Poser Boysen
Men.
De dras till försköningar av undre klasser och samhällsskikt. De kollar pa filmer som "Snatch", "Lock, stock & two smoking barrels", "Green street hooligan", "Boomdock saints", och vill snorta koks, provskjuta vapen och spela poker om tusentals kronor.
De tror de är riktiga "thugs", tuffa typer som ställer upp för sitt brödraskap, sina bro´s, sina bästa polare i vatt och torrt, som en armé soldater. FROM THE STREETS.
Pa ena sidan har vi alla chilenarna, turkarna och andra killar som kör mer "ghetto", vill se ut som 50 Cents och ha samma trailertrash-bakgrund som Eminem. Vill tatuera in Original Gangsta pa halsen och springa runt i sneakers tills de är 45. De här killarna har förvisso en förvriden bild av verkligheten de lever i, men Svensson-killarna som dras till den där Johan Höglund-misären är minst lika uppe i det blue.
Först och främst. Man fightas när man maste. Självklart bra att kunna när det skulle falla pa, att kunna nagra drag, men att springa och leta ngn att sla pa käften varje helg eller att göra upp fighter, det kan jag inte fatta. När man slass skadar man sig. Man kan skada sig allvarligt. Varför ska man göra det i onödan?
(jo jag vet. De letar kickar. Hormonstinna ynglingar som tröttnat pa tv-spel)
För det andra. De kan vara lyckligt lottade över sin stabila familj och sina stabila pengar och sin stabila framtid. Varför börja med brottslighet? Det tar man till när man inte har ngn annan väg att ta. (Ni har sett Scarface. Lever ni som Al Pacino där? Nej? I rest my case.)
Sen är väl grejen där att de börjar ju inte heller med ngn brottslighet. För de veeeeeet att mamma och pappa skulle ju bli sa jädrans besvikna och da kanske man inet far förlja med till Maldiverna nästa sommar.
Nu lever vi förvisso i en tid av rätt bra välfärd. Iaf i Sverige, här i Tyskland är riktig trygghet och utbildning för de utvalda. De andra blir dumma, tidiga föräldrar med dalig kosthallning i en förort. men SVENSSONS i Tyskland, är betydligt glassigare än de svenska. Tycker jag när jag tittar pa guldgosse-wanna-be-thugsen som struttar runt i var studio, rena bakom öronen och som lystrar när man säger "gewalt".
Jag maste väl lägga in en kontring för subkulturen min. Den är ocksa rätt full av killar som dras till de skinande attiraljerna och valds-romantiken a la Clockwork Orange. Det är en agnarna fran vetet-fraga tycker jag väl. Alla grabbsen runt de 16 kan man väl dra över en kant, men inte de äldre. Alla människor dras till vald pa ett eller annat sätt i mina ögon och ocksa i olika mängd berodde pa livssituation och inre hat antar jag. Jag tror att vissa av oss bara hatar lite mer. Tenderar att ha ett mer inriktat hat. Mot oförtjänad välfärd, samhället...sig själv????
Är ineg npsykolog, men har sällan träffat ngn subkulturell människa utan psykiska problem (mig själv undertecknad). Och ja, de flesta av mina polare är skilsmässobarn.
Är väl bra att de där poser-boysen alla skaffar barn med den snälla söta flickvännen och lägger knogjärnet pa hyllan ngn gang. För det gör de.
Streber
Det som är bra är ju att jag har pengar att betala allt, och även efterat kommer jag att ligga pa lite plus. Men pa betydligt mindre plus än igar. Men det är bara sa jäkla irreterande...
Jag glömde att frihet inte finns och pengar har man bara till lans till de ska spenderas. Jag försöker att trycka bort det, för jag ska faan sluta att ma daligt med de här jäkla fittpengarna. Om jag latsas at tde inte är mina kanske jag mar bättre när jag skiljs fran dom`?
Men tiderna kommer väl att förändras de med. Och i övrigt har ju hälsan kommit tillbaka (i princip), blamärken bleknar och solen jobbar pa att komma fram. Dont worry be happy...
Jobbet just nu är rätt ok. Vi skulle ut pa middag imorgon, men Merle avbokade för familjen. Sa nu är nästa tisdag satt. Annars jobbade jag bra igar. Hann med mycket utan att skallen ramlade av. Men jag längtar till ngt annat rätt ofta. Just nu vill jag nog bara ha semester tror jag väl. En riktig semester, med sovmornar och bad och lek och barnprogram.
Lat som Gustav
Utöver det var jag rätt slapp...blev macka till frukost och pasta med pastasauce till aftonen...och lite salta pinnar. NU ska jag sköta maten fram till bröllopet iaf ;) Ska bli upphämtad i Barmbek av sambon t han jag ska sova hos, och bröllopet börjar kl fem. Ska bli sa jääävla kul! Berith i klänning osv, hon kommer säkert böla, haha. Eller njaa är inte säkert.
Aja, idag ska moelas, sen ska jag ta en runda pa stan och bara lalla runt lite. Om jag känner för det sa ska jag väl fixa iordning rummet lite. Och laga mat. Hänga upp ngn tavla. Göra kassaboken. OCH mycket viktigt, ladda mobilen. Jag ringde upp Johan efetr att jag lallat ur taxin pa vägen hem i lördags och alla pengarna tog slut ;)
Känns lite som jag kan stryka det fran listan nu; "helgalen kväll - check"! Nu kan jag ta det lugnt i en manad till! FAst det kommer inte bli det nu. Först bröllopet pa fredag och sen lördagen efter kommer johan hit och da ska vi ut. Min kompis Tereza fran Prag ska gästjobba i Hamburg nu i tva veckor och hon kommer med att vara i stan sa vi ska ut allihop. Behöver ju förvisso inte bli helgalet eller sent, men Tereza är rätt party. Har inte sett henne pa över ett ar heller.
Men efter DEN KVÄLLEN blir det tant-tider igen. Ända fram till Easter och Stockholm.
Aj, aj, aj...
Det var jättekul faktiskt! Det blev dock lite blodskvätt senare, dock inte mitt. Sen skallade jag Basti inne pa Brigittes...de delarna hade man väl kunnat utelämna, men han var en good sport. När alla akt hem(eller gick jag???) köpte jag 2(!!!) pizzor och satte mig i en taxi.
Hmmmm...var kanske däääärfööör chauffören var sur pa mig! Jag at i taxin, kanske spillde jag?? Hmmhmhm.
I vilket fall klev jag ur taxin för tidigt och visste inte vart jag var. Ett scenario som jag tyvärr känner igen rätt bra pa mina fyllor. Men som i vilse i skogen, krama ett träd och ga rakt fram ;) Hem kom jag!
Morgonekot
Veckans sista arbetsdag är här och det ska bli skönt som faan med helg, som jag tycker varje helg. Ska köra vidare pa Saschas knä idag. Egentligen har jag noll lust, men jag kan ju ploega honom lite, det kan väl vara skoj. ;) Utöver det har jag bara en skrift, med lite tribal runt om pa en vad. Huden pa vaden är oftast väldigt lättatuerad sa ska nog ga rätt smidigt.
