missdjango

En balanserad frukost och en kopp kaffe senare sitter jag här och försöker lura mig själv att jag är nyttig....då jag igår gick bärsäkrargång på Penny Markt och även om jag kom ut med alla ingredienserna till en sund sallad så fläskade jag loss med pizza, chips och mandelkakor!

 

Ibland är det ju ok...Men idag är det slut! Insåg just med att mitt rum har samma drag som om en råtta skulle bo här. Johnny hade älskat min papperskorg just nu och allt skräp på golvet runt tvn. Det måste jag städa bort.

 

Annars mår jag bra. Utöver fredagens dekadens var helgen lugn. I söndags träffade jag Antje i Altona och drack hoogvein från Tallinn (jävligt tunga grejer).

 

Igår kastade jag upp och ner på allt och färgade mitt hår. Ska väl klippa det med vad det lider...och städa rummet. Undrar vad jag har för terminer idag? Virr virr, men jag är väldigt glad :))) Ser till och med fram emot julen! Wow.

Det gjorde jag igår! Hahahahade, när jag skrev förra inlägget hade jag precis öppnat flaskan och myst loss i vuxenhet och klara tankar.

Sen reste jag mig upp, och märkte att vinet redan slagit till och "just det, jag skulle ju laga mat!"

Så jag började laga mat och skvätte blomkål över hela köksgolvet, spillde kokosmjölk och skrattade åt mig själv (och lyssnade på Lemarc, Afzelius och Vreeswijk eller hur fasen han nu stavas). Åt massor och ringde Olli som kom över med ännu mer dricka och en ny sorts drink: Korn blandat med coca cola och citronsaft. "Cocktail för den fattige", sa han stolt!

Sen blev vi dekadenta och svärmade loss på youtube efter tysklands, sveriges och världens sämsta högermusik. Vi fick väl ihop någon sorts topp tre: Völund Smed, Endstufel (eller vad faan de heter) och Lynx o Dakota från USA, nazitvillingarna som är musikaliskt begåvade och drillade sen barnsben att dansa i hakkors och skit.

(För den som inte vet: jag är inte sympatisör av högerpolitik)

Skitbra! Började kvällen med "Dancing out the scum" från Mad Butcher records full av italiensk antifascistisk ska. Haaaahaha.

Ok. Nu ska Bellman in i duschen och sen träffa Anki-Panki i Altona och dricka kaffe från Balzac full av vit choklad. Hjuligt!

"Feierabend" är ett tyskt uttryck för att "sluta jobbet för dagen". Man kan t.ex säga till kassörskan, om man handlar sent en kväll, "Schöne feierabend!"

Och nu har jag feierabend och HELG! och börjar väldigt vuxet. Börjar ju alltid bra, så att säga. Nu är min första helg på en månad utan något inplanerat. Har jobbat, varit bortrest, haft besök, men nnu, INGENTING. Okej, hade/har dock flera val. Ratade Lübeck då jag hade en del på hemmaplan att fixa med. Sen vill herr Mölls att jag kommer till kommunist-kafeet för snack, lite öl (och samtidigt stödja jordbrukarna i Afghanistan och deras grödor kontra genmodifierat) och Olli ville komma över för kalte muschi (kalte muschi är rödvin blandat med coca cola, översatt "blöt katt eller "kall fitta". Kan man välja själv) och socialprat. I sistnämda har jag inte tagit ställning. Vet hur det blir, han kommer över, vi spelar vinyler och umgås, sen blir han full och drar till krogen. Och kommer en timme senare än lovat oftast. Men men, får se!

Iaf, jobbade (gick hyfsat), åkte och handlade té, en flaska vitt och toapapper och är nu hemma. Har städat lägenheten och gjorde t.o.m golven när jag var i farten!

