kan jag inte fatta.

Nu ska jag dricka upp mitt te och sen ska jag till tandläkaren.

Otroligt behövligt med kaffe denna morgon och konstigt svårt att komma upp ur sängen. Blunda 2 min till och man var inne i en ny dröm. Så segt brukar det aldrig vara..! Men jag kommer upp, och det är ju det som räknas.

Den här veckan ska bli ganska spännande, då jag har jobb ALLA DAGAR :D Fyra betalande av fem möjliga, och sen ledigt helgen. I Sverige märks det när folks löning kommer. Även om jag inte har ngr säkra kunder för veckan efter så känns det här iaf skönt.

Idag ska jag gadda Bossens lille lärling, ett porträtt av Ernest Hemingway! ska bli spännande att se hur jag lyckas. Det är roligt att han erbjöd sig.

Men först ska jag på återbesök till sjukgymnasten. Vet inte om jag skrev vad som hänt? Hon hittade iaf muskelknutor i vaden, så muskeln har låst sig i ett stelt läge då synapserna varken kommer upp eller ner. Så jag blev tejpad, har stretchat, gör övningar och masserar benet varje dag. Det är fortfarande inte helt bra, men jag tycker att det verkar lite bättre!

Har återbesök hos tandläkaren med. När hon hörde att min förra tandläkare inte hade fotat tänderna så ville hon göra det för att försäkra sig om att det inte finns ngr fler hål. Jag vet att det är lika bra att göra det men...ja. Kul är det ju inte. Speciellt inte att betala för ngt som redan skulle ha varit fixat.

Första adventen i Sverige är med avklarad. Vi hade feast här i Gården. Tortellini, lussekatter med glögg och godis på det. Var mer jul än vad jag har åstadkommit de senaste sju åren kändes det som! Men mysigt.

Så nu väntar vi väl alla bara på snön säg?

Jag ska inte dra ngt längre för dte hinner jag nog inte, ska snart in i duschen. Först och främst ville jag bara säga at tdet är lugnt just nu med jobbet. Vi hade ett snack igår och jag har om inte annat vunnit tid så att jag kan jobba kvar där längre utan att bli satt på gatan. Det gick väldigt bra och det känns skönt att ha blivit av med det orosmolnet.

Det enda jobbiga nu är att fortfarande vara sjuk. Jag har gått upp mitt i natten sen tre dygn och ätit värktabletter. I förrgår låg jag på soffan hela eftermiddagen och reste mig bara för att gå på toa. Inatt har jag sovit rätt bra och vaknade bara en gång kl 7 imorse, men jag proppar ännu i mig piller. Gulliga Johan gjorde frukost imorse åt mig <3

Om 2 h ska jag iaf försöka ta mig in till staden. Sen senare blir det tacos/förfest hos en vän och efter det trubadurafton. Ska ta det lugnt, har ju flr sjutton 4 kunder nästa vecka (reckord, dock 3 betalande).

Annat som jag har gjort är att jag har lyckats skapa en facebook-sida som jag bara ska använda i arbetssyfte. Ladda upp bilder på jobb, måleri, skriva nyheter, länka etc. Tror det kommer funka bra. Har sedan länge stört mig på att använda mi nprivata till det.

Igår kom jag fram till vad jag ska göra, och skickade iväg ett sms till bossen om att jag ville prata med honom idag (som en sorts färdigställning som jag själv inte kan ta mig ut ur).