Läste nu pa morgon att Fukushima nu kan räknas som en ny Tchernobyl. Vi blaser ut ljusen pa toertan och kliver av podiet. Kan inte ngn skriva en bok? Där precis det som händer i Japan just nu händer, men här? Alla lallar omkring här ute och idag ser ut som igar, medans jag när vi bara fick LÄRA oss om Tchernobyl i skolan när man var liten var livrädd. Giftigt regn, grönsaker man inte kan äta, fiender som inte syns och som ger en cancer. Överallt!!
Senaste nytt i Fukushima I är att försöken med att kyla kärnreaktorn i block 1 med saltvatten har gett totalt bakslag. Saltet i vattnet kristalliserar sig och riskerar nu tat ge motsatt effekt - nämligen att stänga inne hettan. De ska nu försöka kyla med sötvatten. Tre i räddningsmannskapet har skadats allvarligt da de SPRANG genom stralat vatten - och fick BRÄNNSKADOR (bara dte later som värsta skräcken för mig). 18 mannar utsatta för allvarlig stralning, och stralningsnivan i Pacifiks har höjts dramatiskt. Viss fisk, grönsaker och vatten i och runt regionen har dragits in.
Det slog mig igar när jag tänkte pa hur lang tid det kommer ta att bygga upp allt igen. En gang skrev jag en etopisk novell om tva ryska barn som sov i en förstörd nedskjuten kyrka. Den ena hade en metaforisk dröm om girighet. Det var i framtiden ngn gang, jag beskrev USAs president som en liten gubbe som hade last in sig i Vita Huset drickandes ur sin plunta och hur alla hade vänt ryggen mot Afrika. I novellen beskrevs det inte ingaende, men i mitt huvud var det helt enkelt sa att alla hjälporganisationer, alla andra länder, ALLA, hade en efetr en gett upp. Och nu visste ingen mer vad som hände där. Frustration, uppgivenhet.
Tänk, rent hypotetiskt, om hela världen vände ett katastrofdrabbat land ryggen. Det gör iofj vi fotfolk själva jävligt fort, efter en vecka glömmer vi det och det upploppet, den och den översvämningen. Men om hela världen skulel göra det, skulle ngn vaga titta efter igen?
Jag har inte tid att skriva den där boken, sa om ngn annan pallar är jag tacksam!
King Louie
Utöver jobbandet fick jag en del gjort igar. Var och köpte 2 böcker, en med konstnären Mucha och ett stort fagellexikon till nedsatt pris. Vill bygga upp mitt förlagebibliotek. Jag har en del bra böcker redan, och det är kul att bygga upp. Dags för utveckling med andra ord.
Ska försöka hitta bakgrundspapper till min portfolio idag med, den maste friskas upp. Har massor nya kort att sätta in, och ta ut den gamla skiten.
Hm. Kom just ihag att jag drömde om tatuering inatt igen. Kanske för att jag spenderade fyra timmar inbankandes linjer pa Daniels underarm igar. JOBBIG HUD. Jag började med en vanlig 7er liner, men när jag insag att jag var tvungen att dra varje linje 3-4 ggr för att fa en process, brände jag det. En 8er bugpin gick, men linjen blev för tunn. Da tog jag super 9an! Det gick, om än trögt. Vi fick klart linjerna igen. Och hans namn: King Louie Bubba de Blerk.
Tentaklerna var ett helvete...aja.
Det var kul att ses, träffar ju inte en själ längre och har ingen aning om vad som händer och fötter utanför livet som är mitt jobb. Men det är lugnt. Känns som jag har en ny positiv fokus igen lite. Är ju bra att den dyker upp med jämna mellanrum.
Att tänka före frukost
Lite morgonsvammel igen...Det här med att sova till klockan nio verkar ju aldrig hända igen, idag var det uppe med tuppen klockan åtta. Sitter i sängen lite skamset och har redan duschat och min kanna kaffe väntar på mig, en timme för tidigt.
Jag lyckas i princip aldrig somna om efetr att jag en gång har vaknat. Direkt sprätter hjärnan iväg, först kollar den det fysiska tillståndet. Har vi en puls? Öppnar vi ögonen? Är det varmt elelr kallt? Kollar filt-status. Vad väckte mig? Vad är klockan? Är det ljust ute? Måste jag på toa? Och sen ränner den iväg i „övriga tankegångar“, som jag tyvärr inte kan stänga av...
(vad är dte för dag idag? Hur trött är jag? Vad drömde jag? Varför drömde jag det? Vad var dte sista jag tänkte på innan jag somnade, ja, just det, Det, tänkatänkatänkatänka...är jag pigg? Vill jag sova länge? Eller ska jag gå upp? Nej jag ska inte gå upp. Men är jag pigg? Då kan jag ju gå upp. Och göra saker sm maste göras. Hm som det och det. Och det skulle jag göra på det viset...och kaffe är gott...)
ett ständigt jävla blablabla, tills man säger „OKEJ, för i helvete!!“ och går upp. Jävla skit. Och ena körteln sticker ut från halsen igen som på en jävla kalkon.
God morgon. Och nu då?
Idag blir en rätt soft dag. Hela veckan har varit rätt soft. Tre kunder idag, varav en är betalande. Men sånt är livet. Ibland.
Jag känner mig lite lustig idag. Det är inte bra tror jag. Pfff , jag tror jag är less. Just nu är jag lite less på mig själv. Egentligen behöver jag inte ändra något i mitt liv just nu. Jag har hem, jag har jobb jag har vänner, jag tjänar så att jag klarar mig. Egentligen har jag det bättre än jag någonsin har haft i mitt självständiga liv. Samtidigt är jag en strävande människa, och en rent ut sagt jobbigt rastlös en. Jag sitter i princip och söker efter förbipasserande tåg med missade möjligheter ibland. Det behövs bara att någon sätter griller i mitt huvud. Och det har kanske någon gjort.
Man börjar ifrågasätta allt. Vill jag vara här? Vill jag jobba där jag jobbar? Räcker det? Räcker och räcker, svart på vitt, sanningen i vitögat, JA. För mig just nu i min karriär, ja. Jag har inte ens arbetat heltid i ett år med det här ännu, folk som söker folk vill oftast att man ska ha MINST två års studio-erfarenhet. Det har jag förvisso, men inte ur arbetande synvinkel.
Vill jag vara här? Jag gav upp rätt mycket för att komma hit, och jag kom hit med ingenting förutom en resväska och en gitarr. Nu sitter jag i ett rum fyllt med möbler och prylar som är mina. I en stad som jag nu känner till med invånare som jag kan kommunicera med. Egentligen är dte mig lite strunt samma var jag är, Tyskland är inte det slutliga målet i mitt liv, jag ska ju resa världen runt för i helvete. Men att lämna Tyskland skulle vara att lämna en trygghet som jag har jobbat hårt för att bygga upp. Jag är inte rädd för det, men det blir väl jobbigare för varje gång man gör det. Det tar emot lite helt enkelt.