Ha, det gick med väldigt snyggt, golvet var helblött och hade ju gjort en plan att skrubba in mig i ett hörn med datorn, ett glas vin och en cigg. Sen låg allt i olika rum och jag fick skridskoåka mellan rummen på hushållspapper som en annan Tom Cruise i "Föräldrafritt" eller vad filmen nu hette...och skratta. Har värmt upp mitt rum med så allt är gemytlligt! Skönt. Och ingen är hemma :) Lyssnar på Dexys Midnight Runners och är nöjd med tillvaron!

Igår spejsade jag loss totalt med Peter Lemarc och massor av cigg i min ensamhet. Det finns viss svensk musik som får det att verka i en. När jag växte upp hade mamma en skiva med honom (Lemarcologi) och när man hör honom (eller Eros Ramazotti) så fylls man av en så skön, skum känsla. Nu när man är större i skorna med och fattar en del av vad han sjunger om (dock ej herr Ramazotti) så blir det ännu större.

Hörde "Ända till September" fyra ggr efetr varandra samtidigt som jag pratade med min syster, filosoferade och betraktade Michellinas race-cykel i hallen vid elva-snåret. Idag har jag betraktat tvättmaskinen, och ville bara ringa mor och säga, "hej mamma, vet du att din dotter har en tvättmaskin?".

När man undrar vad man längtar efetr så berättar typ varenda svensk topphit från 90-talet vad det är. Har ni med tänkt på det? Som att växa upp med en manual som man är för liten för att läsa, fram tills nu. Till och med vissa låtar av Orup bär på nycklar till dörrar! Fast Lemarc är en klass för sig. Svensk 90-talsmusik handlar väldigt mycket om längtan, fylla och drömmar. Inte konstigt att generationen blev som den blev! Eller jag iaf. Som Arne Anka, men något gladare. Svensk smärta, fast inte misär? Alla de där fina stunderna.

Som i "Ända till september" som handlar om en frisk ung kärlek i sommartid i Stockholm:

Ni kan sitta där i timmar, och låtsas åka fartygen långt bort
Se här kommer Timber-line, till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått
Hon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarn
En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stan
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september

Verklighet och vision i ett. Jag älskar hur bra svenska texter kan handla om massor på en gång. Ulf Lundell! "Oh la la jag vill ha dig" tex.

Handen på höften som i alla tider och
som alltid vill jag ha dej.
Handen på höften och håret som en
flagga på ditt kvinnoskepp.
Jag vill ha dej!
Får jag komma ombord, jag måste närmare,
det här rummet är som oceanen.
Det där tunna tyget över höfterna.
Jag måste ut och hämta luft på altanen

Jag älskar den låten för den, hm, ja texten den talar om Mjölby tänker jag jämt! På min mor och hennes nuvarande, Vilde Bill. De har vuxit upp i samma stad, egentligen kännt varandra i hundra år och helt plötsligt på en fest med alla bekanta, så klickar det. Tagit några öl, tittat på varandra och...ja. Man gick på samma skola på 80-talet, den ene bar träskor och den andre körde moppe.
Det är egentligen en del av allt det där som jag aldrig ville. Gifta sig med barndomsgrannen. Men för vissa händer det och det är rätt och fint och allt är bra.

Ja svensk musik är jäkligt bra helt enkelt. En annan Lemarc-favorit: Du och jag mot världen. Två unga människor blir kära och tar saker lite för fort men de vill det, och de älskar varandra och de fixar det. Skaffar barn, lever trångt, men de gör det de vill.

Haha, men svenskar skriver inte bara om kärlek. Vi har ju tex Magnus Uggla!

Och jag skiter i majen,
och jag skiter i rektorn,
och jag skiter i allt som dom fyller mig med.
Och jag skiter i fysik,
och jag skiter i matematik,
och jag skiter i all annan satans teknik.
och jag skiter i morsan,
och jag skiter i farsan,
dom säger jag skiter i allt, men det skiter jag i.
Så jag drar iväg.

Men vänta nu, var inte dte där Jessica som femtonåring??? Jag och Pissa och vårat småstadshat och våra misslyckanden till att leva upp till förväntningar. JO, det var det!

