missdjango

Förvildade dygn. Sitter nu i källaren i shorts och tjocktröja men Mongos syster, som heter nåt som jag glömt. Hon kurrar och sover i en boll och på tv är det Friends. Han vad-han-nu-heter ska fria till Monica och har köpt en pissdyr ring som är ful. På övervåningen äter familjen middag och firar dotterns födelsedag, hon fyller 26 och är gravid med sitt tredje barn. Jag är väldigt trött och har typ inte sovit, men har tränat idag och satt i mig en förpackning sojakorv.

 

 

 

Justja, Chandler heter han.

 

Imorgon ska jag packa, åka till jobbet och på kvällen sova hos J. Vi har inte pratat idag, skrivit tre rader på fb-chatten. Jag har ett hopp om att han ringer sen, bara för att höra hur det är. Kanske vad jag har gjort idag, berätta vad han har gjort idag, ni vet sånt där som man gör när man är tillsammans. Trodde jag iaf.

På fredag åker jag till Östergötland till söndag. Ska bli skönt att komma bort lite. Jag måste bli av med all skit som jävlas med mig i mitt huvud. Stressad, trött och korkad. Riktigt jävla korkad. Träning verkar inte hjälpa, gör mig ju bara mer matt.

 

Bästa idag iaf, tog mig ut till Liljeholmen för att köpa böcker på Stadsmissionen. Hittade massor med Lehane och andra delen av 5e säsongens Nip/Tuck. Jag började titta på den när jag bodde i Älvsjö för jag ville gå ner mig i en serie. är inte som alla de där andra nissarna som streamar och laddar ner, jag går och köper disk-jävlarna. Och den här delen har jag inte hittat i butik så jag har varit fast i flera månader. Så, tjoho! Happy me! Livet är så vackert. Piss.

 

Det är svårt att gå vidare. Det är svårt att inte sörja det gamla. Ibland bara små fragment, ibland mycket mer. det ska väl vara så och man kan ändå inte ändra nånting, gå tillbaka, ta tillbaka, elelr ställa om. Men bara för att man säger till sig själv at tdet är så det ska vara, så det måste vara, så betyder inte det att det i slutändan är så det sjunker in. Allt rör ju på sig, världens lag, men ibland kanske det inte spelar nån roll.

Jaha, då ska man ta tag i den här dagen också. Vaknar förgrömmad. jag är arg och sårad, dte är dagens form.

 

I övrigt blir jag så trött på Nyhetsmorron. Antar att det programmet väldigt lätt profilerar den nutida svensken. Klickar in i tid att se en "matkonstnär" göra en kanin av en smörgås. antar att jag bara är i helt fel sinnesstämning rakt av. Ville inte gå upp ur sängen, är egentligen rätt bra på det men jag känner mig som en sten idag.

 

Känner lite spontant för att fly landet. Det, elelr skada nån. Fantastiskt. Hur ska jag nånsin komma nånstans i livet. Ingenting verkar ju duga som jag gör. Dra åt helvete.

Jag har precis kommit hem och vet inte åt vilket håll näsan pekar. Jag är ledsen och upprörd. Främst ledsen, och tröstande ord har inte hjälpt.

 

Om nån över huvud taget följer den här bloggen, och antagligen inte känner mig i verkliga livet..och, på det, har nåt form av monster i skallen (som är likt mina), kanske kan relatera till nht som jag nu kommer skriiva.

 

Det här monstret, som finns, i obestämd form, som jag tampas med, har alltid förföljt mig, och jag har alltid försökt döda det. Monstret har skapat mini-monter ich jag har säkert skrivit om hur stolt jag har varit över mig själv, mina framsteg, glädjen i att mer och mer ha känt mig som en funktionerande människa. Inte normalt funktionerande, men att jag har funkat och har kunnat hantera fler situationer som jag för ngr år sen skulle ha förstörds av.

 

Jag vet att jag har kommit framåt. Och jag är så stolt att jag får tårar i ögonen.

 

Idag vändes massor upp och ner för första gången på över ett år. Första gången egentligen, sen jag jobbade i tyskland. Det är svårt när du käbber själv att du har kommit till en plats som är trygg, och får veta att den inte är annorlunda från alla andra arbetsplatser som du har varit på. Du undrar, är jag verkligen en så svår människa? Så disfunktionabel? Jag vägrar tro det? Jag kan inte tro det. För det skulle betyda att det i princip inte skulle finnas en enda arbetsplats där jag skulle kunna funka. Jag vet inte om jag överdramatiserar, är jag rätt person att bestämma det?