Och vill jag jobba där? Jamenvisst, men inte för evigt och kanske inte så som det är just nu. Kommer något att ändras om man pratar om det? Jag tror inte det. I mina ögon skulle dte behövas en ombyggnad eller lokalbyte, och det tror jag inte kommer att ske. Men hela grejen med att ha varit lärling är att inte pinka dom i ögat som har lärt upp en och dra någon annanstans på en gång. När jag drar så ska tiden vara rätt, eller av rätt anledningar. Meningsskiljaktligheter eller flytt eller brist på arbete. Men bättre erbjudanden då?
För räcker det som jag håller på med nu? Min kreativitet säger nej, det räcker inte på långa vägar att gadda „mi vida loca“ och göra liljor tre ggr per månad. Det händer väl alla, alla vill göra „sin grej“. Men. Sanningen i vitögat igen. Tar sig mina tankar vatten över huvudet? Skulle jag verkligen palla trycket av att arbeta i en 100% customstudio där varenda grej tecknas upp personligt för kunden och där prestationstrycket ligger i varje motiv? Ibland tror jag det, med tanke på att jag nu redan gör det mesta custom för mina kunder. Men jag skulle behöva mer tid. Jag skulle behöva teckna mer.
Jag tror att jag måste se mig om. Samla perspektiv lite. Men inte den här veckan. Och nu spillde jag kaffe innanför tröjan...
Vattnet och seglatsen
Människor och vatten.
Vattnet är det starkaste element av alla. Vad du än sätter upp i vattnets väg, så kommer dte alltid förbi. Sätt upp en mur, lägg stenar i dess väg, och vatten finner alltid en spricka.
Närvaro av vatten skummar även upp ngt inom människor. Det kan ha en lugnande inverkan, en positiv inverkan på våran kreativitet, samtidigt som den kan inbygga oro och skräck. När vi drömmer symboliserar vatten våra känsloliv.
Utan vattnet kan vi inte leva, ingenting på jorden kan leva utan vatten. Det är samtidigt en kraft omöjlig att styra, det finns ingenting vildare än vatten.
I huset där vi bodde under störst del av min barndom i Skänninge hade vi flera tavlor uppsatta av skeppet Cutty Sark, och målade bilder föreställande „Cutty Sark Tall Ship Race“ (en av de första fraser som jag lärde mig läsa) samt tavlor av skummande vågor. Jag brukade titta rätt mycket på dom. När jag var riktigt liten tyckte jag att de var tråkiga, men de kom att växa på mig med åren. Nu är de ngt av det som jag saknar mest ibland, när jag tänker på huset på Vinkelgatan.
Jag har aldrig bott nära en kust direkt, men jag har många minnen av vilt vatten. Mina äventyr som barn runt Skenaån i Skänninge, våra badresor till Getryggens strand tillhörande Vättern, kvällspromenader i Vadstena längst vattnet där ätandes mjukglass och tittandes på båtarna. Och genomsökandet i loppisbodarna i Motala hamn i jakt på det där spännande jag-vet-inte-vad-men-jag-vet-när-jag-ser-det. Semstrar i Danmark, samlandet av snäckor, klättrandet på sanddynor. När vi var i Skagern (som på tavlorna hemma av Peder Severin Kroyer som var mammas bidrag) och jag köpte en snäck som man kunde höra havet i.
Och Huset i Hasslö. Ett rött hus, där jag ständigt lekte att stenrösen kring grusvägarna var fyllda av vilda ormar. Vi duschade i en kamin neråt hamnen (man kände lukten av tjära, salt och hörde måsarna), lägg i fem kronor och du får fem minuter varmvatten. Där man kunde sitta pa kajen och titta ner och se fiskarna simma längst med batarna.
Det var där vi åkte och badade vid den där stranden. I Havet. För varje gång som vi återvände i min barndom var jag alltid lite förvirrad. Jag trodde att det var samma strand, men jag var inte säker förrän jag kom i vattnet och smakade på det. Då visste jag vart jag var. Saltet. Och alla maneter, som jag kallade magneter, och som jag gick i evigheter och plockade vid stranden, bar ut i vattnet och som alltid till min frustration rullade in till stranden igen.
Jag minns första gången vi besökte Vasamuséet i Stockholm, lukten av tjära kring den där jättestora båten med guldlejon som man inte fick ta på. Sen tog jag tag i ett räcke täckt av olja, fick olja på händerna och jackan, och mamma blev sur.
Och när Isabel och jag åkte Silja Line med mormor till Finland (den där resan då jag var galen och begravde folk i bollhavet och klättrade över folk och lekte taga), och vi stod vid de låga fönstren där man såg allt grönt vatten vina förbi och vi försökte se havsdjur. Ålar, stora vita elektriska maneter och hajar.
Och såklart, fisketuren med mormor och Kalle, när vi fiskade upp tio kilo strömming och Kalle slog ihjäl en gädda med en bräda. Vi rensade fisken på en liten udde och fiskmåsarna skrek över oss efter rester. Jag hade på mig min alldeles egna flytväst, den var lila.
En del av mig är den där skogshuggar-lantis-ungen som vill klättra i berg och träd, stångas med getter, springa över ängar och bli lortig av att gräva upp och äta rå potatis direkt ur jorden. En annan del av mig dras mot vattnet. Det är en blandning av romantik, fascination, historia, jag vet inte. Så mycket av människans utveckling kretsar kring vatten, samtidigt är det på något sätt ett element som vi bara kan bemästra till en viss gräns. Navigationstekniker som är lika gamla som sjöfarten nyttjas än idag. För om ett skepp utsätts för en storm, eller om elektroniken slås ut, då äger havet dig. Och allt det som finns i vattnet, det vet vi inte än idag.
När jag gick i 4an gjorde jag ett arbete och jättebläckfiskar. De både skrämde och fascinerade mig, de gör det än. Man vet inte hur stora de kan bli, de största som man har hittat är över tio meter. Det finns hundratals historier om dom hundratals år bakåt, om jättebläckfiskar som attackerar skepp. Eller bara om „havsvidunder“. Stora köttstycken som flutit iland efter att ha drivit runt i vattnet till oigenkänlighet.
Och vidare till alla andra havsväsen. Sjöjungfrur, sirener, Poseidon... Och det löper alltid vidare. Jag har tusen trådar som binder varann samman i min fascination. Livet som sjöman, shanties, Moby Dick, Rädda Willy, ebb och flod, gamla sjökort, skepp, tatueringarna, snäckorna, kompasser, sextant... tanken på James Cook och hans besättning när de först kom till Hawaii-öarna och Nya Zeeland och såg saker som ingen annan i vår del av världen visste fanns. Bara tanken på att befinna sig ute till havs i över två år. Haha, det var faktiskt ngt som jag övervägde år 2007 när jag nästan flyttade in i mors klädkammare i Stockholm. Jag var där en helg när det var Cutty Sark Race-dagarna och massor skepp från hela världen hade lagt till vid Slussen och vi var uppe på ett mexicanskt skepp.