Igen och igen och igen...jag skulle kunna sitta här och dra trådar i evighet mellan mina små försök till att bygga upp en tillvaro genom åren och till att försöka sätta ord på vad man egentligen vill. Vad man egentlligen vill ha. Jag är svensk vare sig jag vill elelr ej. Jag kan säga att jag har dansk i mig, eller t.o.m irländarblod, men i grund och botten så är jag svensk. Fast a la 80-tal.

För mig har det aldrig handlat om att vara svensk i den meningen att man är trygg. Det är kanske vad man vill, ha ett liv som i Tre Kronor (fast det var väl annat än tryggt efter Pamelas död) och spela Bingolotto och ha tre barn och två Volvos. Fast jag är 80-talssvensk. Visioner och drömmar och viljan att KÄNNA och att bära en "kärnkraft - nej tack" pin och gilla EBBA GRÖN. Friskt vågat, hälften vunnet. Och sådan har jag blivit. Jag lever med hjärtat och det som får det att slå tar jag och kör i en mixer. Ibland smakar det och ibland inte.

Och jag har hopp. Mitt hopp har aldrig dött. Jag har fallit på näsan ett antal ggr för att vara 23 dock, men jag skulle aldrig ha gjort det annorlunda även om jag fick chansen. I den stunden som jag gör något (och det här vet mina vänner) så vet jag aldrig om det är rätt eller fel. Men jag vill aldrig ångra att jag inte tog reda på det. Jag följer impulser och tar chanser. Som när jag drog hit tex. Vette faan vad som skulle bli, men nu kan jag sitta här och jag behöver inte undra "vad hade hänt om jag gjorde så istället den gången". Fel kan bli rätt och rätt kan bli fel. Och det ÄR jobbigt att leva så, det gör ont, det är skönt, det är allt.

Men det är ändå svenskt. Fast 80-tal.

Idag tjänade Jessica inte så mycket.

 

Kund 1: kommer i tid. Har med sina chinatecken (sex stycken) som jag börjar förbereda medan hon fyller i papper. Tar en titt på papprena och det visar sig att hon bara är sexton år. Jag skickar hem henne. Hon hade ljugit vid tidsbokningen.

 

Kund 2: var oväntad. Ron hade gett henne sittningen men inte skrivit in den i kalendern. Jag skickar hem henne.

 

Kund 3: ospektakular. Tre stjärnor.

 

Kund 4: är Gert. Som är jättemysig. En tafatt äldre herre som bara älskar tatueringar och har en del roliga äldre grejer här och där på armarna, bland annat ett självstucket treklöver mellan pekfinger och tumme. Haha, frågade honom en gång varför han gjorde den. „Den skulle ge mig tur“, svarade han helt förvirrat! Dessutom enda mannen som har stake nog att tatuera in en fjäril. Underbar människa, och honom ger jag överbilliga priser. Tatuerade honom och skickade hem honom.

Kund 5: var en uppiffning av tre stjärnor jag gjorde för en tid sen. Rättade till en linje. Skickade hem henne. Gratis.

 

Ospektakulär dag.

 

Och nu är jag hemma och trött. Köpte lite frukt och mjölk till mitt kaffe. Ingen är hemma. Borde städa. Väntar till imorgon. Lägger in musik på datorn och ska väl sätta i papper i mappar snart. Och har lite ont i halsen, fast jag sjunger ändå.

 

Och idag föll snöhelvetet. Faller ännu. Hopp.

 

Den snyggaste idag var ändå en av Merles kunder. Hon fyllde i en viking på ena överarmen och lade till skepp och skit. Skymtade något lustigt på andra armen och frågade med ett flin vad det var för häftigt han hade där? Killen skrattar till nervöst och drar upp ärmen. Där har han en gammal äldre stucken klassisk vikingakrigare med en dam omslingrad kring ena benet. Den var dåligt gaddad, plus att vikingens svärd stack fram mellan benen som en jättekuk och han höll handen „ömt på kvinnans huvud“ men i själva verket såg dte ut som om han höll fast henne i håret! Jag höll på att garva ihjäl mig och sa att det var ju kul att någon äntligen lever ut hela denna vikingamyten till fullo och kunde jag ta ett kort?

