missdjango

Igar kände jag mig rätt nöjd med mig själv och idag tills nu med, sa vi provar!

drömde en rätt kul grej. Jag och ett gäng andra jagades av NAZESTERRNAA. I Hitlers hus. Jättemysigt. Vi kutade runt pa vaningar med utslagna eller delvis utslagna larmsystem och försökte hitta nagonstans att gömma oss. Jag och en annan tog oss in i Hitlers kontor i jakt pa vapen. Jag hittade hans samling av matknivar som jag vred in i tidningspapper och tog med mig.
Vi gömde oss alla i en jättesalong och en tjej gav mig en hundvalp. Comical relief ;)

Idag kommer bli hardcore. Först är det jobbiga bruden som jag aldrig har tyckt om men som alltid kommer tillbaka. Jag tycker dock om motivet, sa det kan nog hjälpa. Sen kommer Min Första Ryggtavla och henne tycker jag jättemycket om! Och sist, den lilla jobbiga tjejen som jag gaddade streck-gubbar pa i nacken (idioti). Jag ska aldrig mer gadda streck-gubbar i nacken pa ngn dum liten 19-arig brud som inte fattar.

fast det är en grej med manga av mina kunder. De lever för mycket i nuet och fattar inte att 2-3 ar fram nästan är samma nuet som just Nu. Inte för att jag varken var eller är särskilt annorlunda, men det finns anledning till att jag inte angrar mina tatueringar. Man maset vara beredd pa konsekvenserna en gadd kan fa, och det tror jag inte att manga är.
Samma sak, vad som är viktigt för dig när du är 19 är kanske inte viktigt för dig när du är 23.

Det här tänker jag aterkomma till, beror pa en bok jag läser.

Tror att jag är nere pa en ny botten. Känner mig som skit. Härligt martyriskt att blogga pa det. Sa jag tänker inte skriva här förräns jag mar bättre. Ett par dgr kanske.

Det är förvirrade Jässan nu för tiden tydligen. Drömmer illa igen. Sista natten i Stockholm var det voeldtäkt pa lokalt voerdbiträde i lägenhetsghetto, ett rum utan ljus med en senil gammal man i en sjuksäng och runt om stod bara ölflaskor fran det senaste halvoeret. Jag stod i dörren och höll Johan i handen. Jag vet att den här drömmen iaf inte har ngt att göra med verkligheten, men jag vaknade och lag vaken. Och var bara tacksam att Johan lag bredvid.

Inatt var jag ensam. Jag sov hela natten igenom, men mardrömmen kom pa morgonen. den later hemskt fjantig när jag beskriver den, men den var roett allvar när jag drömmde.

Jag var pa en kolonilott med en snäll civilklädd polis som sag ut lite som min tandläkare fran Skänninge. Det visade sig ha skett ett mord i skogen och han visade upp saker fran fyndplatsen. Dessa saker fick mig tat första ett det var min egna mormor som var mördaren. Och att hon var vampyr.

(att dte blev mormor har bara att göra med att hon ringde igarkväll)

Som sagt, denna vampyr var en liten tant i röd träningströja, men egentligen var det inte min mormor. Jag var iaf plötsligt ensam i koloni-stugan och stod inne pa toaletten och fixade ngt. Ska precis ga ut och ser da hur hon star utanför glasdörren och försööker ta sig in. Men hon ser mig inte. Jag stänger till dörrspringan igen och försöker tänka. Tittar ut igen och ser att nu har hon kommit in i huset och star med ryggen mot mig och stänger dörren.

Det där har jag nästan jämt i mina drömmar, det minns jag sen jag var liten med. Hotet försöker ta sig in dit jag känner mig skyddad och de lyckas nästan jämt. Nuförtiden lyckas de typ alltid och jag maste fly.

Och det gjorde jag. Jag laste och började sjunga om hur skönt det var att duscha, varpoe hon satte sig ner vid köksbordet och väntade pa mig. Jag smet ut genom fönstret och hamnade pa taket. Hon hörde mig saklart.