Och jag som hade förlorat allt och inget hopp hade (just då i mitt liv) tänkte i min enfald att, „ja, jag drar till sjöss.“
För det var ju det man gjorde. Men det gjorde jag inte. Nu för tiden går man inte ner till hamnen och skriver in sig på en skonare. Alla de där unga männen som gjorde just det, 17-18 år gamla och resa runt världen, sovande i hängmattor likt VillerValle i Söderhavet, träffande hamnar efter hamnar. Eller människor arbetande som lastare i hamnen, fyndande i lådor inkommande från fjärran länder med bananer, ananas och gud vet allt.
Jag har aldrig varit till havs. Jag kommer knappast att gå till havs heller. Men jag har tagit det metaforiskt till mig. Jag är visst en typ av sjöman, som reser och letar efter min hamn. Och där det finns vatten, finns det måsar. Och där det finns måsar, finns det land, finns en hamn.
Tatueringsfynd på en gammal sjöman som var kund hos mig förra året. Ibland bär de runt på riktiga klenoder! Denna dam är tatuerade han för hand under sina år på sjön.
Att leka Slash
Jag minns när jag var ung och stark...hahahahahahaha...ha.
Nej men ärligt talat. Det är lördag kväll, klockan är fem över nio och jag ligger i sängen i mjukiskläder och mår skit. Igen. Förvisso är det att just ligga här med insikten om att jag kan ligga här två dagar i streck utan att röra en fena det som jag har längtat efter hela jävla veckan. Sedan monstersittningen i måndags hos El General gjorde kroppen ett djupdyk till tisdagen, för att frontalkrocka med feber-förkylningen på onsdagen, vilket har lett till sömnbrist, blandat med såsen man får av ansträngande koncentrationsarbete fram till idag, kryddad av bristen på intagande av riktig föda.
Allt har byggt upp till denna stund, som är just nu, som jag delvis njuter av i den form av det förtjänade lugnet, och samtidigt behovet av detta lugn som jag nu kan ägna mig helt åt utan att behöva tänka på att gå upp imorgon. Jag har bara dåligt samvete till Schweiger. Smsade förut att jag mådde dåligt men ville försöka rycka upp mig och kolla senare ikväll. Då var han så rar att han ringde upp mig! Han och ngr till satt och spelade kort och drack lite öl. Faan. Jag har inte sett honom på hundra år och inet umgåtts med honom ordentligt alls. Men jag kan inte se mig själv ta mig utanför ytterdörren mer idag. Jag är en dålig vän.
Eller, självklart beror mycket på jobbet. Ska jag dra en stereotyp tatuerare.
-
Singel
-
Gillar lugna hemmakvällar
-
Umgås mest bara med kollegor
-
förvånanstvärt många har även hembiträde
Och vad tror alla?
-
Partyprisse med jättemånga coola polare
-
Tycker att allt är kul/lätt att tatuera
-
Har världens slappaste jobb med sovmornar och ritande hela dagarna
Jag går upp mig i mitt jobb. Jag lägger min mesta energi på mitt jobb. Mitt jobb är mig viktigare än mitt socialliv. Det är sant. De vänner som jag har vet alla att jag jobbar mycket (jämt). Oftast känns det som om de har förståelse för det. Men jag tror inte riktigt att folk fatatr hur det är, hur slitigt det faktiskt kan vara och hur mycket det tar på kroppen och psyket.
För ngr år sedan var jag ännu säker på att jag kunde ha chans på att bli en relativt skicklig yrkessoldat. Idag kan jag knappt öppna en förpackning kaffe utan kniv. Sad but true. Även om jag fortfarande jag blåsa upp mig till dubbel storlek tvivlar jag nu på om jag skulle komma så hel ur en fight. Jag märker att min kropp blir svagare på många sätt. Kanske överdriver jag just nu för att jag ligger här och känner mig så död, jag vet inte...
Det här jobbet är ändå min dröm. Och jag vill göra dte bra och ständigt utvecklas. Och om jag inte trodde på min potencial så skulle jag inte ta mig igenom allt det här slitet. Och dte kommer bli bättre, det är ännu för mig en total omställning att göra det här på heltid.
Även om veckan var slitig så gav den iaf en del fina stunder :) Igår gaddade jag min första hannya-mask.
(Fotnot: Hannya-masken kommer från den Japanska Noh-teatern och föreställer en kvinnlig demon, en kvinna som genom hat och avundsjuka har förvandlats till ett monster. De symboliserar människans känslomässiga komplexitet, hur vi kan låta negativa tankar och energier ta överhanden.)
Det var så roligt, för jag har ju bara gjort japanskt en gång tidigare. Den här masken hade jag även utformat själv, utifrån en förlaga av Jack Mosher. Oftast när jag börjar på en tatuering har jag ingen färdig förlaga alls om hur jag ska lägga skuggor eller färg. Det vill säga, jag tatuerar aldrig ett-till-ett utifrån en bild, oftast har jag gjort en förlaga med linjer, och även om jag har gjort en bild innan med färdiga skuggor, så tittar jag i princip aldrig på den när jag tatuerar. Det är mer för att kunden ska fatta hur dte kommer att se ut.
Och idag tatuerade jag en liten realistisk kollibri på en tjej, var med superkul!! Det är sånt jag vill göra för faan..!!!! UTMANINGAR!!
Jag ska berätta en grej som jag har tänkt, men aldrig yttrat högt.
I min familj håller fler av oss på med estetiska saker. Pappa både målar, tecknar, och vet hur man bygger flaskskepp, min farbror gör musik, min storasyster gör alltihopa och jag har alltid tecknat och målat så länge jag kan minnas. Jag fick mitt första staffli när jag var 8 år och min lärarinna började prata med mina föräldrar om möjliga konsthögskolor när jag var i den ringa åldern 9-10. Den delen var ju alltid förutbestämd på ngt vis för mig, ända från att ha kopierat bilder av dinosaurier på dagis till att lyckas sälja tavlor.
Konst är det vatten som jag simmar bäst i. Jag har hållit på med gestaltning så länge att det faller mig mer naturligt än att läsa en bok. Det här säger jag utan att vilja verka dryg, det är för mig mer som en utvecklad tillhörande del av dte som är jag bara. Genom alla dessa år har mitt bildminne utvecklats väldigt mycket. Jag tänker och minns mest i bilder. Det är delvis därför som jag mest måste skriva ner saker som jag ska komma ihåg, för jag minns hela lappen, min skrift och vad som stod. Själva ordet ensamt kan jag inte minnas, men om jag skriver det på en lapp så kan jag memorera det. Som ett kort.
Och senaste halvåret har jag upptäckt en jävligt häftig grej. Jag kan utveckla mitt tecknande och målande bara genom att titta på bilder. Förut kunde jag titta i tidningar, se detaljer som jag gillade och kopiera av dom på papper och försöka bygga in dom i mina egna grejer. Nu, nu räcker det med om jag bläddrar igenom en bok och studerar bilderna. Om jag efteråt fattar pennan så för hjärnan per automatik över det. Låter det här vettigt?
Svart på vitt: Estetiken har utvecklats så till en grad att jag nu för tiden i princip inte behöver anstränga mig ett jota längre för att förbättra mina tekniker. Helt sjukt.