 

Han sa nej. Hahahahahaha. Golden.

 

hm. har en skiss jag vill göra med. Hela skuldran fullfullfull. Mums.

LITE KORT FRÅN VECKAN

Den stenhårde fåordige ryssen som gav 30 euro dricks. Precis min typ av kund!

 

Tjejens första gadd och direkt något större. Alltid bra. Gillar att göra blommor.

 

Var som att gå till jobbet och måla. En trollkarl.

 

Konstnärlig dokumentation ;) Nya linern från MATRIX. Måste väl döpa den till Neo eller vad den skallige typen hette...?

 

 

Ni vet hur jag skrev en gång att dte tyska systemet -trots komplicerade procedurer- funkar? Jag tar tillbaka det. Det är bara en hög förvirrade jävlar med makt.

 

Som jag skrev i förrförra inlägget uppkom det att jag aldrig hade blivit återanmäld till min försäkringskassa här efter att jag slutat på SAS Knulla-min-i-röven och att jag stod inför att betala en restavgift på 720-1.000 euro. På onsdag nästa vecka.

 

Men Andreas „mini-me“ och Merlchen sa att det verkade allt väldigt orimligt och då Arbeitsamt tagit mina försäkringsuppgifter så borde jag kolla upp det igen.

Så igår hade jag en halvtimmes telefonkonferens mellan Herr Starick på försäkringskassan och kundtjänst hos AMT. Herr S menar att jag inte har blivit återanmäld av amt efter 09.09 då SAS Knulla-min-i-röven avanmälde mig. Men på amt i telefon säger de att de återanmälde mig 10.09.

 

Ringde herr S igen. Han bad mig faxa mitt Bewilligungsschein (ett papper som visar uträkningen till och att jag är berättigad arbetslöshetsbidrag), vilket jag gjorde. En halvtimme försenad på morgon och betala 35 svenska i en copyshop för faxjäveln.

 

Så igårkväll hade jag fått post från herr S. Ett certifikat över min tid som anmäld hos dom. Och där står „till 09.09.10“. Och nu kommer han självklart in till jobbet vid nio, som en annan Mel Gibson med en bagel i handen.

 

Så. Någon tysk har gjort fel med mina papper. Inte jag. Faan är precis som i krig elelr skatteförhöjningar. Fotfolket får ta stryk och gubbjävlarna vill inte ringa och prata direkt till varandra och reda ut skit. Utan jag ska sitta i mitten och säga till de vad den andre sa hela jäkla tiden. Är detta vad vi kallar evolution?

 

 

(Ironi)

 

 

Några svåra år, några goda ord, några bra gärningar mot någon, kanske t.o.m mot dig själv.

Klureliklurera.

 

Kan börja med dagen i sig! Vid klockan tre upptäckte jag att mina combat-byxor (min älskade) hade fått hål mellan benen (var annars?). Vid sju konstaterade jag att det hade vuxit och blivit stort som en knytnäve. Efter jobbet var vi i crewet och åt middag på en restaurang och jag tänkte flinande för mig själv „vilken tur att mamma inget vet“. Hahaha!

 

På tal om mor, så ringde hon idag (fast jag jobbade och kunde inte prata) och far igår. Det är de här kosmiska vågorna som får folk att veta vad som försiggår. Gladde mig i vilket fall!

 

Kom precis hem, ligger i sängen nu. Hade fått post. Det var ett litet paket från Westfallen med min plånbok i. Aaaaallt var kvar utom pengarna (inte en enda jäkla sedel) och alla korten hade flyttats runt. Men mitt åkkort som ännu är giltigt månaden ut och mitt gamla visitkort till „Raven Tattoo“ i Cork från 2004 var kvar. Kunde se på skrivstilen att dte var en kvinna. Jag hoppas innerligt att hon var ensamstående enarmad trebarnsmamma som behövde pengarna bättre än jag.