Sen blev det bara surrealistiskt. Hon gick runt och sköt folk med pilar och jag sprang mot en liten röd bil sjungandes Sound of music (genom ekot hörde hon inte var jag befann mig).

Sen vaknade jag. Och nu är jag bara trött. Gick fran 24 till 35. Poof!

Det verkar styra upp sig med jobbet i Stockholm dock, även fast vi inte har snackat direkt om hur. men jag känner som att jag är i goda händer.

Och nu ska jag iväg till det gamla igen.

Jag har ngn som jag älskar och som älskar mig precis som jag är och om tre veckor sa ska vi pabörja varat riktiga liv tillsammans. Tack för att du finns älskling och för att du vet hur du ska hantera mig och mina brister och foer mig att känna mig hel. Saknar dig.

 

 

 

Gudars skymning...igar kom en översättning in pa kontot fran herr Snigelmann...Det var inte ens halva summan fran vad som skulle in, och nu kan jag inte betala alla räkningar eller hyran innan jag drar för jag hinner inte till banken. Maste dit direkt när jag komme hem istället. Jag ringde dom och de ska fixa det över dagen - FÖRSÖKA fixa det...

Men annars är allt okej i guess. Ska dubbelkolla mina väskor snart. Den sköna gröna är out on the road för första gangen pa fyra ar. Dunderresväskan som jag köpte inför min Irlandsresa 2004. Tar med lite grejer till lägenheten. Johan om du ser detta, det är inget stort eller häftigt. Eller alkoholhaltigt.

Ska bli en kul helg! Kalrskrona, träffa Antje, Ateruppväcka mitt gamla bankkonto och fa veta mer om mina framtida jobbsituation. Woo fucking hoo

Nu ska jag snart iväg här och träffa Isalieinen och dricka en fet mugg kaffe, men först ville jag sa gärna skriva om min dundermysiga helg.

Jag är död nu, men jag mar själsligt sa bra! den här helgen har varit full av att bara umgas med folk som jag tycker om och bara känna glädjen i att ha dom.

I lördags kom Jana hem till mig och hon, jag och Michelle+trevlig väninna satt och snackade, drack och rökte i köket till halv 2 och bara skrattade. Och busade!



Sen var Jana och jag friska nog att ga ut en sväng med! Vi var i Jolly och sjöng med i gamla hiphop-loetar och dansade lite. Jag var hemma klockan 5....

Därför lag jag i sängen till 4 igar pa eftermiddagen. Gick upp, at sushi pa station, hem fixade mig lite och sen iväg igen. Jenny Woo skulle ha ett gratis-gig pa kvällen som Sam arrangerade. Det var lite spännande, jag har lyssnat lite pa hennes grejer pa youtube men visste inte alls vad jag skulle tycka om det. Hon kör akustisk oi, kan man säga. Punkrock pa ensam gitarr :)
Det var rätt fullt med folk men man kunde sta elelr sitta och Jana och jag snodde direkt beslag pa en soffa! Manga av de äldre fran Hamburg/Lübeck var där och det var en jättemysig stämning. Alla var pa gott humör. Och sen kom Jenny. Sa otroligt liten, hon stod i fönstret och sjöng, annars skulle ingen ha sett henne.

Folk var lite trögstartade, tror att majoriteten inte hade hört henne förut, och man märkte att hon var nervös. Efter tre loetar drog en sträng och det blev paus för att hon skulle kunna byta. Efter ngn loet i setet efter krossade en flaska. Alla skrattade och hon sag mest rädd ut.
Det var en sa härlig komik i allt! Och här hade vi et tsant där "moment". Jag älskar min subkultur och jag älskar kärleken som jag kan känna i den ibland. Jag tittade runt i rummet och tänkte att vissa av dom härinne är gamla nog att vara mina föräldrar, flera är själva föräldrar elelr jobbar pa kontor eller gör ngt trakigt. Men egentligen är vi bara busiga skitungar i kängor! Och det är sa härligt. Sa kommer jag halla mig ung hela livet, genom min subkultur.