I tatuerandet provar jag just nu ständigt ut nya grejer. Jag börjar med ett motiv endast bärande på en vag föreställning vad jag vill överföra och oftast utan ngn plan .den kommer allteftersom, liksom. Det är jävligt häftigt. Som att klinka gitarr och bara „hitta“ ett skitbra riff. Jag känner mig som Slash för fasen. Ibland.
BUÄÄÄH...
Humöret är kryptiskt. Främst genom förkylning och sömbrist tror jag. Känns som en riktigt riktigt bitchig dag. Ska höras med Schweiger sen men egentligen vill jag inet träffa folk alls idag.
Merle var hemma igar men ringde och sa att hon ska komma idag. Och att hon vill att vi alla ska ut pa middag nästa evcka och prata om studioändringar, hur vi ska undkomma stressen. Ibland känner jag som att det bara är hon som har problem, jag vet inte. Jag vill bara fokusera pa mitt och köra mitt race, men bilen sladdar ständigt av vägen för rödljus och harar. Pratade med Sascha rätt mycket igar om studion, och nu har jag det som 100% faktum att alla tycker att vi har för sma arbetsytor. Det är det största problemet just nu och jag tror att manga andra problem kommer därur. Man far ingen ro pa jobbet, dte är svarare att fokusera för det är ständigt folk och spring runtom.
Det finns stunder allt oftare da jag vill ge mig iväg och leta efter andra arbetsförhallande. Men dte vore väl orättvist att inte snacka om det och se om ngt kan ändras. Jag vet med mig att jag skulle kunna fa jobb i andra studios, det är iaf en trygghet.
En tallrik frukt
Merle kommer antagligen tillbaka fran semestern idag, blandade känslor där. Det har varit en väldigt lugn vecka, om vi säger sa. Det kan väl delvis bero pa henne, men säkerligen lika mycket att vi har slappnat av lite mer i hennes franvaro. Det har inte varit sa mycket kund-spring heller. Det är verkligen för mycket med fem arbetande pers pa den ytan som vi jobbar pa. Aja, i grund och botten är det inte mitt problem, eller mitt problem att lösa.
Idag ska jag gadda en gubbe med gubb-hud. Det värsta jag vet är att tatuera riktigt ung och riktigt gammal hud. Faan. men hoppas att dagen gar fort förbi sa helgen kommer.
De senaste dagarna har jag tänkt sa mycket pa att resa igen. Jag har tva resor till Sverige redan inbokade och klara nu innan sommaren, en möjlig i september igen och sen VILL jag ha ytterligare ngn form av resa. De här andra är ju bara över helger. England kallar igen. Camden i sommar? Öl i solen med Mia? Sen vill ju Johan och jag göra ngn resa med...och Marko fragade om jag inet ville aka till Amsterdam (men det var en väldigt lättsam icke-planerad grej).
Aja, en dag i taget. Och finns dte inga pengar sa är det sa. Man kan ju grilla och dricka öl här med. Nu ser jag främst fram emot att fira min födelsedag i Sverige, det komemr bli jättekul :)))
Hm...no.
Idag kommer Merle tillbaka fran semestern vilket gör mig lite olustig. Men dte kommer ga bra! Lika bra att jag sov lite kortare, ska dra till Altona och kolla efetr bok till henne, hon fyller idag ;) Och för en gangs skulle ska hon inte fa ett halsband av mig, vilket har varit mitt tema de senaste tva aren. Sa ska jag in en snabbis pa H&M med.
Vi lämnar det sa tills vidare. Jag tog mig nog vatten över huvudet när jag trodde att jag kunde skriva ett bra blogginlägg en morgon som denna. För detta översäktar jag och avlägsnar mig. Puss.
Japan
Jag fragar mig hur man ska tolka det.
EU Energiekommisar Günther Oettinger vill även att vi ska genomföra säkerhetskontroll i sammarbete med USA, Kina och Ryssland för att undvika att tragedin i Japan ska hända ngn annanstans.
Min första tanke jag drabbas är "shit, är dte sa illa??" Det här betyder ju mer eller mindre att det är konstigt att ingen olycka har hänt tidigare! Eller närmare.
("Beneath the wave of Kanagawa" ur serien "De 36 vyerna av Mount Fuji" av Horishige)
Som följd av jordbävningarna har flera kärnkraftverk drabbats av strömavbrott, i kärnkraftverket Fukushima I är flera reaktorer skadade. Risk för kärnsmälta (direktöversatt) rader vid flera kärnkraftverk. Alla tyska nyheter talar om en "super-GAU" i Japan. GAU star för Grösste Anzunehmender Unfall. Det handlar om att kraftverkets säkertssystem slas ut, reaktorns kärna "smälter" samt att stralningen överträffar tidigare nadda gränser och gör omradet kring kärnkraftverket obobart (Ex: Tschernobyl).
Utrensningen kring Fukushima I är 2 mil och kring Fukushima II 1 mil, människor har evakuerats i en omkrets till 30 kilometer och har där ombedds halla sig inom stängda lokaler. Dörrar och fönster stängda. Det enda som har sagts är att stralningen nu har natt en niveau som är skadlig för människans hälsa.
Vinden har rört sig mot Tokyo, och även om niveaun inte är skadlig, sa är den höjd och flera människor i staden har drabbats av panik.
Nordostkusten som drabbades av Tsunamin är helt förstörd. Det rader brsit pa dricksvatten, mat, allt. Tiotusentals människor saknas, dödssiffran stiger samtidigt som chansen att hitta överlevande nu fyra dagar efter katastrofen sjunker. Lanskapet är helt förändrat, allt är bortspolat. Städer är delvis helt borta.
(källa: tagesschau.de)
Ska vi säga at tdet är Gud som bestraffar kapitalismens högborg? Knappast.
Det här är inte religiöst, även om mina tankar mer än en gang har dragits till Ragnarök och Apokalypsen det senaste aret (Nya Zealand, Haiti i det absolut senaste). Kanske har jag blivit lite religiös...jag börjar iaf vänja mig vid tanken pa världens slut. Att det kommer betvivlar jag inte det minsta. Det här kan man inte vrida rätt. We´re screwed. Men jag anser inte att man ska ta det med apati och säga att det är skitsamma vad jag gör, om det är ngt som tiden gäller för sa är det göra sitt bästa av allt istället för ingenting.
Smärta
Jag hade precis en av mina smärtsammaste duschar nagonsin. Hade haft pa plastfolie över kroppen och gadden inatt och man blev svimmfärdig bara av att dra av plastren. Ska aldrig tatuera magen, det vore ju rent ut sagt SJUKT. Drabbas av rädsla för alderdomen, allmän invaliditet eller att bara skada mig allvarligt i största allmänhet. Varför jag just nu ständigt tänker pa knivskurningar och koncentrationslägerns offer..bööh. Saken är ju den att man glömmer smärta, man kan glömma smärta relativt fort. Men när den kommer tillbaka sa börjar man ofrivilligt att jämföra den.
Sa ja, hade min sista sittning hos El General igar. Ingen kräm denna gang, bara lidocain-salva. Och det gick rätt bra. Vi började runt tre och slutade strax före sex. De sista tjugo m,inuter var precis lika djävulska som förra gangen. Jag fick anstränga som faan för att ligga still och inte kvida (jag gnällde inte en enda gang utom när jag gormade om "den förbannade vingen" som aldrig verkade bli färdig). Däremellan ville kroppen bara sjunka ihop och flyta bort, men när jag slappnade av sa kom graten pa en gang. "Kom igen nu, en liten tar för Carlos?" flinade han.