Jag mår alltid så mycket bättre när beslutet finns där, även om det inte finns ngn form av trygghet i beslutet i sig. Så vaknar man denna snoriga morgon och har denna sång i huvudet:

I'm broke but I'm happy
I'm poor but I'm kind
I'm short but I'm healthy, yeah
I'm high but I'm grounded
I'm sane but I'm overwhelmed
I'm lost but I'm hopeful baby

What it all comes down to
Is that everything's gonna be fine fine fine
'cause I've got one hand in my pocket
And the other one is giving a high five

I feel drunk but I'm sober
I'm young and I'm underpaid
I'm tired but I'm working, yeah
I care but I'm restless
I'm here but I'm really gone
I'm wrong and I'm sorry baby

What it all comes down to
Is that everything's gonna be quite alright
'cause I've got one hand in my pocket
And the other one is flicking a cigarette
And what it all comes down to
Is that I haven't got it all figured out just yet
'cause I've got one hand in my pocket
And the other one is giving the peace sign

I'm free but I'm focused
I'm green but I'm wise
I'm hard but I'm friendly baby
I'm sad but I'm laughing
I'm brave but I'm chickenshit
I'm sick but I'm pretty baby

And what it all boils down to
Is that no one's really got it figured out just yet
'cause I've got one hand in my pocket
And the other one is playing the piano
And what it all comes down to my friends
Is that everything's just fine fine fine
'cause I've got one hand in my pocket
And the other one is hailing a taxi cab

Klockan är 08:15 och här sitter jag och har svullen hals och fryser och är trött, men kan inte sova. För min skalle vill inte hålla käft. Jag oroar mig, jag oroar skiten ur mig. Det värsta som kan hända är att jag blir pank, luspank, och måste leva på Johan och allmosor tills jag har kommit på fötter igen. Jag hatar att inte veta vad som är rätt drag för mig, men om det fortsätter som det gör nu, så kommer jag att inte ha ngr pengar kvar om 3-4 veckor. Det är rätt snart.

Igår satt jag och kollade på Arbetsförmedlingen efter jobb. Den hårda sanningen är ju den att jag varken har rört mig uppåt elelr neråt på mitt CV sedan jag var 18, vilket betyder att jag antagligen inte heller nu kan få ngr andra jobb än telefonservice (utöver tatuerande). Och jag vill inte. Det skulle vara ett så förbannat nederlag för mig, som att alla de senaste åren varit förgäves.

Jag vet att jag inte är dum, men jag lade bort alla mina ambitioner så fort jag insåg att de inte spelar ngn roll i den här jävla världen. Paradoxen i mig verkar vara att inte ens när jag kommer framåt, kommer jag verkligen framåt.

Ska i sinom tid iväg till rehab och få foten klämd av en Lena. Ser fram emot det! Det är sjuka på Gården, förkylningar, frossa och lite magsjuka (Johans) så det känns ganska passande att inte röra sig utanför Västerort idag. Jag har precis ätit frukost och kartlagt alla mina personliga tillgångar. Jag måste bestämma mig för en överlevnadsplan, men samtidigt är mitt huvud så segt och jag bara sitter och känner att "det här ville jag inte".

Nog för att livet aldrig är guld och gröna skogar, dte kommer det aldrig att bli heller, så varför sitter jag här och ska låtsas vara förvånad.


Cheats never prosper, crime don't pay, The meek shall inherit come judgement day,
Peace in our time, no pain no gain, management decisions, insurance claims,
The slow but sure will always win it, there's one born every minute

It's a lie

The cheque's in the post, you won't feel a thing, the power of prayer and the deadly sins,
You're as young as you feel, your mother knows best, the truth will out, young man go west,
The end can justify the means, God save the queen

It's a lie

Breeding counts, lambs to the slaughter, who dares wins, blood's thicker than water,
Expense accounts, graduation days, a friend in need, a spade's a spade,
The power and the glory, the country's burning, the lady's not for turning

It's a lie

Mega-buck deals, interest rates, fortune tellers and the hand of fate,
Credit ratings, human rights, the seven wonders, another street fight,
Global warming and cleaner seas, here come the cavalry

Efter en jätteskön vecka tillsammans med Johan struttade han imorse iväg till nya jobbet i City och jag låg kvar och försökte sova. Nu är jag uppe och dricker kaffe. Tandvärken kom tillbaka With Full Force igårkväll och just nu värker det värre än på över en vecka. Den där munsköljen hjälpte men nu är det alltså tillbaka...Dock så har jag min stora "Sjukhusdag" imorgon. Jag har kommit in till en sjukgymnast så har tid där imorgon förmiddag och sen kl 15 ska jag till tandläkaren och laga hål. Kommer känna mig betydligt bättre när det här är fixat. Det är en början iaf.