Efter ännu ett set blev det paus och da mötte jag hon Jenny i trappen till toan. Var tvungen att säga till henne att allt är bra, alla har jättekul och hon är jätteduktig. Hon blev jätteglad av det! Vi pratade mer seen och jag maste säga, skinn pa näsan! Hon akte över hit fran Canada helt själv för sin lilla turné, det är en rätt modig grej att göra.



Kvällen var superkul! Mycket pussar och kramar, dans och lite chaos, precis som jag vill ha det! Sam gav mig en fribiljett till Bad Manners om tva veckor, da jag fastlog att jag VISST kommer vara i stan när de spelar :)))) yeeeey!!!

Synd bara att jag nu är megatrött och allt i mitt rum luktar rök. Men jag har njutit sa otroligt av alla mina vänner - det var värt det!


Jag och Larsi!

Har mer kor tatt lägga upp men det tar san tid att ladda och jag ska möta Isa om en kvart. Maybe later :)

Det är dumt hur man kan bli nostalgisk över daliga skivor. Som en del ska-skivor. De blir oftast daliga, allt blir överproducerat och trimmat och fixat tills det later som tv-spelsmusik med baktakt som bara följer ett mönster. No soul!

jag har ngr stycken i min samling. Den allra allra värsta, som inte ens texterna är bra pa, det är The Braces "With a heart full of ska". Du vet vad jag menar Börje, vi har tvingat oss igenom denna. Smörig soeng, och texter som egentligen inte handlar om ngt vettigt och med nödrim. Den allra värsta är "My designers" där de bara sjunger om att de gillar Fred perry i princip. Troekigt.

Ngr andra är The Busters. Hetisgt och med daliga texter. De är tyskar, vad mer behöver jag säga. Student-ska. Där kan vi kasta in Lax Alex Contrax med. Vissa av deras later gillade jag dock, men det kanske var nostalgi-rycket.

Ngr bättre tyskar är ju dock i vilket fall Bluekilla ("shoplifters", super lied) och Rantanplan.

Aja. Jag vaknade imorse med The Skalatones pa hjärnan. Köpte deras skiva "Tune in" ngn gang runt...2005? Grejen är den att jag har inte hört den här skivan sen dess. Jag har haft den nedpackad i fars källare sen min flytt hit. Eller faan, jag maste ha haft den tidigare! 2004.
Den är överproducerad, hela grejen med "oh bad rude boys" och "skanking the night away" är som det ofta är med nyare ska-band, överdrivet. Till den där punkten da man bara tycker att det är foenigt. Om det nansin fanns en riktig äkta sub-scen för rude boys i sig självt, sa lever den nu endast kvar i Italien och Spanien och är blandat med Scooter boys. Rude boys var i mina ögon alltid förknippade med andra subkulturer, ett snöre mellan skinheads och mods.

Jag var het pa kostymerna när jag var yngre, men samtidigt fragade jag mig ständigt vilken tonars-rebell orkar ta pa sig pork pie och kostym varenda jäkla dag? Under mina ar i sceneen har jag sett max tre rude boys som jag kan minnas. Och jag har varit i scenen i 9 oer nu. Att sjunga om rude boys som om de vore skinskalalr ute pa stan i jakt pa folk att "dansa ner"...nä.

jag gillade den där skivan när jag köpte den och lyssnade galet mycket pa den. Pa den tiden slukade jag allt med labeln ska, punk och oi (om skivolaget var rätt), för det fanns helt enkelt inte mycket att hitta i min lilla smoestad. Pa den tiden var jag ocksa den totala ska-fanatikern och tenderade att lyssna MER pa nyproducerad ska än äldre klassisk som t ex Desmond Dekker eller Lee Perry.
Och nuförtiden pallar jag knappt med "ny" ska.