Efterat sa han att han var stolt över mig, och da fick han en kram. Sen samlade jag ihop bitarna av mig själv och köpte thai till tagresan hem.
Men jag maste verkligen filosofera. Tänk de som ständigt är i denna smärtvärld, som när de gar ut ständigt har skräck att ngn ska av misstag dunka in i sidan pa dom och sända de här smärtvagorna genom kroppen. Fy faan. man far ju perspektiv pa saken. Det är inte som att vara i ett slagsmal och fa träffar pa hela kroppen. Det är som smärtan dagen efter ett slagsmal, da hela kroppen är öm och du knappt kan röra dig.
Det blir nog inget jobb för mig idag. Inte nog med att jag knappt kan sitta upprätt, jag har dessutom sovit jätteilla och var uppe mitt i natten för att ta smärttabletter. Halsen är svullen och tror jag har feber. Jaha.
Denna dag som är idag
Blööö nu ligger jag egentligen i sängen under filtar och göttar mig :))) Klockan är bara halv tio men jag har redan druckit fem-sex öl så det räcker bra tack!
Vi hade anarki-dag i studion idag. Merle på semester till onsdag, Ron en dag extra ledig. Så det var bara jag. IsaLisa och Sascha. Dagen i sig flöt jättebra. Hade en kund från södra Tyskland, som träffat oss på mässan i Dortmund och nu gjort termin. De åkte bil i tre timmar upp hit för att gaddas av mig. Lite häftigt.
Det var sonens namn på underarmen med två stjärnor. Inget speciellt, vi började strax efter ett och halv fyra var de ute.
Efter det gaddade Isa sig själv lite, jag stod bredvid och gav henne tips, och sen gaddade jag en liten rolig bomb från Super Mario på hennes sambo Gunar (kort kommer imorgon, kameran ligger nedanför sängen o jag orkar inte klättra ner). Under tiden drack vi lite öl.
Haha, en snygg grej var hur jag ville visa Isa hur nyansen på färgen „Lollypop“ från WEFA blir efter läkning. Stod med byxorna neddragna till knäna och då kommer en kund in. Hahahha.
Vid sex stängde vi studion helt och drog till Sternchanze. Gunar drog till jobbet. Vi käkade i parken, drack öl och snackade en redig bit. Ännu en människa som man inser vars livslinje har gått rätt likt ens egna. Vi har t.o.m gaddar som symboliserar samma saker, precis som belle Michelle och jag.
Tatueringens kraft att komma över eller bearbeta svårigheter i livet upphär aldtig att förvåna mig.
Nu ska jag läsa lite och sen kommer jag somna som ett barn. Så party var jag :)))
Ack, denna välfärd...
Dagen har förlöpt bra, först en halvtimmesgadd pa en tjej som gjort mer grejer hos mig (men alltid smasaker) och sen en lucka pa tva timmar. Som jag utnyttjade till att teckna. Det var riktigt skönt faktiskt att inse att jag inet är sa ringrostig! Men jag var inte heller 100% där. Aja.
Sen kom MATTI! Dagens höjdpunkt! Vi har pratat de senaste tva aren om att jag ska gadda honom (redan innan jag själv tatuerade), men har aldrig kommit till skott. Sen tog hans fru tag i saken, ringde mig och bokade in en tid till honom. En teckning pa laret av hela familjen som hans dotter har ritat. Det var jättekul, och ocksa kul att umgas lite utanför fyllan och villan, där vi oftast ses mellan jobb och familjeliv. Han berättade att hans band ska spela pa Oi! The Weekend i Karlskrona, sa de ska fixa en 30-mannabuss och köra över gränsen. Och jag ska med! :)
Här följer lite roliga bilder:
Sen fick jag skjuts hem av honom. Det var rätt spännande, han berättade om DDR. Matti är inte gammal, han fyllde 30 för tva veckor sen och har vuxit upp i en liten by i närheten av Rostock, som da var DDR. Och helt krassa saker berättade han! När vi fick lära oss om DDR i skolan fick vi verkligen inte inblick i ngt. DDR ville att hans far skulle inga i deras egna säkerhetspolis, vilket han nekade till. Till följd av detta placerades han pa ett bygge, utan chans till att nagonsin kunna vidareutbilda sig eller stiga i grader över huvud taget. Han var dömd till att bli byggarbetare därför att han inte ville tjäna "staten".
När Matti och hans syster kom till världen ville DDR att de skulle bli "unga pionjärer", en form av Hitler-jugend. Deras föräldrar sa nej. Pa deras skola var de de enda som inte var "unga pionjärer" och därför förbjöds de att följa med pa utflykter eller delta i sportarrangemang pa skolan. Eller ha tröjor med Musse Pigg pa.
I Mattis by kunde man inte köpa ngn form av tropisk frukt alls. En gang om aret kom ett paket fran släkt här i norra Tyskland och däri lag alltid en ananas och cocktailfrukt i burk (som alltid ställdes undan till en födelsedag).
Det sjuka i allting är (förutom allt som var förbjudet i DDR), är att det här är inte ens 50 ar sedan. Som man säger i Tyskland: VOLL KRASS. Jag är glad över att jag inte har vuxit upp under sa styrda och begränsade förhallanden. Jag kan inte ens föreställa mig det. Han berättade om första gangen han och hans syster kom till Hamburg för att hälsa pa familj, och de bara stod still inne i en mataffär och andades. För att det luktade sa GOTT. Kan man fatta det? Jag undrar.
Tecknaaa....
Inte sa att det stör mig. I början av veckan brukar jag kika igenom de kommande dagarna och se om jag kan andas ut och ta det lugnt eller om jag har missat att förbereda ngt. Det här är en lugn vecka. Helgen ska med bli lugn. Inte ga ut, ingenting! Ska städa lägenheten, inhandla käk, promenera, dricka kaffe och latsas att jag är förtispensionerad och drömmer om en kolinilott. Det ska bli gött.
Insag ngt lite dumt igar, och det är att jag drar in old school i precis allt som jag tatuerar, utom om det är strictly black n grey eller alltför langt ifran temat. Det är inte heller bra. Jag fick lära mig en del bra riktlinjer pa bild & form i skolan som alltid ekar upp i mitt huvud (som spöken):
-Inget öga är helt vitt.
-Sluta innan det överarbetas.
-Jobba mest med det du har problem med.
-Hitta proportionerna.
Efetrsom jag i princip aldrig tecknar längre (sla pa fingrarna) sa "jobbar" jag inte med det heller riktigt. Att sitta och kämpa med en bild gör jag aldrig längre. Och det är feeeeel!! Jag har en utveckling pa huden och en annan pa papper och den pa papper är just nu stilla. Min tavla av Maud Wagner stirrar uppfodriskt pa mig om at tbli färdig och jag täcker över den med ett lakan...Kanske denna helg.