Så mitt allmänna fysiska tillstånd är väl inget att hänga i julgranen. Dock hann det bli en del fysiska aktiviteter i helgen. Igår utforskade Johan och jag en sida av Hässelby som vi inte har sett förut. Detta innebar promenad-avstånd till strand, naturreservat och joggingspår utan slut. BRA! Vi lullade runt i skogen och kände oss episka, för att sedan kolla in Hässelby slott, en främmande runsten och hittade sen videobutiken och hyrde Snabba Cash. Var iaf 1.5 h promenad i frisk luft.
Men idag känner jag mig sjuk i kroppen med så det är ju helt underbart. Är väl förkylning som förlamar.

Men senaste veckan har fått mig att må bättre. Det har varit förbannat skönt att kunna umgås så mycket med Johan och att också ha varit ute och social bland folk. Behövde väl det. Vi var på teater och såg en uppsättning av Marque De Sade´s "Juliette" med delar av Johans familj, vi var på par-middag hos Dan och Lovisa, mor var uppe på middag hos oss i lördags, och sen på kvällen var vi på bröllops-jubileum hos ngr vänner.

Den här veckan har jag inga bokningar alls, vilket gör mig lite modfälld igen, men jag ska iaf åka dit idag. Hoppashoppashoppas att ngt spontant ska rulla in. Det är inte kul heller att sitta och se de pengar som man har sparat ihop glida iväg genom ens fingrar medans tiden går. Om ingenting förändras så måste jag fatta ett beslut, och kanske måste jag så långsamt ställa in mig på det.

I förrförrgår och iförrgår morse var mina dunklaste i Stockholm tror jag. Men det känns bättre nu så egentligen vill jag inte kommentera vidare. Just nu iaf.

För just nu mår jag bra! Förbannat mycket har blivit uträttat. Studions hemsida har lagt upp en mapp med mina jobb, och jag hoppas att det kommer få jobben att börja komma. Det ger mig iaf en grund att mer i tanke och själ slappna av lite gällande arbetsoron. Var där igår ngr timmar fast inget var bokat, och egentligen vill jag göra det som vana att vara där ett par timmar per dag fast jag ingen kund har. Dels för att komma bort ifrån att sitta hemma och må dåligt, och dels för att kanske komma igång med att teckna elelr vara beredd om folk skulle komma in.

Sen googlade jag min fot och fick fram beskrivningen "droppfot" (från Wikipedia):

Droppfot är en åkomma i foten. Den kan orsakas av att nervus fibularis communis hamnat i kläm och därmed minskar funktionen i de muskler den innerverar. Det innefattar bland annat fotens dorsalflexorer som gör att man kan lyfta fotryggen mot underbenet. Vid gång används dessa muskler frekvent och avsaknaden medför att foten hänger, droppfot. Foten släpas då i backen och vållar extra stora problem vid gång i trappor då man lätt slår foten i nästa trappsteg om man ej lyfter knät högt.

Det där med att foten släpas i backen håller jga inte med om men läste fler sidor där folk med diagnosen beskriver det här med att foten "slår ner hårt i marken", och det är vad min gör. Det ska gå att träna bort med rehab och man kan även använda stödskena (den jag hittade var svindyr).

När jag googlat runt så kände jag mig glad att veta typ vad det är men samtidigt bara "faan, why me, why this, why now?" Det sista jag behöver är att jag måste gå på reha efter att jag spenderat en efetrmiddag med att måla?! bitte...men så ser det ut.