För alla ska mixa allt hela tiden. Blanda ska med hardcore och punk och skrika oi! oi! medans man härmar The Reggae train. Funkar inte. Vissa lyckas lite, som Rantanplan och Scrapy. Manga band försöker göra det här gamla soundet med stora bloesorkestern etc. men de försöker göra det perfekt, medans alla vet att de sparar sina gamla vinyler hemma därför att de älskar det här operfekta knastret.
Men snälla, INGA jäkla pianon (det ska vara orgel) och INGA jäkla elgitarrs-riff!! Och med de menar jag i stil med Hub City Stompers, även fast jag gillade vissa grejer av dom när jag sag dom 2008. Men det var sa skumt. en bra lat började, man diggade, och sa helt plötsligt BOOM och sa förväntar de sig en mosh pit????

Pa den där "Tune in" var det iaf 2 latar som jag älskade, och en som jag inte fick ur skallen. Fast iofj, alla latar fastnade i skallen...Det var "The spirit", som bara handlar om "oh jag älskar ska sa mycket trallala", eller ja, man levde sitt vanliga everyday life och inget var speciellt, men man levde upp genom musiken. Den kan jag fatta, den hade faktiskt en lite djupare mening. Sen var det ngn lat som mitt i allt fick en inövad reggae-rap om att "love your brotha, love ya sistah, black or white donn matha!" Ocksa klyschigt.
Och "Final mission", som jag aldrig fattade. De gjorde det här draget till Moskva och Ryssland (har fler ska-band gjort, varför???). Jag tyckte den var cool, för den indikerade att en tjej lurade snubben i finkan. Hur vet jag inte, men det hade med martini att göra.

Man kanske skulle försöka ga och dansa i helgen...hm.

Nej, som vanligt blev herr Onsdag inte bra....första kunden ville inte längre ha 13 stjärnor pa sin fot, nu skulle hon ha underarmen OCH foten. "Vi far väl se vad vi hinner med"....sa kundorienterade Jässan. Snörklar och stjärnor och ständiga omändringar, linjeförslag...vad jag annars hade kunnat göra pa 2 timmar tog mig nu 3. Och till det konstig hud. Jag var klar när dte var över och hon var ute.

Nästa kund...kom inte. Ett helt pabörjat ben av blommor. Glöm det, bade henne och hennes kille. Stryk, stryk, stryk.

Sa jag gjorde klart lite förlagor och lekte runt pa mitt ben med en gammal gadd som inte är klar. Skenbenet är elakt.

Nu ikväll har jag gjort klart min portfolio med nya bilder.

Är vi nöjda med dagen?

Nej.

Samma tuggummi är fast under min sko.

Jag saknar de där 3 dagarna förra veckan da jag sov natten igenom. Idag lyckades jag relativt bra - fran 1 till 06:30, och sen halvsömn utom sista halvtimmen. Inga män inatt, bara virrig familj i ett köpcentrum...När jag var vaken kom tankar pa flytten, jobbet, kunder, kollegerna och huruvida jag ska lämna en lapp pa bordet till Dominik om att han ska städa idag innan han drar till Koblenz för en vecka.

Viktiga saker. Inte. Flytten ja, jobbet indirekt med, men inte faan ska jag ligga sömnlös därför att killen jag bor med inte kan följa städschemat???

Och mina jäkla finansnissar har inet klarat att överföra pengarna som de orätt tog fran mitt konto den 31e. Imbeciller överallt. Om jag skulle fixa med de här grejerna sa skulle det ta mig en eftermiddag.  Iaf att driva saker fram. Men alla grejer flyger runt i Limbo tills folk är klara med sina kafferaster...Underbart.

Jag är irreterad. Samma saker som har legat pa skrivbordet de senaste veckorna ligger likt förbannat fortfarande där. Ingenting händer, fast jag ringer och mailar. de har väl spillt ner papprena med sitt jäkla kaffe och hoppas att jag ska glömma bort dom.

Ingen har hämtat möbler ännu heller. Jag börjar langsamt hata att komma hem och se mitt rum.

Jag vet inte varför. Men jag har fatt aterkommande mardrömmar. De senaste tre nätterna har alla kretsat kring empati-lösa män som försöker skada mig och jag vaknar mitt i natten och är rädd.

