Ladys
Men drömmen took a turn, som den alltid gör, och helt plötsligt blev dte balkväll istället och matsalen var full av brudar i krom-klänningar i stuk med Lady Lovelylocks och attityd som The Pink Ladys i Grease.
Helt plötsligt var jag en utstött värdinna. I värsta drama-stilen kastar en tjej en siden-klänning pa mig. "Ta pa dig den här..!" Men jag bara glor pa klänningen och tänker, vad kan en klänning förändra?
Och ja, nu har jag redan duschat och gjort en kanna kaffe. Idag känns som en dag att blunda och springa rakt framat. Jag är ngt trött tyvärr efetrsom jag inte sov helt lugnt och har vaknat som med en skum insikt. Om det nu är en insikt. Kanske försvinner den pa efetrmiddagen. Da var det antagligen ingen insikt.
Idag blir det jobbelijobbjobb, sen ska johan och jag hitta Lucy och Paul och sen blir det rocknroll. Första kunden idag är en näve med flammor och jag har en jättecool idé, sa jag hoppas att han är med pa noterna!
Kopfkino
Runt fem fick jag huvudvärk.
Annars kan jag inte klaga pa dagen. Den kom, och nu har den nästan gatt igen. Jobbade. Skapligt okej. Fick skjuts av Sascha till Chanze. Bar med paraplyet i onödan. Köpte en macka. Topp.
Drömde att en jack russel-valp nästan blev ihjälpickas av fiskmasar. Ett tecken? Tolkningar är välkomna!
En annan lilja
Onsdga, torsdag, fredag sen helg!! Jag slutar inte tjata om hur jag ska festa i helgen. Som en 16-aring, letting loose. Men ska nog inte bli sa hemskt. Jag vill mest bara bli lite galen och slappna av och glömma stress. Antagligen sa kommer dte väl sluta med att jag blir trött efter 3-4 öl. Börjar ju bli en gammal dam som bara vill ha cocktails i solstol nuförtiden.
Men det ska bli kul! Whatley och Luce kommer pa torsdag redan, och Schweigers band ska ha en uppvärmningskonsert pa Jolly. Men vet inte om jag kommer dit efetrsom jag jobbar fredagen. Kaaaaaanske en liten svängiläng. Sen pa fredag kommer Johan och da blir dte konserter av! Och sova länge lördagen och ta igen sig riktigt fint hela helgen. Sen är det ju snart dags för semester, ocksa skönt.
Det var rätt kul pa jobbet igar, iaf första kunden. Och hör och häpna, det var en lilja...! Men inte som de andra, utan realistisk i sv/vitt. Med frihandssnörklar därtill.
Var kul, lite annorlunda! Sen kom inte sista kunden och da gjorde jag klart Saschas knä. En sak mindre att oroa sig för, en sak mer som är färdig. Maste börja tänka pa nu att inte ta pa mig mer större projekt i det närmsta, om jag nu ska flytta i oktober.
Tva kunder idag, den ena revben, den andra handled. Och kanske kommer mitt paket fullt av grejer idag..!
Die Mauer
Ena stunden är allt bra och sen är det som en svart mantel kommer över alltihopa. Jag känner mig liten och värdelös och ingenting funkar. Fast egentligen är allt precis som det var en stund innan.
Gick ut igar pa stan, drog runt i affärer till tre och kom pa att jag inte hade käkat ngt. Köpte en macka och sen gick jag till Marko och hängde. Vid fyra kom Isa, Sascha skulle gadda en stjärna pa henne. Sa jag lekte coach. Det var roligt och gick bra. Vi pratar nu om att göra det varje mandag, om dte är ok för Marko. Mycket bättre och avskiljt än att alla ska dra ut till Lurup. Vi far se. Mandagar hänger jag ju mest runt iaf.
Vid 8 gick jag och Isa till station och at pizza. Jag kände mig helt slut. Med mat i magen blev dte bättre dock.
Men pa kvällen vände det igen.