Så igår började jag jaga kiropraktor/sjukgymnast och vad jag har lyckats med fram till nu är att hamna på en akut väntelista. Jag försöker ringa runt till fler men har insett att det inte är så jäkla lätt att komma fram. Jag försöker gå lite efter hur det var när nerverna i min hand somnade in. Då väntade jag med ett par dagar innan jag kom till doktorn och det gjorde ingen större skillnad i ngt. Nerverna sov. Men samtidigt, ju längre nerven sover, ju längre används inte musklerna korrekt. Jag är lite orolig. Foten har varit såhär i en vecka nu, jag är rädd för att springa, gå i trappor. Inget bra.

Men inte tänka för mycket på det..:! Jag var ju på IKEA igår och köpte saker: en dörrmatta, två matskålar, en byrå och LAMPOR!!! Hängde upp alla igår och det är en sån jäkla skillnad. Trodde aldrig att jag skulle få en kick av lampor men hela lägenheten känns annorlunda och här bor man med killen man älskar och hugalingen. :)))

Det känns som om jag har sommarlov och alla andra är borta på kollo. Jag har inte haft så här lite att göra under en längre period sedan jag var tolv år gammal tror jag. Ibland sover jag djupt, ibland sover jag lätt eller inte alls, och vaknar sen med samma resultat varje morgon; en värkande kropp och en förvirrad, ledsen känsla.

Den här veckan har jag en kund. Dividera det med skillnaden, att ha gått från att ha mellan 9-14-16 per vecka. Det är tufft. Och då jag sen sitter där och faktiskt ska köra, är prestationen så mycket viktigare men mina händer är så förbannat mer ovana ochdet dröjer bara längre och längre innan jag komemr in i det jag gör. Det gör mig olycklig.

att vakna och inte ha ett mål och att inte få jobba gör mig olycklig. Pratade med pappa lite om det i helgen och han sade att jag ska försöka hitta ett mål varje dag. Idag väntar jag på en paket-leverans mellan 13-16 och sen ska jag in till studion. Tänker åka in dit varje dag hela veckan och hänga iaf 1-2h. Förhoppningsvis kan det komma in lite bokningar och kanske även lite walk-ins. Teckna lite granna.

Jag kommer på mig själv med att tänka på husdjur.

Nu har jag bott här i ungefär en månad. Under den månaden har jag inte ens haft kunder som skulle fylla en hel vecka. Jag var beredd på det här, men jag trodde inte att jag skulle bli så deprimerad av det. Jag har börjat titta på saker som "vad är annorlunda i Stockholm från vad jag tycker om/är van vid?"

Jag är bra på att anpassa mig men egentligen hatar jag omställningar samtidigt som jag ständigt söker dom. Med allt flyttande hit och dit, osäkra branscher, chansningar...ibland undrar jag varför jag gör det. Fast jag vet, det är en hjärtesak och så förblir jag gärna som människa.

Det här kanske låter motsägande, men så snart allt här har ordnat sig, så ska jag ta semester. En riktig semester. Fast kort.

Det var skoj igår, vi var på mod-club och skakade benen till northern soul. Jag hade en kväll där jag kände ständig kontroll. Utom när jag köpte två veggo-burgare istället för en när det var dags för fyllekäk innan tåget hem. Sen den långa tågresan hem, lyssnandes på irlänska ballader som "Bonny Irish boy", "Bless my irish home", "Mull of Kintyre"...de där låtarna som spreds när radio och platt-tillverkning nådde ön. De där smöriga, jobbiga låtarna som upprepar klyschor som inte ens irländarna själva tror på. Men vissa är fina. Men dåligt inspelade, massa jäkla harpa gjort på orgel. Gillar inte harpa. Engelska accenter som sjunger "When irish eyes are smiling"...

Aja. Icke-relevant.

Jag satt och tittade på alla kidsen runt mig. för det var det de var, finniga kids i rikemans-haarschnitt, sådär typiskt stockholms-svenne som klickar på sina Iphones och Ipods och är så fulla att de är på väg att ramla av sitsen. Tjejer i fula trendiga mössor med en pälsboll högst upp och som skrattar för högt.