Blir av ngn anledning förargad, vara räddd för män är inte min grej. Vad som dock är, är att i mina drömmar är jag nästan alltid försvarslös. Ni vet det här, man FÖRSÖKER springa men kommer ingenstans, man FÖRSÖKER sloe men träffar inte osv. Har haft ytterst fa drömmar där jag LYCKAS att försvara mig sa som jag vill.

Ena drömmen var nu i Lübeck. En man klättrade upp min loftsäng för att mörda mig. När han var pa stegen vaknade jag faktiskt, och drömde till mig en nyspetsad blyertspenna (brukar sällan lyckas drömma till mig saker). När han kom upp rämmade jag med vissa svarigheter blyertspennan i halsen pa honom. Han stapplade ner för stegen och gnydde om att jag skulle komma ner, att han inte ville dö "soe här". Jag kom inte ner, utan vaknade.

Inatt hade jag tva drömmar, men minns bara den ena riktigt. Jag satt i ett vardagsrum och sag pa tv och bredvid stod en man och vek tvätt. Det visade sig att han var en brottsling i väntan pa dom. Han skröt om hur han hade prostituerat tva 14-ariga tjejer och sedan haft dom inlasta i sitt hus samtidigt som han systematiskt valdtog och misshandlade dom. "fast jag skulle ha haft mer tjejer", sa han.
Jag sa till honom att detta visade ju inte annat än att han var ett sjukt äckel med en halvhoerd gubbkuk, eller ngt liknande. Jag vaknade i sekunden efter, när han kastade sig mot mig för att sloe ihjäl mig typ.

Nu när jag skriver ner dte sa verkar det ju faktiskt inte som försvarslösa drömmar. Men rädslan, jag drömmer mgi sa jäkla rädd. Det här att vakna efter 2 timmars sömn och vara rädd, jag hatar det.

När jag var liten hade jag ofta mardrömmar och vanföreställningar innan jag skulle sova. Folk sköt in i vardagsrummet med kulsprutor, rövare och in i huset och dödade oss (alltid genom mitt fönster och alltid rämmade de in en yxa i min rygg), huset började brinna, dörrhandtaget började ryckas i mitt i natten, pappa dog. Vissa knep hade jag. Jag ville ha sängen placerad i rummet sa att jag kunde se hela rummet när jag lag i den, viktigast var dörren. Ibland vaknade jag mitt i natten och var rädd. da staplade jag upp alla mina gosedjur runt mitt huvud sa att de bevakade rummet och dörren medans jag sov. Den funkade alltid bra.
Annars var det hammaren och kökskniven som jag gömde under kudden. Jag har ingen aning om varifran den där oron kom.

Jag led av starkare vanföreställningar senast när jag var 14-15. Det var ganska mycket runt den tiden med psyket sa det hörde väl ihop. Jag sag figurer i lägenheten när jag var hemma själv, eller jag var övertygad om att ngn hade gömt sig i lägenheten och väntade pa att jag skulle somna.
Jag försökte intala mig själv att ingen var där, brukade söka igenom lägenheten för att bevisa frö mig själv att allt var lugnt och att jag bara var kollrig. Kontrollerade att allt var loest och stängt. Om det inte hjälpte sa ringde jag ngn och försökte halla mig pa linjen tills pappa kom hem. Eller sa gick jag ut.
Det var oftast kvällstid och da kom med vanföreställningar. Jag kunde fa för mig att ngn sprang mot mig eller att ngn siktade med en pistol mot min rygg.

Rätt knasiga grejer egentligen. Jag fattar idag fortfarande inte varifran de där vanföreställningarna kom. Men jag var ständigt rädd, för ngt som jag egentligen visste inte fanns.

Nu har jag dte iaf inte soe. De försvann, jag vet inte när. Jag hoppas att de här mardrömmarna med ska dra snart.

nu skriver jag pa kvällen istället för morgonen faktiskt. Ville se ngt program pa Svt Play men det gick inte. Och jag är för seg för tysk tv. Sa nu sitter man här!