Lärlingen Isa har i läxa att teckna varje vecka (där drillar jag henne, men jag tycker att dte är kul. Sa gjorde Nico med mig och jag fattar varför), sen visar hon mig och jag säger vad jag skulle ha gjort annorlunda. En form av bildtolkning. Jag sag hellre att hon gjorde trakiga jobbiga saker i stil med stilleben och muggar i olika ljuspositioner men just nu är hon insnöad pa att avbilda förlagor av Joe Capobianco (eller hur han nu stavas), en tatuerare som är känd för sin comic-art stil. som jag inte gillar för fem öre. Da kan man lika gärna börja med graffiti.
Men jag orkar inte själv heller ge henne en riktig studieplan av ngt slag. Tips och rad är inga problem, det ger jag gärna.
Nu är hon jävligt irreterad för Sascha har tydligen börjat tatuera. Han rör sig i studios sen över tio ar sa det vore konstigt om han inte snappat upp ngt här och där. Han lär sig tydligen av tjejen som jobbar i Markos studio. "En ny konstform" menade han för Isa. Jag kan bara skratta lite at det. Han tror att han är sa high and mighty att jag inte kan ta honom pa allvar längre. Sa till Isa att det enda som hon ska bry sig om är sin egna utveckling och att bade hon och jag vet att man lär sig inte teckna pa en dag. He´s all air.
Nu ska jag borsta tänderna.
Ngt vettigt gjort
Jag avslutade hans stora ängel pa sidan (mage,revben). Första gadd och skitstor. Första sittningen gjorde jag helt utan smärthjälp och han led rätt bra. Vet inte varför jag inte tog pa ngn lido-salva (kanske för att jag är ond?) men han fick redig respekt för fyra timmar pa det stället utan bedövning!
Sa idag överröste jag honom med beröm och lido-salva och godis.
Jag gillar vingarna :)))
Men nu är jag trött...Borde egentligen skissa lite pa ngr förlagor men det blir inget med det ikväll. Har iaf fixat käk till matlador!
"Grabbtrubbel"
Originalet kan höras här:
http://www.youtube.com/watch?v=SS1EOBN_gxo
GRABBTRUBBEL
(kanske inte helt nöjd med namnet men är samtidigt lite roligt pa sitt sätt)
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
frihetens tid är slut
Vad gör man inte för att få ett skjut
Så nu har du hittat han
han som ska va mannen i ditt liv
han som ger dig rosor
och „i rätt ljus ser han ut som Brad Pitt“
Men du fattar ju inte ett skit
Kärleken har gjort dig blind
Du hänger bara runt med han
En snubbe som sover i sin bil
Och varenda jävel ser det utom du
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
frihetens tid är slut
Vad gör man inte för att få ett skjut
han säger att du är för tjock
han kollar jämt igenom din mobil
han dricker upp dina pengar
och du säger ingenting
Du hör bara klockor som ringer
Och jag hör bara bebisskrik
Dumpa den där idioten
Du ser ju ut som en bredvid
Och varenda jävel ser det utom du
Du har, du har, du vet vad – Grabbtrubbel
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
frihetens tid är slut
Vad gör man inte för att få ett skjut
Den dan han drar från
För att du har gått å blitt med barn
Ring faan då inte mig
Jag sa det till dig från start
Och varenda jävel ser det utom du
Du drömmer om en framtid
med en bil, hus, hund och barn
Med den där typen bredvid dig
vore det bättre med en avfallskvarn
Det är tråkigt att se hur
din inre klocka tickar iväg
Du gör något som du att kommer ångra
och du märker det allt för sent
Och varenda jävel ser det utom du
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
Du har, du har, du vet vad - Grabbtrubbel
frihetens tid är slut
Vad gör man inte för att få ett skjut
I övrigt mar jag bra men har inte sa mycket lust att skriva just nu. PUSS!
Mjau mjau mjau
Det här med att tjejer skulle vara ömsintare tatuerare, det är bara bullshit. De enda jag har vait "öm" mot var min lillasyster. Annars tar jag ingen hänsyn om gnällare.
De senaste tva dagarna har varit riktigt fullpackade pa jobbet, men jag har klarat det utan att tappa huvudet. Det beror nog främst pa att tisdagen blev sa dramatiskt. Merle och jag hamnade lite i luven pa varandra och jag snästa av henne totalt och var redigt pa bristningsgränsen. Men där gick jag ut, rökte en cigg, samlade mig och jobbade klart dagen. Efterat pratade vi och rensade luften och sen var "typ" allt bra.
Jag akte med Ron till taget efterat och tog ett snack med och DET snacket räddade min dag totalt.
Jag börjar sta pa mig. Det är bra, inte tappa fokus!
Igar hade jag äntligen lite old school. Är sa häftigt att se ett motiv tas fram helt pa egen handföring, fran papper till hud och veta att bara den killen kommer att ha den tatueringen. Vad jag alltid vill när jag tatuerar, det är att fa fram en tatuering av samma kvalitet som man ser i tidningar. Och igar var en san kund som sa "gör, du är experten". Och wroom wrroom wrroooooom sa kom 9er linern fram och sprätte loss!
Jag var som en liten unge. Eller som jag uttryckte för min kund, "Som en katt i en kattmatsreklam!" Jag satt och tokskrattade ibland, vevade skallen, viftade händer...efetr 20 minuter hade jag lugnat mig och fokuserade bara pa motivet. Det blev som en blandning av tro,hopp, kärlek och rock of ages. Mer ungdomar behöver old school FFS!!!
Jag ska faan använda 9er liners MER!
Papper, papper, papper...
NI SOM KÄNNER MIG VEEEEET........
att jag är en hemsk virrig person som snabbt blir uppstressad om för mycket kommer pa näthinnan. För att ducka dessa "triggare" maste jag "stapla" saker. Jag maste se allt väldigt klart framför mig, svart pa vitt, för att verkligen fatta vad det är jag tittar pa just för stunden. Detta grundar sig nog främst i att jag är en människa som i högsta grad besitter fotografiskt minne, och utöver det...inte direkt ngt minne alls.
Detta kan och har ofta bildat knepiga situationer. Att matten i skolan behövde sommarskola för att kunna prickas av är väl en sak. Att jag aldrig riktigt klarade Excel-kursen i datorkunskap, handlade mer om bristen pa att minnas all information om snabbkommandon pa tangentbordet, inte pga brist pa staplar och diagramm.
När jag som 12-aring började aka buss kom stressen och skräcken i att läsa busstidtabeller, efetrsom man maste läsa dom fran TVA hall, dvs lodrät och vagrätt. Högst förvirrande, var tvungen att sta pricknära och dra fingret tusen ggr fran klockslag till hallplats. Detta försvann ju när vanan visade att bussen kom som den skulle med jämna mellanrum och NEJ den svängde INTE in pa en annan väg, hur rädd jag än var för det.
I mitt dagliga vardagsliv kommer den där stapel-stressen fram lite olika. Självklart blandas detta med i mina tyska sprak-brister. Facklig tyska kan jag inte för fem öre och när jag försöker sa utmattar det mig.