Har ni någonsin en känsla av att vara helt avstängd från det som händer runt er? Att ni kan vara runt folk och betrakta dom precis som du betraktar ngt på tv, och ha den där känslan av distans, att du inte har en koppling till allt dte som händer omkring dig, som att du själv inte är där?

Jag har så ofta den här känslan nu för tiden, den där arroganta "Det här intresserar inte mig." Och när tanken dyker upp i mitt huvud så känner jag tillfredsställelse. Och jag har en längtan at tsträcka ut handen, blockera och säga, "jag är uttråkad och understimulerad, nu ska jag gå".

Och bara inte ha social kompetens. Varför ska jag alltid ha det? Varför ska jag aldrig avbryta elelr vara otrevlig elelr inte le och inbjuda till samtal med människor som jag inte tycker om elelr bara känner lika mycket intresse för som dö-kött?

Jag njöt av det på tåget hem, att sitta och låtsas att jag var en prinsessa över alla fän runt mig och jag tittade minsann inte i kors elelr blev bestulen på min mobil elelr somnade och missade mitt stopp. Jag njöt av att känna mig bättre, av att titta lite ignorerande runt mig. Ibland är det skönt. Och jag skadade inte en jäkel med det. Och när jag sådär så blir jag arg. Man är i kedjor överallt. Min kedja är social kompetens.

Egentligen är jag ett djur som gör konster, men tam är jag inte. Och när jag glömmer att göra konster och bara kör på impulser, det är då jag har som roligast och det är då alla blir ledsna. Så var det alltid. En reflektion på tåget bara.

Mull of kintyre
Oh mist rolling in from the sea,
My desire is always to be here
Oh mull of kintyre
Far have I traveled and much have I seen
Dark distant mountains with valleys of green.
Past painted deserts the sunsets on fire
As he carries me home to the mull of kintyre.

Mull of kintyre
Oh mist rolling in from the sea,
My desire is always to be here
Oh mull of kintyre
[ Lyrics from: http://www.lyricsfreak.com/p/paul+mccartney/mull+of+kintyre_20105667.html ]
Sweep through the heather like deer in the glen
Carry me back to the days I knew then.
Nights when we sang like a heavenly choir
Of the life and the time of the mull of kintyre.

Mull of kintyre
Oh mist rolling in from the sea,
My desire is always to be here
Oh mull of kintyre

Smiles in the sunshine
And tears in the rain
Still take me back to where my memories remain
Flickering embers growing higher and higher
As they carry me back to the mull of kintyre

Mull of kintyre
Oh mist rolling in from the sea,
My desire is always to be here
Oh mull of kintyre

Svenskt tangentbord.

Ugh. Jag vet inte vad som händer med mig denna vecka men jag tror att Jässan har hamnat i efterskalv av ngt slag. Varje dag när jag går upp värker kroppen och det känns som om jag inte har sovit knappt alls, även fast jag har varit utslagen. Det är svårt att hitta humöret, det går inte att känna sig problemfri och det känns fortfarande som om jag är i ett limbo.

Vad är dte för datum? 11e. Det betyder att jag har gott om tid på mig att överleva den här månaden, och att folk får löning den 25e, vilket jag hoppas ger folk en spontanspurt för en gadd.

Igår satt jag och gaddade L och vi gjorde en japansk lyckokatt. Det tog ut på tiden, men det var bara skönt att sitta och jobba och att göra ngt vettigt. Jag hade kunnat köra tills jag trillade av stolen. Var hemma vid tio hos Johan, som åkte till Tyskland inatt för hans band ska spela på festival och jag hade bestämt mig av ekonomiska grunder att vara smart och inte följa med. Han kommer hem på söndag och jag saknar honom redan som förbannat. Första gången vi är ifrån varandra sen flytten.

Och sen var ju skiten med tandläkaren och sen somnade en nerv i min fot in i förrgår och tack som faan att den har visat tecken på att vakna idag, annars hade det blivit doktorn nu. För mycket uppdelat på en vecka. Det är jobbigt att gå upp ur sängen och jag är inne i det där att det känns svårt att göra utsvängningar från mina router som jag har börjat skaffa: Gården-Vällinby (forex)-Odenplan-Studion-Odenplan-Gården.