Det som jag vet, är att jag behöver en arbetsplats där jag lägger upp mitt egna schema utifrån vad jag klarar av och att mina kollegor frstår och accepterar mina svängar i humöret. Det är ett drömscenario, men jag går i terapi och försöker vara lyhörd och jag jobbar som fan på mig själv och som sagt, det finns ingte hellre som jag vill än att funka bland människor.

 

Det är ett sånt jävla bakslag att få indikationen att jag inte gör det när jag jobbar för det mer än vad jag nånsin har gjort på den punkten när jag känner mig som mest medveten om mina brister.

 

Jag har problem. Med fler saker. Men att påstå att jag inte gör tillräckligt göt så ont. Jag funkar inte som vanliga människor gör – det är ngt som jag har accepterat och jag försöker fortfarande räta ut var exakt saker går i kläm – men jag vill vara med. Jag VILL vara normal och klara allt som alla andra klarar. Det har jag alltid velat. Jag blir så förbannat ledsen när folk ser mig som trasig och kasserad. Jag kan inte hjälpa hur jag föddes. Men jag vill så jävla gärna vara med. Jag vet att jag har mycket bra saker att dela med mig av, även om jag inte kan springa i ekorrhjulet.

Idag känns dte bättre. Gick all-in för att trötta ut mig. Två dagar i rad har jag gått/sprungit 35-40 varje morron och kväll, i blandad terräng. Har känts jävligt bra och jag har sovit helt utslagen. På det är ju dock minuset att jag känner mig konstant trött men det kommer väl gå över.

 

Har insett att jag bor i ett naturreservat. Det finns så mycket djur här, så mycket skkog och rörelse, jag ser nåt nytt varje dag. Det finns massor av paddor t ex! Herrn jag bor hos berättade att även grävlingar och ugglor och vesslor gömmer sig mellan träden. Så befriande, så fantastiskt. Jag får energi som när jag var liten när jag springer runt där och försöker lokalisera fåglar.

 

Så jag kanske har hittat en ventil lite, förbannat bra. Vi får se.

 

Trögt på jobbet, inga jobb. Ramlar bara in en massa turister med skurrila frågor och önskemål. Juli månad helt enkelt.  Semestertider helt enkelt. Skulle vara skönt att åka bort.

Fan också! Hatar att bli tankfull och nostalgisk på mornarna. Jag var så otroligt trött igår. Jag var arg på folk, ville bara lägga mig ner och sova där jag stod. Inte se nån.

 

Och jag har den här hemska känslan av att jag vill gadda sönder benen och armarna totalt. Jag vet inte om det är uppbyggd ångest pga mitt uppehåll sen maj månad, jag vet inte. har jag kanske saknat en ventil? det låter jättehemskt och jätteäckligt men jag vill bara karva karva karva. det har aldrig varit så här förut. Det har aldrig känts så här förut. Varför känns det så? Vad är det som jag måste få ut ur själen för att kunna andas normalt den här gången?

 

The pictures tell the story
This life has many shades
I’d wake up every morning and before I’d start each day
I’d take a drag from last nights cigarette
That smoldered in it’s tray
Down a little something and then be on my way

I traveled far and wide
And laid this head in many ports
I was guided by a compass
I saw beauty to the north
I drew the tales of many lives
And wore the faces of my own
I had these memories all around me
So I wouldn’t be alone

Some may be from showing up
Others are from growing up
Sometimes I was so messed up and didn’t have a clue
I ain’t winning no one over
I wear it just for you
I’ve got your name written here
In a rose tattoo

In a rose tattoo
In a rose tattoo
I’ve got your name written here
In a rose tattoo

This ones for the mighty sea
Mischief, gold and piracy
This ones for the man that raised me
Taught me sacrifice and bravery
This ones for our favorite game
Black and gold, we wave the flag
This ones for my family name
With pride I wear it to the grave

Some may be from showing up
Others are from growing up
Sometimes I was so messed up and didn’t have a clue
I ain't winning no one over
I wear it just for you
I’ve got your name written here
In a rose tattoo

In a rose tattoo
In a rose tattoo
I’ve got your name written here,
In a rose tattoo
In a rose tattoo
In a rose tattoo
I’ve got your name written here
In a rose tattoo