Jag brukar egentligen inte bli deprimerad. Men att ha tider da hela världen känns som en oigenomträngbar mur som star lutat över en och hotar att störta ner pa en, det har man ju haft. Relativt ofta. Jag misstänker varför jag känner sa nu, en abart. Sa mycket saker omkring en är lögner och spel. Jag fattar inte det. Och jag orkar inte. Jag är trött pa folk och trött i allmänhet. jag fattar inte varför människor ska bete sig sa sjujäkla svinigt jämt mot de som de bryr sig om. Är det att bry sig? Är det kanske egentligen inte värt att bry sig om?
Och jag är trött pa mitt hamsterhjul. jag vill hoppa ur mitt jäkla hamsterhjul.
Förresten Martin, hör av dig, vi borde ses snart! Hälsa Mamasita!
Flyktsoda
jag går på glödande kol
Lyckan kommer, lyckan går, dom säger
tiden läker sår
Jag släcker lampor, jag öppnar fönster
letar efter mönster
Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, kommer
kommer aldrig komma hem
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Var inte rädd för mej, jag är så rädd för dig
sluta fråga hur jag mår
Precis som vanligt men försöker ändå
fast jag har öppna sår
Jag slickar pärlor, jag äter mänskor
stjärnor gnistrar ner i ett hål
Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, kommer
kommer aldrig komma hem
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Flyktsoda, ta mig i land
sätt mig i brand, ibland ibland ibland
Morgonfilosofen II
Det blev rätt hardcore igar. Först var hon 20 min försenad, sen var dte väldigt mycket blablabla innan vi började. Det kändes rätt lugnt, hon är ju trevlig och dte spöregnade ute. Var skönt att snacka lite skit efter angesten i lördags.
Det gick dock inte sa effektivt som tänkte. Tanken var att vi ksulle köra alla linjer klara, men hon ville sa gärna ha handen helt färdig pa en gang. Sa vi gjorde handen och sen hälften av resten av linjerna. Och plopp! sa var klockan 8 och jag hade inte ätit pa 10 timmar.
I utbyte fick jag 5 kg mjölkfett, en näve nalar, 6 grepp, ett slutrör, en liter färgkappar, 2 förpackningar munnspadar och rakhyvlar. Kändes rätt okej trots allt.
Sen var dte bara direkt hem. Köpte thai pa station och sen direkt i säng. Tog ett tag att somna och drömmer lika skumma drömmar som senaste nätterna, men nu mar jag iaf bra för stunden, utöver en liten värk i ryggen.
Tankar gar till flytten igen. Har tänkt pa att säga upp rummet till augusti, da blir dte flytt i oktober. Är väl fortfarande spännande. Borde berätta för vänner nu att dte ska bli av. Wow, svenska varje dag igen, vad konstigt. Hade det inte varit för Johan vet jag inte om det hade blivit av, även om jag vill vara närmare familjen. Da hade jag kanske försökt fa en guestspot i London för ett par manader.
Det är ju det sköna, ngt sadant kan jag alltid ännu göra, hela mitt liv igenom. Jag kan alltid jobba ngn annanstans och se ngt annat. Mitt jobb gör mig fri, vilken paradox!
Jag har ingen känsla av uppbrott men kanske blir det för intakt med allt att komma ur min exil efetr 4 ar? Jag har ju sökt mig det här avstandet fran Sverige och alla människor, jag var trött pa nära kontakter om jag ska vara ärlig. Det var en grej. Jag ville undvika folk.
I ett annat land lyckas man med det rätt bra.
Men jag är inte heller helt samma person som jag var för 4 ar sedan. Med det mesta självklart, ens personlighet blir väl inte annorlunda. Men jag känner mig hardare och rakare. Jag var rätt krum när jag akte hit men under de här 4 aren har jag gjort sa mycket pa egna ben och gatt igenom sa mycket av pappersarbetet som jag hade i skallen. För att inte tala om alla människro som jag har lärt känna här, som INTE känner mig som den där krumma människan utan som en glad och stark individ, som känner mig sa som jag vill vara.
Lilla 21-aringen i den nya stora staden som mest liknar Sodom & Gomorroa. Och nu är jag 24. Haha, kom pa mig själv med att ännu känna som om 25-aringar är 3 ar äldre än mig. nej. Jag har utvecklats. Det är en jäkligt skön känsla. Nu är jag äntligen självständig.