 

Annars är det väl annat bra just nu, och det är att jag tänker och inser saker. En sak som jag insett, det är att jag aldrig tidigare har haft något i mitt liv som jag har varit rädd att förlora. Inte min hälsa, inte mina saker, inte mitt jobb, mitt invanda liv. Inte förrän nu. Helt plötsligt börjar jag förstå att jag nu för första gången som jag riktigt kan minnas, är jag rädd att förlora något. På ett själviskt sätt.

 

Jag har aldrig tidigare haft något i mitt liv (på det sätt som jag idag har) som har funnits till för mig allena, som inte på något vis kan styras av någon annan än mig själv. För ingen annan är inblandad. Och där talar jag väl om mitt egna liv. Jag är inte beroende av mina föräldrar längre, jag är inte beroende av en partner, jag är inte ens beroende av min chef. Och jag vill inte böja mitt liv. Pratade med Michellina igår. Hon sa bland annat att dte här är just den tiden som jag borde njuta av, starten på allt, och att jag inte borde förstöra det genom att dras ner med andra saker. Komplikationer som jag inte ens behöver.

 

Min landsflykt var det svåraste som jag någonsin har gjort i mitt liv. Jag drog helt tomhänt från allt som jag tidigare kännt. Jag behövde distansen för att slicka mina sår och jag trodde att jag aldrig ville tillbaka mer till Sverige.

 

Men jag har insett att jag börjar samla kraft igen, till stordåd och plundringar. Jag tror att jag börjar hitta tillbaka till mig själv lite granna. Det finns så många saker hos mig själv som jag förr inte hade/kunde, men som nu finns där. Det är en härlig insikt.

 

Min telefon är tyst och jag kan fritt koncentrera mig på vad som pågår. Och att inse vad man inte vill kan ibland vara början pa att inse vad man vill.

 

Nya favoritmedleyn:

The Lords provost/Mac´s kilt/Provost Donald Macdonald of Inverness/Easy club

Royal Scottish pipers society/Arniston castle/Pretty Marion

 

 

 

 

Jessica fortsätter sätta rekord. idag skrev hon världens snabbaste mail. Tänk vad CTRL+V kan göra för ens liv. Jag tror att jag just satte en megakugge i mitt cykelhjul och bet halsen av en fladdermus. och även om jag inet ville det, så var jag tvungen. En vacker dag kanske jag berättar hela historien för er.

Nu ska jag stänga av mobilen. eller vad faan, nej det ska jag väl inte. Kan ju inte börja vara en fegis nu. Rätt ska vara rätt. Jävla skit. aja, solen skiner ju inte ändå.

Har världens fulaste soundtrack till alltihopa. Tack Karma, din jävla slynda.



(favoritbild i repris)

Jag älskar dagar då jag bara vill begrava mig i mitt jobb! Stänga av telefonen och bara lyssna på brrrrrbrbrbrrrrrrbrbrbrbrrrrrbrbbrbrbrrrbrrrrrrrrrrrrrr................ljuv musik.

Idag var en sådan dag. Först prata om saker med Merlechen som sa till mig att jag var en idiot och att jag borde hålla min käft (men inte på ett dåligt menat sätt, det var hennes råd).

Sen gick jag lös på Bilals rygg i fyra timmar. och huden var snäll och maskinen gick bra och han var jätteglad efteråt och jag blev så glad av att han var glad och att jag glädjes åt att kunna börja göra skuggor nästa gång.

Så dagen har tuffat på bra. Gjorde min snabbaste tatuering nånsin med, tio i åtta sätter jag ihop maskinen och kör loss på vaden, fem över var jag klar. Tatueringar är ta mig faan terapi för mig, om jag har något som klöser runt i mitt huvud känner jag mig så mycket lättare efter en tatuering. Lite klarare.

Och jag känner mig lite klarare idag. och vill dricka vodka. Men det gör jag inte. Det är ju bara tisdag. Istället röker jag cigg efter varandra med Michellina i fönstret och pratar om det där Livet som springer omkring. Också bra.