Ska nog faan lägga mig på soffan nu och sova en timme framför Nyhetsmorron. Sen kan jag ta tag i dagen.

Andra blogg-inlägget för dagen, yeah! Nej jag sitter faktiskt och väntar pa att färgen ska torka pa min nya flash

(Note: Flash kallas färdiga förlagebilder fran tatuerare)

Det känns jättekul att vara kreativ utan slut igen. Jag tänker fösöka göra klart hela idag (A3-storlek) och är i det gamla vanliga kreativa stadiet av att inte äta, bara sluka kaffe, röka och sjunga med i samma skiva om och om igen, ngt som jag inte har varit i pa riktigt sedan 2009.

Idag jobbar jag för första gangen med kaffe-behandlat papper. Det är ett knep som jag har läst ngnstans att behandla pappret med kaffe eller té för att fa fram det här gamla förbrunade utseendet. Plus att bilderna star ut mer pa de obehandlade, vita delarna.

Jag har skitkul. :))))

Det far mig även att reflektera tillbaka till de gamla tidernas tatuerande, da det var varje man för sig själv. Man lödde sina egna noelar, byggde sina egna maskiner, bar runt pa hemligheter som man försökte skydda fran rivaler OCH JUST DETTA, man gjorde sina egna bilder och bar runt pa i album eller satte upp i sin studio för kunder att välja.

Nuförtiden är det alltid detta att man snor fran varandra, man hittar ngt pa google und so weiter. Jag är ju den Old School-nörd som jag är med mina boetar, mina quinnor, rosor, svalor osv och det är ju här allt finns. När jag började sa studerade jag grejer fran Sailor Jerry och Tattoo-Peter, Tätowier-Ole och allt jag kunde hitta. Jag älskar att jag fortfarande kan hitta saker hos dom som jag kan interpretera som jag själv vill, precis som jag kan hitta saker i dagens Monga, Valerie Vargas eller fran min egna El General i Lübeck.
Jag tycker det är synd för dom som tatuerar men som inte själva tecknar, som inte själva är kreativa och jobbar med bildspel, som inte leker med linjer och skuggor.

Minns glädjen i när jag visade mina grejer tidigt, tidigt för Ricky och Martin pa Lucky 7 i Norrköping och Martin sa att han tyckte att mina pinuppor paminde om Rickys tidiga. Hjärtat som skuttade vid tanken pa att mina grejer kunde vara pa samma riktlinje som en tatuerare som jag själv sag upp till.

Det här som jag sitter och pillar med pa vardagsrumsgolvet idag är för mig ett band, dte här bandet som jag kan känna elelr tro mig känna med rötter, med den där fascinationen som fran början ledde mig till det här yrket.

Den där känslan har varit ganska död det senaste aret, bara för att ha en snabb lätt vindpust i nacken när jag har gjort ngt och det har känts som att det har varit "rätt". en linje, en viss färg pa ett visst ställe som gör hela skillnaden.
Man ska inte stjäla saker rakt av jämt, men man kan inspireras av andras arbeten för att göra ngt nytt eller bara för att utveckla sin egna stil, och det är det som jag försöker att göra. Hoppas kunna redovisa senaste flash senare i eftermiddag.

Tyskt tangentbord, varning varning.

Jag har funderat lite hur jag ska bedriva denna dag, da jag inte har ngr kunder. Fröken M kommer pa middag hos oss ikväll och jag ska laga min Banana Curry som jag alltid tjatar om att den är sa jäkla god. Vi far se vad herrskapet säger. Tror hon kommer runt 18-tiden. Sa jag fragar mig, är det värt att aka in till stan innan dess? Vad ska jag göra i stan? Köpa en vinterrock pa Myrorna skulle vara en idé, och om jag hinner, kanske hoppa in pa studion. Eller ska jag stanna här ute i förorten och kanske försöka fa lägenheten att se mer fixat ut än vad den är innan vi far besök? Bryr jag mig? Jag skäms nästan vid att säga att ja, jag bryr mig. Lite. (vuxen-varning)
Vi känner alla varandra sen vi var mer eller mindre rumsrena ungjävlar och nu undrar jag om mitt hem inte ser lite ovardat ut.