Helgen i Lübeck blev inte som tänkt, utan bättre! Fast jag hade rätt i att jag blev helt slut. Vi drog ut lördag kväll istället, sa att loppmarknaden kunde dra at skogen! Jag, Berith, Uschi+Muschi och Herman. Ett litet men glatt gäng, och vi hade roligt. Kvällen slutade för mig och Berith i hamnen klockan 3 med döner och fyllesnack. Det var sista utekvällen i Lübeck det där. Nu blir det inga fler för detta oer antagligen.

Det känns fortfarande inte som om jag ska flytta. Det är bara en manad kvar nu. Idag packade jag en flyttloeda till och var hos Handelskammarn och gjorde min Gewerbeabmeldung (när man blir självständig ska man anmäla sig och far ett papper, nu avanmälde jag mig till 15e oktober och fick ett papper för det). Det var samma kvinna som jag anmälde mig hos för ett oer sen, frau Lübke! Det var lite sällsamt.

Jag vet att det kommer bli helt annorlunda om tva veckor. En manad gar fort. Och sen sitter jag där och det är dags. Jag ser fram emot allt nytt, jag tror att jag behöver det. och även om jag vill komma igang och jobba fort igen sa är dte nog viktigt att jag tar mig lite tid att landa efter sproenget med. Annars kanske jag inte hänger med alls. (men uppenbarligen gör jag det i vilket fall inte).

men nu vill jag bara bli klar med allt. Jag bävar inför 2011 arsavräkning som jag maste göra ännu. eller ja, som min finansnisse maset göra. Papper hit och dit och sen räkningar över stadsgränser....Jessica vill inte. Alla jävla papper. "Skicka hit - sätt in pengar där" och man gör det, utan att ha en aning om varför eller till vad. Känns foenigt.

Jag ser fram emot att kunna dricka kaffe i sängen i min och Johans lägenhet. Eller var som helst i lägenheten. Kaffe pa fluffmatta är ocksa helt okej. Den där fluffmattan maste införskaffas. och kaffekokare! Nog för att de här med filter som man trycker ner är bra pa sitt sätt, men jag saknar puttrandet fran kaffekokaren.
Men häftigast blir nog resten/slutet av oeret, att fixa allt, att fira första julen ihop. Vi har ju egentligen sa mycket grejer att se fram emot.

Den privata förändringen och den yrkesmässiga - woj, kommer bli massor pa min tallrik. mer skinn pa näsan för Jässan. Fran att ha varit lärling till egen dräng till att stoe framför en ny boss och ställa krav och framstoe som om man vet ngt om ngt. ..

Idag är jag ta mig faan lite martyrisk. Ska aka till Lübeck men vill egentligen inte. Berith och Carsten kommer och hämtar mig i studion kl 18, sen kör vi hem till mig och hämtar grejer. Fööör jag ska hjälpa dom pa loppmarknad pa söndag...
Det är bestämt sen veckor att jag skulle till dom den här helgen, men de hade glömt berätta om marknaden. Det betyder att vi kommer komma till Lübeck runt kanske 8-tiden ikväll, sen uppgang söndag vid halv 5 och mysa hela förmiddagen ute pa en loppmarknad (antagligen i regn). Sen fyller Carsten ar pa mandag sa vi skulle fira in honom lite söndag kväll var det tänkt.

Jag har absolut ingenting emot att hjälpa dom, jag vet att de skulel göra det för mig och jag kanske kan sälja ngt själv, men jag är sa rädd för hur kaputt och trött och stressad jag kommer att bli om jag är i Lübeck ända till mandagen och sen ska försöka sova ut 2 nätter tillsammans med deras galna bulldog pa bäddsoffan.

Sa ska försöka aka hem söndag kväll. Da kommer jag iaf kunna sova ut och kommer ha mer av mandagen. Och da har jag lovat Olli att träffa honom...ater, klart jag vill träffa honom! Men faan, min tid räcker inte.

Plus, jag har ingen present till Carsten. Att ge gaddar-frikort funkar ju alltid men jag har inte ens tid för det.