Knivigt, det är ju ett roligt ord! Vart faan kommer det ifrån? Glömde all frukost framme igår natt igen, och när jag tog in osten klibbade något på handen! Sen gjorde jag té och Michelle kom in och frågade om jag ville ha kaffe. Det är visst min tur att städa denna vecka.

 

Om man sitter i en knivig sits (haha, skitsvenska) och viftar med sanningen hela jäkla tiden, det vill säga att man vill vara ärlig mot inblandade som man kan komma att såra (men man vet att man kommer att såra någon), ska man verkligen kasta upp precis allt som händer i ens skalle på bordet då eller sticka under stolen (haha, skitsvenska, vad är grejen med stolar och knivar?) och vänta tills man själv vet det mer exakt, dock riskera under tiden att denna part kommer att öka sina insatser under tiden, fram till ett möjligt nederlag?

 

Mitt Samvete har tyvärr alltid varit rätt dryg och talför av sig men ibland kan man ju orsaka mer skit med att prata för tidigt. Han är den där som berättar allt efter för mycket skumpa på kompisens mingelfest där man tittar på hemmagjorda målningar av gråtande hundvalpar och herr Samvete håller tal och berättar att alla i rummet tycker att de är groteska.

 

Eller mer otippade grejer, som att berätta för tant farmor att det var hennes barnbarn som snodde en hundring till knark ur hennes portmonnä.

 

Karma funkar, gott folk, antagligen kommer den att ha stabiliserats inom en snar framtid. Och jag får en tand utslagen.

 

Tips är välkomna.

Klartext är jobbigt. Lyssnar på min nya hjälte Herbert Grönemeyer, den första tysken som ger Tyskland en själ. Släng dig i väggen Udo Lindenberg! Herberts största grej är att han låter så jäkla ledsen, som om han sjunger på sin kanins begravning. Hela tiden. Till en synth.

 

Och till tonerna av Herbert sitter Jessica och tänker och dricker earl grey. Kallt och jäkligt är det med! Det är ju konstigt att jag visste precis var jag hade mig själv för en vecka sedan, då var allt skitbra!

 

Idag åkte Manarki och Mister Kuuk hem efter en helg av kaos, hat, (den sedvanliga) ångesten, vänskap, tischfüssball och fylla. Det är alltid så kul att få besök från svenskarna. Oj nu sa Herbert ngt klokt:

 

„wenn du rastlos durch die gegend streifts/und du gar nichts mehr begreifts/viel zu viele cigaretten rauchts“

 

eller klokt och klokt...bra formulerat iaf.

 

Imorgon ska jag tatuera änglar. Gör mycket ryggar just nu, det är bra för då slipper man ha ögonkontakt med kunden. Och jag är så hes att jag inte orkar prata heller. Men ska prata med Merle sen ikväll, det får bli dte sista! Slog mig med att jag inte riktigt vet senast jag pratade med mina föräldrar. Tror det var pappa jag pratade med en sväng på mässan i Wüppertal förra helgen. Fast jag är inte säker. Eller nej, kan ha varit mamma med. Nästa helg åker jag antagligen till Lübeck till Berith, Karsten och Milla (lilltjejen) för kurering, lite öl, lite oi!oi!oi! Och kanske lite gaddande med.

 

Jag har dte ju bra, det har jag ju tidigare fastställt. Ordning på läget. Suuuuure. Idag kom Andreas „Mini-Me“ förbi och sammaställde min privatförsäkring. Fylla i papper, skriva under och bli försäkrad. Blir informerad om att det finns ngt som heter försäkrings-plikt i Tyskland sedan 2008, dte betyder att jag måste betala in de månader som jag nu inte har varit försäkrad. Det är 360 euro per månad. Vi vet inte riktigt när jag blev avförsäkrad från min förra försäkringskassa och vi kan bara hoppas att dte inte kommer att kontrolleras för då måste jag antagligen betala en månad till. Det betyder att om en vecka kommer dte att dras mellan 720-1.000 euro från mitt konto. Que...? Det är ju allt jag har i kontanter i princip. Eller faktiskt allt som jag äger. Plus att jag måste betala mitt gewerbeschein. Men jag tänker inte så mycket på det.