Jga skulle kunna dammsuga bort löven som ligger pa köksgolvet sen flytten, men en del av mig tycker att de är fina.

Men kommer väl att göra lite iaf...oh well.

Tandläkarbesöket igar blev en Dread, men jag har pratat med mor min om atgärder nu pa morron sa nu känns en del lite bättre. Och har fatt en munskölj (eller fick, jag BETALADE den) mot mitt infekterade tandkött. Det visar sig (bl a) att min jäkla visdomstand har skapat en ficka back i gommen där mat samlas (som en jäkla hamster) och som har infekterat allt tandkött. Sa munsköljen ska ta bort infektionen. Smärtan kommer antingen fran att visdomstanden trycker pa en nerv och maste da bort om det blir för jobbigt, elelr pga en gammal lagning. Dessutom hittade hon ett hoel som min förra läkaren (den jäkla idioten som för 4 veckor sen sa att allt är fint i min jäkla mun) inte hade sett. (Kan berätta för mina fäder att jag inte slarvar med tandborstning och inte heller med tandtrad sen Johan kom in i min vardag)

Vem ska man lita pa här i världen om man inte ens kan lita pa sin jäkla tandläkare???

Efter det akte jag till studion. Ville inte sitta i lägenheten hela eftermiddagen och ha angest. Som pa en flax fick jag 2 stycken walk-in kunder. Turkiska turister, prat pa engelska och tva sma gaddar. Sa blev inget minus pa tandläkarbesöket iaf (halleluja).

Och nu är klockan halv 12. Kom igen Jässan, gör dagen värd...

Det är såna här dagar då man känner att idag är inte min dag. Vaknar samtidigt som Johan på morron och har fått sms av veckans egentligen enda fasta kund som måste avsäga sittningen för att han är sjuk. Märker själv att man har feberkänsla i kroppen.

Så jag är lite martyrisk just nu. det passar bara inte. Ska till tandläkaren idag för undersökning, en tand gör ont och jag tror att det är roten och nog för att jag har en rabatt på 200 spänn men om de ska ta röntgen etc, vad kommer det här då att kosta mig?? vad kostar egentligen tandvård i Sverige?? Är rätt orolig.

Det enda som jag egentligen kan göra, med allt, det är att hålla tummarna. Living on Hope Street, lalalala...

Jag tyckte att jag sov så gott, men nu har jag gått upp och känner mig inte alls så super längre. Först brusade det i öronen och nu hettar ansiktet och man känner sig så där groggy. Men har inga kunder idag. Ska träffa Pissa dear i Liljeholmen och sen tänkte jag åka till studion en sväng. Är väl bra om man är där.

Hade min första kund igår, en polare som jag gaddat förut så det kändes bra. otroligt skönt att jobba så annorlunda! Johan  var med och hjälpte mig ta dit de sista grejerna, så var där vid ett och riggade upp allt. Sen gick vi och åt sushi, jag kom tillbaka vid två, kunden kom vid tre, och vi gick igen vid sex. Allt hur lugnt som helst. Otroligt ovant för mig att jag bara kunde sitta och göra vad jag ville och att ingenting annat krävdes av mig.
Det är svårt att säga hur dte kommer bli att jobba där, men intressant är det. Vissa saker håller jag väl kanske inte med om hur de gör men det kan jag själv ändå göra på mitt sätt utan att det inkräktar på ngn, så gör väl det. Kautionen på gamla rummet och resthyran kom in på banken idag, så har betalat räkningar och ska även beställa lite grejer från Tyskland. Vissa leverantörer har jag inte hittat ännu.

Men det kan nog funka ett tag det här. Idag känner jga mig rätt lugn.