This one means the most to me
Stays here for eternity
A ship that always stays the course
An anchor for my every choice
A rose that shines down from above
I signed and sealed these words in blood
I heard them once, sung in a song
It played again and we sang along

You’ll always be there with me
Even if you’re gone
You’ll always have my love
Our memory will live on

Some may be from showing up
Others are from growing up
Sometimes I was so messed up and didn’t have a clue
I ain't winning no one over
I wear it just for you
I’ve got your name written here in a rose tattoo

In a rose tattoo
In a rose tattoo
I’ve got your name written here,
In a rose tattoo

In a rose tattoo
In a rose tattoo
With pride I’ll wear it to the grave for you

In a rose tattoo
In a rose tattoo
I’ve got your name written here,
In a rose tattoo
In a rose tattoo
In a rose tattoo
Signed and sealed in blood I would die for you

Det är rätt fint härute i segeltorp iaf. Nu vet jag att det finns en badbar sjö på gångavstånd, jag har sett en kopparorm för första gången på typ 14 år och katten Mongo är min nya följeslagare. Har än så länge inte haft så mycket att göra med andra människor här heller, det är bra. Jag lever i en sommarstuge-illusion.

 

Kanhända att jag lever i andra illusioner med just nu. Men vem gör inte det.

 

Det är konstigt ju mer medveten man blir om andra när man blir mer medveten om sig själv och hur man själv funkar. Känns som en nyttig process, som att man förstår världen mer och mer. Och kan testa sig själv mer och mer, på sånt som man visste at man för freakade ur av. Och för varje gång man hanterar situationen så får man bekräftat för sig själv att man har utvecklats.

..............................

 

 

Jag vet inte vad jag egentligen ville skriva om. Jag trodde att jag ville skriva om ngt specifikt men jag kanske inte vill det. Jag vet inte. Så jag ger fan i det tills jag vet..

Verkar inte vara i synk med mitt liv. Eller så är det snarare så att jag är bittert realistisk, plus att jag är trött. Jag är trött på stan faktiskt. Men det är inte stan heller. Jag behöver en pausknapp.

 

Har flyttat nu, tänk vad lite rödvin och goda vänners hjälp kan få en igenom de jobbigaste av grejer. Inatt sov jag min första natt här och jag är ledsen men den var piss. Och nu vaknar jag trött, frustrerad och arg. Jag är trött på människor som fintar problem med en vänstersväng och alkohol och droger. Ni gör allt det där som jag försöker att inte göra. Jag vill bara ta hand om mig själv, jag vill bara må bra, och jag har investerat så mycket tid i det. Kämpat så hårt för det. Och ni drar ner mig.

 

den här ni är egentligen i dagsläget bara en person. Men det är den personen som tekniskt sett borde vara den sista att dra ner mig. Måste ju älska ironin.

 

Justja, det var ju semester den här veckan med. Är nog den pissigaste semester jag har haft. Ingen rutin, varken på mat, sömn eller dricka. Känns ju piss att man ska vara så dum i huvudet att man inte klarar av en veckas ledighet utan att bli ett ostrukturerat vilt djur. hej ADHD. Jag är inte ett dugg mer utvilad än innan semester, snarare ännu mindre, min ekonomi är i sjön fast jag aldrig ens har lämnat stan och mitt inre är i uppror. Det är ju fantastiskt. Helt jävla fitthorpissfantastiskt.

 

I Stockholms hjärta
bland dom nya husen,
kavajer & slipsar
där vi hittar liken.
I Stockholms hjärta
flera tusen
heroinister & strikta kontorister.

I Stockholms hjärta
där alla springer,
klockorna ringer,
dom skenar på lunch.
I Stockholms hjärta
där armar äter pengar.
Heroinister & strikta kontor.

Ingen bor här för alla bor där.
River en stad & bygger en ny.

I Stockholms hjärta
tjuter sirener.
I Stockholms hjärta
skriker vener.
I Stockholms hjärta
oooooooooh...
Heroinister & strikta kontor.

Ingen bor här för alla där.
River en stad & bygger en ny.

Stockholm sover
i ett skimmer av droger,
men inifrån hjärtat
bränns huden av tusen lågor.
Tyst & snäll, tyst & snäll.
Det är en trött & ensam stad.

Ingen bor här för alla bor där.
River en stad & bygger en ny.