 

Det är ju karma så det måste ju vara ok.

 

 

 

Oj nej men NU har jag somnat till! Sedan London har jag inte gjort ett skit, förlåt!!!

 

ja jag måste väl reda upp det hela lite. Vi börjar väl med London.

 

Det var helt galet. Jag och Mia morfade oss till galna katter, mjauade och festade hela tiden och blev knäppa som bara vi kan. Hon är en underbar människa, en av de som aldrig dömt mig eller som jag har haft konflikter med. Vi bara är och det passar perfekt. Tänk att vi redan har kännt varandra i 6 år nu...inte illa! En av de som består.

 

Jag köpte vinyler, drack té, åt toast och vid ett svagt ögonblick efter fredagens vilda spelning på The Gaff stängde vi och hade efterfest hela bar-crewet och några bandmedlemmar. Ja, jag dansade på ett bord. Och Mia och jag busade på golvet. Jag drack tre „jägerbombs“ efter varandra och var total-anarki. Jim menade att jag borde flytta till London och att han kunde fixa jobb åt mig i någon studio. Hela resan var bara en välkommelse med öppna armar från varje håll.

 

Soundtracken var:

 

Eddie Grant - „Dont wanna dance“

Dropkick Murphys - „Green fields of France“

The Clash - „Funk out“ (real love-hate)

Cock Sparrer - „Sunday stripper“

X-Ray Spex - „Identity“

Sid Vicious - „My way“

 

sen kom jag hem och var faktiskt heltänd på att jobba! Jag jobbade jättebra och har gjort det sedan dess :) eller ja, väldigt helhjärtat.

Helgen direkt efter packade vi bilen och åkte på tatuerar-mässa i Wüppertal. Det var kort och ansträngt men som alltid kul och lönande! Merle och jag delade rum och spelade in egengjorda tandkrämsreklamer när vi var trötta...och jag spelade munspel i sängen (just det, har börjat spela munspel med, lite hobby). Sen tappade jag ju min plånbok med 350 euro i på vägen hem...det var surt men kunde leva med det. Dte kallas karma.

 

Och på tal om karma. She´s a real bitch. Ett straffsystem som jag dock tror helhjärtat på, hela „skit ska skit ha“ och „ge och ta“ och „man får det man förtjänar“. Och varför är det alltid så att när man har det bra på en front får man skit på ett annat? Tvåfrontskrig! Nu blir Jessica djup. Usch.

 

Aja, resten tar vi sen. Nu har jag ju börjat blogga igen iaf! Man måste ju ventilera. Nu har jag dock lyssnat igenom nya Nordman-skivan (tack igen Johan, jag andas genom Mats nyckelharpa idag) tre gånger och funderar på att gripa mitt munspel igen och vänta på att min försäkrings-kille Andreas kommer hit. Idag ska privatförsäkra mig. Jej.

 

Hahaha, ok nu har jag lyckats med allt annat jag skulel göra idag. Skrivit ut boarding-pass, kollat bussar och tider, gjort tidsberäkning, städat lägenheten, dammsugit och torkat golven, köpt ny kamera...ja jag var faktiskt på en redig shopping-spree!

Marko kom imorse för att hämta lite skatte-papper som hade skickats till studion. Vi snackade runt och han undrade om jag kände till affären Chamouse. Nej. Han sa att det var ju skamligt för mig som skinnskalle i denna stad och varför hade ingen berättat för mig om denna affär!

Detta visade sig vara en affär full av brogues, martens, perrys, lonsdale, dickies, sherman, spirit of 69 and and and...

Så vi åkte dit och han fortsatte säga hur skamligt det var. Baaaad, baad skinhead!