Jag gör det nog värre än vad det är. Kommer ju inte ha sa mycket mer tid med dom längre fram, och rent allmänt far jag räkna med att min fritid inte är min längre fram till flytten. Too much to do...

har beställt en ny maskin med! Hoppas den kommer idag :)

Nagra dagars tvasamhet är nu den klassiska ensamheten och ta tar jag mig tid för en blogg. Johan var här för antagligen sista gangen innan flytten. FAAAN det är SNART!!!

Otroligt otroligt spännande. Vi har blivit godkända pa en lägenhet nu, men kontraktet och det är inte klart än. Inflytt redan nu i september. Jag haller tummarna!

Det som är mest jobbigt just nu, utöver att det FORTFARANDE inte är helt bestämt hur flytten ska ga till, är min utrustning. Jag tycker att mina maskiner löper doeligt, det är det värsta. Förhoppningsvis kommer allt vara bättre efter besök i nya studion i slutet av moenaden när jag har klart för mig vilken utrustning som jag ska stoe för etc. Har listor här hemma. Förhoppningsvis behöver jag inte köpa 5-litersdunkar med desinfektionsmedel och släpa över gränsen. Det jobbiga är ju att här är jag redan registrerad företagare och kan fixa allt som jag behöver, men i Sverige kommer jag komma tillbaka som ingenting först och främst.

Men jag gillar ju förändringar. Hm. Tror en ny visdomstand är pa g.

Lade just pa telefonen här med min gode vän som tagit dumma preparat inatt och precis kommit hem och hatade världen. Ibland är jag rädd att han ska ta livet av sig eller ga ner sig pa riktigt när jag inte mer är där, eftersom jag är den enda som fattar honom. Han har ingen som tror pa honom eller uppmuntrar honom och inga jäkla myndigheter hjälper honom och själv är han inte stark nog.

Let's get this situation sorted out!
We're so polite
It makes me want to shout
We waive the everything we want
An' take the nothing we already have
An' I'm waiting on hold
For something to blow ...

All is in reach & as clear as day
Yet the smallest move
Remains a mile away
So we while away
Going nowhere bit by bit
An' it just seems
We can't get round to gettin' round to it
Sometimes it makes me ache ...

Someone once wrote
All the world's a stage
But the truth comes written somewhat different on my page
I know this script's fixed from the start
Cos ordinary men & women only get
Supporting parts
An' I'm waiting on hold
For something to explode

We spend our lives
Waitin' for
Someone other than ourselves
To make a move

We always do
We do
We always blow it
I know
You know
I know you know it but ...

I keep on coming back because
The power is yours

Natt nummer 2 med sömn rakt igenom. super! Dock är jag trött nu, har kanske inte sovit sa jättebra men jag har iaf sovit!

Igar efter jobbet var det bara att fixa falafel och dra hem och göra kassaboken. Tog ett tag, ngr kvitton denna moenad. Sen hann jag lemlästa 4 tidningar (klipper sönder alla mina tatueringstidningar för att spara plats) innan det blev lite skype. Och sen hanns det inte mer.
Schweiger hörde av sig igar och fragade om jag vilel göra ngt med honom och Lucy idag. Klart att jag vill, det är aldrig problemet. Men jag ska jobba lördag, som vanligt. Och jag maste packa mer och känner hellre att jag vill göra det innan Johan kommer lördag kväll. Bara ngn lodda. Tänkte simma lördag med.

Sa i grund och botten blir det väl inget. Jag vill inte dra pa krogen för att ga hem klockan elva.

Ngn gang efter jul ska jag faan ta mig en liten SEMESTER.

Kan inte tro det...helgen som jag är i Sverige i september spelar Bad Manners OCH The Specials här i Hamburg..! Jag menar, varför?? Pa samma jäkla helg, och jag har ledigt. Jag rakar bara vara i ett annat land. Kan inte smälta det.

Ska bli en spännande helg med, se om vi kommer iväg till Karlskrona eller inte. Jag bävar för pengaspenderande, som jag alltid gör.