Att min stress ocksa nollställer min hjärna totalt om jag blir hektad eller gör mig till en mer mekanisk människa än trevlig och varmhjärtlig ställer ocksa ofta till det för mig (det paminner om de afrikanska getterna, som stelnar till och ramlar omkull ifall man skrämmer dom). Knep med att dölja min stress har jag med, att jag börjar svara kort och dunka med foten handlar mer om mitt hat inför upprepningar eller utdragna genomgangar. Var inte heller en bra effekt i skolsalen, och inte heller i min dagliga arbetsrutin.
Det här yrkesvalet som jag har gjort innebär stress liktväl som talamod. Utöver allt kring studion, som att man ständigt maste vänja sig vid att bli störd upprepade ggr medans man arbetar pga telefonsamtal eller kunder, elelr hindrad pga smärta, blod och muskelryckningar, för att inte tala om att prata omständigt i kvarten med folk som inte förstar vad du pratar om, DET är allt som allt starka stressfaktorer i allmänhet.
Och däremellan ska man fokusera fullt ut pa nalen som man skruvar runt i nagon med. Jag trodde aldrig att det var lätt, om vi säger sa.
Sen har vi stressen utanför arbetsdagen, och det är främst för mig papper. Papper och siffror. Jag trodde aldrig heller att det var lätt att vara egen företagare och rätt hade jag.
Jag har mycket papper rent allmänt, främst papper som jag tecknat/malat pa. Sen har jag tusen sma-lappar. Jag skriver ständigt listor och post-its i det eviga över allt. Köpa/packa>/köpa/spara/folk att ringa/namn pa böcker/konst/människor/enstaka ord/songs and artists/skivor/pennor/tider/färger/DJUR/textrader/minnen/drömmar/idéer osvosvosv...mycket lappar.
Men som egen företagare finns ny en ny underkategori. Det finns papper..och det finns VIKTIGA PAPPER.
De innefattar räkningar, kvitton, skattegrejer, sjukförsäkringsgrejer, brev fran myndigheter...stora jobbiga VIKTIGA saker. Som jag maste ha koll pa. Annars kommer ngn och biter mig i röven.
De VIKTIGA papprena kommer ofta i stora (eller mindre) VIKTIGA brev och de skrämmer mig som fasen. Och de stressar mig ständigt. De kommer i början och i slutet av manaden och däremellan maste jag samla pa mig de alla och stapla dom och sätta dom i plastfickor och veta exakt vad som star pa dom och vilket datum som sitter pa dom.
Och inte nog med det. De är skrivna pa FACKLIG UTLÄNSKA. För att jag ska kunna fatta saker rent allmänt i min allmänna förvirring som jag i högsta grad besitter maste allt vara separerat. Och för att kunna överblicka alla viktiga papper maste de med separeras. Och där funkar jag och mina papper iaf rätt bra ihop, där vill vi egentligen samma sak. och det är att ORGANISERAS.
I mitt rum finns allt jag äger. Mitt rum är mitt sovrum, min ateljé, mitt vardagsrum, min verkstad och mitt kontor. Jag gillar samtliga av dessa ord, speciellt verkstad och kontor. Idag fick jag ett VIKTIGT brev med min skattesedel för mars manad, samt summa för inbetalning. Att organisera dessa tar mig alltid ett tag. Jag är ju ännu inte helt van vid dessa rutiner ännu. Bara att fylla in EN inbetalninssedel korrekt, kräver för mig ca TRE försök. Men sen är den iaf korrekt. Jag sätter t.o.m post-its och gem pa mina pengar, bara för att veta vilka som ska vart och jag har tva kassaskrin som separerar min privata kassa och min utgifts-kassa.
Änsa länge funkar det. Den som är mest överraskad är nog jag själv. KOLLA!
Hehe, en häftig detalj är ju att man gör det svensk-tyskt med! Imorgon ska jag gadda old school, TAGGAD!!!!
En text
Kära vänner och familj i Sverige; jag saknar er alla hemskt just nu.
I ett hus här strax breve
bor en man som just fyllt trettitre
Han har fru och barn
och han påtar i sin trädgård
Han kör omkring i en Chevrolet
Jag vet inte vad han jobbar med
Men han säger att han börja från noll
en gång på en brädgård
Han säger: Jag har stökat mej fram
längst den hårda vägen
och kanske inte varit schysst alla lägen
Jag har härjat som en hunner i Attilas här
Du kanske tror at jag har sålt min själ
men den har jag kvar, jag svär!
Det finns dagar jag tvilar på
allt som jag gjort, allt det jag ville nå
Man tror man kan räkna ut
hur allt ska bli
Men man får allt ha en jävla tur
och ett spel som är stämt i dur
och inte minst, min vän,
en hygglig fantasi
Det har nog hänt att jag känt
för att lämna landet
men det är inte så lätt att slita bandet
det bor en viking i mitt blod
Jag er både tungsint och rastlös
och lika svart som åkerns jord
" men när jag kysser havet
är jag fri från alla hämningar
När jag kysser havet
forsvinner alla främlingar
då är vi alla och envar
allt vi har
och vi lever här och nu i denna stund
När jag kysser havet
är jag tätt intill det verkliga
i att jag finns till
och vad jag vill
är att leva livet ut
När jag var sexton så rymde jag
hemifrån en kulen vinterdag
bort från hem och skola ut till friheten
Snart så kommer väl min egen son
att längta ut och sticka häer ifrån
kanske blir vi fiender
om vad som är vad i friheten
Men även om det va
både svårt och tungt
ska jag göra vad jag kan
för att hålla sinnet ungt
Jag är äldre nu
men jag är fortfarande ett barn
Allt är ännu ett mysterium
men det är spännande om faen.....
Snack
Jag tror att jag har en tribal idag, som redan är betald. Idag känns det lite som att jag skiter i vad jag gör, bara jag far lite kosing med mig hem. Lever ur planboken just nu, och pengarna som cirkulerar däri. Jag har "fryst " mina andra tillgangar i cyberspace, där de betalar saker jag aldrig märker av.
Längtar efter en fet skatteaterbäring...da ska jag sjunga som Broder Tuck. Och packa undan allt i madrassen. Hade ju förresten planerat en ny gadd av Herr Elvis. Vad far man höra av Marko? Att killen har dragit till Nya Zeeland FÖR GOTT. Snooopet. Känns trakigt, jag gillade honom som fasen.
Men man behöver aldrig titta langt. Nog för att jag vill ha mer jobb gjort av Carlos, men det finns en annan duktig herre här i distriktet vid namn Ole som jag med skulle vilja ha ngt fran. Lugna puckar. Plus, att jag ska ända inte ga för fort fram. Jag ska ju göra andra saker i mitt liv med. Resa, t ex.
Jag kanske borde leva lite kyrkratte-style, som förr i tiden. Inga mer tatueringsmags, inga mer kaffe macchiato, färdigmackor, vindruvor, chinese takeaway...mina sma lyxgrejer. Hm iofj, jag kan skippa allt utom macchiaton och tatueringsmagsen tror jag. Sistnämda köper jag ju med ur en yrkesmässig vinkel, för att se vad som är nytt inom marknaden, mässor och blablabla.