Det var en bra affär!!! (sverige-patrullen, när ni kommer ska vi DIT!). Tusen sorters Harringtons och även fast jag hatar dom provade jag några. Som vanligt var det svårheter för en dam i feathercut att hitta rätt storlekar men de hade en liten avdelning med Fred Perry-pikéer, blusar och pullovers.

Och SKOR!!! Fy fasen vad snajdiga skor..!!!

Köpte en ny piké inför Up the junction! Måste vara finklädd och representera.

Och nu har jag precis strukit pressveck på vita dans-brallorna, packat in dom i en påse och i väskan. Så jäkla pretto var jag aldrig i Sverige. det är väl soul-scenen här som har störst påverkan på en, i Sverige ser man aldrig zoot suits när man går ut. Sen måste jag beskylla Berith och Karsten i Lübeck med! Berith jagar mig varenda gång med stylingtips. Vi fixade min lugg skön 80-talig senast! Stod som en redig kulle på skallen. Och Berith är med den som har fått mig att bära hängslen igen efter alla dessa år. Och här bär man minsann brouges och loafers på nighters och inte kängor, skitsamma hur välputsade de må vara! Old school!

Härom året åkte vi på Stomper 98s jubileum i Leipzig och då hade Karsten packat med fin-kostymen i baksätet med plastöverhänge. För en OI-KONSERT. Serious business.

Gamle nord-engelska skinnskallen Whatley gav mig en lektion i käng-putsning. Han och grabbsen använde minsann antingen svart eller oxblood skokräm till sina cherry-martens och sen neutral kräm för den nedre delen ovanför sulorna, så att den gula sömmen inte skulle färgas!

Jag är egentligen inte alls pretto. Gympadojjor och militär-byxorna brukade vara mitt signum. För stora bomber-jackor, jeans utan uppvik...men aldrig fula hängslen eller lortiga kängor iaf. Och t-shirtar utan ände!!

Jag är fast med mina t-shirts och mina militär-brallor kommer jag nog bära tills min död (världens bästa byxor), men nuförtiden försöker jag alltid se uppstyrd ut när det är en speciell kväll, nighter eller spelning. Och som nu, att åka till London, det lilla Meckat för oss skallepärar, då ska man fasen se rätt ut.

Välvårdat hår, putsade skor, strukna byxor (ngt som annars är väldigt ovant hos mig), bra färgkombos...its how u look in the other, in the other cat eyes. Snappy.

Men det är faktiskt kul. Gillar känslan av det där "lilla extra oi!eriet". Hahaha.

Countdown: ca 12 timmar kvar....oooOOOOOOooohhh.

Trött som ett as....drömde hela natten att jag fick sms. Vaknade första gången vid halv tre och var totalpigg. Sen igen vid fem...och sista åtta. Var ett tag sedan. Haha, sms fick jag dock inte! Har haft såna drömmnätter förr, brukar ni med ha det? Rätt festligt, utöver att man är trött nästa dag! :)

Idag är dan-före-resa-bort-dan och här ska förberedas som inför jul! Skriva ut boarding-kort, köpa jeans och kamera, packa, har även sammanställt en lista på gator och shops jag ska besöka. Sen riktigt kolla hur flygbussarna går, måste upp vid fem eller nåt imorgon. Urk. Fast tillbaka blir värre, flyget går vid fem eller nåt från Stansted! Är riktigt nervös inför att kunna ta mig ut till flyplatsen själv. Lyckades ju senast men det är systemet i tuben som skrämmer mig. Alla tunnlar, alla människor, alla dåliga skyltar. Hugalingen. Och sen det i mörker, och en trött virrig Geckas, no good combo...

Sen måste jag städa lägenheten idag med, ska dammsuga med rum då också. Vill inte se i hörnen längre. ;)

Tror att jag pallar...gääääääsp.....sätta på lite soul, äta upp sista maten i lägenheten. Soft. Låten i skallen är "Expressway to your heart" med The Soul Survivors (Tacky naaaaaame). Fy fasen vad seg jag är.

Hm gitarr-riffen i "Soulman" från Sam & Dave är jävligt gött en måndagmorgon.