Annars ville jag kungöra att jag har sovit natten igenom. BADAA! Jag tog fighten med Mango och den blev inte sa jäkla kul och jag tyckte dte var lite jobbigt. Mennu har jag mer inre frid. Tydligen menade hon att dealen var hela armen. Jag skulel aldrig göra en san deal för ett gaddar starter kit och en sterilisator som var begagnad. Men wtf. Nu är det slut. Hon tycker att jag är ett lögnaktigt svin och jag tycker att hon har en sne bild av omvärlden. Jag ska aldrig göra en san deal igen. Sa, slutet gott, och man har lärt sig en läxa.

Annars ser jag just nu fram emot flytten till Stockholm. Det är höstluften, mina vänner. Det är synd att jag inte upplever Canada-gässen. De flyger inte över staden :( men min inre flyttfagel vaknar för det.
För ett par ar sen skulle jag undra om det var TILLRÄCKLIG förändring. Jag vet hur jag är och jag var alltid rädd att det inte skulle vara extremt nog igen. Ett nytt land är och förblir ett säkert kort för flyttfageln. Men nu blir dte om inte annat ett mildare skutt! Ny stad (som ju faktiskt är rätt fin), halvnya människor, nytt samboskap, ny studio. Gammalt sproek, osm jag faktiskt har saknat lite ibland. Tyskan har infiltrerat bade min engelska och min svenska.
En kul grej är att jag har upptäckt att jag inte gillar att läsa böcker pa svenska längre. Under tiden här har jag inte heller rört ngt annat än tyska tidningar pa sin höjd, och engelsk skönlitteratur (har gatt igenom Classic-pockets med Herman Melville, ((mer)) Oscar Wilde, James Joyce och Jane Austen, till störst del. Och saklart mina andra irländare! Roddy Doyle och Frank McCourt). 

Jag antar att Johans och min framtida lya kommer te sig rätt kal de första manaderna. Kanske är jag rädd för inredningen "Pundar-kvart" med madrass pa golvet och ingenting pa väggarna. Men det är inte som om jag inte har klarat mig med lite eller ingenting förr. Hit kkom jag ju med bara en resväska och min gitarr. Sova pa golvet har jag gjort mycket. Det blir nog kul om vi tar det pa rätt sätt!
Maste tänka pa hur Mia och jag hade det i det lilla källarrummet i Dublin (det är luften som väcker allt). Den där fantastiska kvällen med mackan. Vi var pa väg hem och hade inte ätit pa hela dagen typ (vi hade oftast sa att vi kunde äta ett moel mat om dagen. Vi stal nudlar och blandade med ris och oet med konserverade bönor och grönsaker), och vi hade ungefär tillsammans 1 euro. I en kiosk salde de mackor och vi köpte en ost-baguette.
Vi var helt saliga över den där mackan och skyndade oss hem med den medans vi pratade om hur vi skulle fa ut det mesta av den. Beslutat blev att vi skulle värma den i ugnen sa att ostan smälte och äta med kniv och gaffel sa att den räckte längre. Vi hängde utanför ugnsdörren i vilda diskussioner om huruvida den var färdig elelr inte, om den riktigt exakta smältpunkten var funnen.

Jag har aldrig njutit sa mycket av en macka i hela mitt liv och jag var sa otroligt glad för sa lite. Vi hade aldrig troekigt, vi var sällan nere.

Jag minns dock en kväll när Mia jobbade och jag satt ensam vid det lilla bordet och lyssnade pa musik och undrade "Vad faan gör jag med mitt liv?" Jag var 17 ar, jag hade ingen färdig utbildning, var i ett land utan papper eller pengar. Mia hade kunnat sätta mig pa gatan nästa dag, även om jag vet att hon aldrig skulle göra det, men teoretiskt hade hon kunnat. Och da hade jag varit körd.

Men det var ngt av den bästa tiden i mitt liv trots allt.


Jag och Mia i London November 2010. Sex oer senare och ingenting förändrat ;)