Folk kommer väl aldrig att sluta göra en illa och visst är det jobbigt att inte kunna styra över om människro gör det eller ej. Men det är priset man betalar när man har människor nära sig. Vissa iaf. Pissa och jag firar för övrigt 10 ars vänskap nästa ar! Det känns som igar när vi rökte vattenpipa utanför skolan och snattade pa Konsum. Oj vad tiden gar fort för skitungar :)
Jag blir nästan aldrig arg bland folk men Pissa lärde mig hur man blir det. Att inte trycka bort den där lilla gnistan som tänds när bägaren rinner över. Att höja rösten. Det var häftigt. När jag var med henne, da kunde jag bli arg. Nu ar senare kan jag det med, men det var genom henne det kom. SUNT, i aratal höll jag ilska innne, och sen bara att känna lättnaden i att säga till pa skarpen när man är sa arg att man skakar. Ja, det har blivit en del genom aren. Att reagera mer instinktivt. Har räddat en undan en del.
Undrar vad man ska ta sig för idag...rensa kylen. Kolla rummet. Finns alltid ngt att fixa som jag inte har hunnit med. Strukturera lite. Jag är ju nästan vuxen nu :)
Hej söndag
Vi kommer väl pilla runt i 6 h minst iaf. Men när jag känner att jag inte orkar mer sa kommer jag stoppa vad hon än säger. Faan jag kan vara en san idiot ibland. Gah.
Folk tror att man alltid har lust och att dte inte är jobbigt att tatuera, men det är sa langt ifran sanningen.
Sen ska jag kanske träffa Olli pa en fika(?). Fats jag kommer vilja ha en öl. Men det är bra att jag inte aker direkt hem iaf.
Och sen imorgon är jag ledig. jahapp. Först ska jag sova länge, men känner att jag borde göra ngt speciellt. Sascha ska gadda Isa pa eftermiddagen, drar nog förbi där. Kanske fixar med lite papper med, lite räkningar, lite räkenskaper, lite skisser, lite skit.
Sa egentligen kommer jga inte göra ngt speciellt, men kommer iaf inte sitta själv hela dagen inne pa mitt rum i väntan pa nästa arbetsdag.
...
Jag tror att jag kom pa vad det är. Jag känner mig misslyckad. Great.
Days like these
Lägenhet klar, gratäng i knät och en film. Sen fick jag otrolig magvärk.
Och sen har jag bara hängt hela kvällen. Tankfull utan att tänka, trött men vill inte lägga mig, slökollar runt pa strunt pa internet, känner att jag förlorar tid och händelser och ögonblick i min lägenhet.
Jag hatar sana här dagar. Man är för trött för att ta sig för ngt (fast nu har jag iofj tvättat o städat), men man är rastlös inombords. Och liksom ledsen, men man kan inte säga helt varför.
När jag akte hem fran studion ville jag ngn annanstans. Vart som helst. Men vart? Det var gatufester i stan idag, loppmarknader, drink-försäljning, alla ute pa kul och struntar i duggregnet. Jag lyckades ta en vända till magazin-shoppen pa station för at tse om de hade ngt spännande innan jag gick hem. Känns som om jag ligger här i min säng och missar allt.
Jag kanske borde försöka ga ut lite mer. Se folk mer och göra mer. Vore nog nyttigt. Skaffa ett liv igen.
Ibland förlorar jag mig själv en del. varför ska man sitta och sakna folk som man är i samma stad som?
too much, too much
Gaaah...har sovit tillräckligt men hade gääärna haft 1-2 timmar till. Nu närmar vi oss slutet och vilken slutetapp dte blir pa denna vecka. Jobbar över idag, blir väl kanske till 6, och imorgon ska jag jobba gratis hela eftermiddagen för att sla knuten i bytesaffären med Kiwi. Hela underarmen. Blö. Jag skulle ha statt pa mig mer och inte gatt med pa hela armen, med tanke pa att hälften av de där grejerna i gaddar-kitet kommer jag antagligen själv att sälja vidare. Och har jag lyst att byte sterilitions-poese pa tva kassar gamla noelar för att sterilisera dom pa nytt? Hm, naja, kanske moeste en dag.
Jag gör det för varmluftssterilisatorn. Den är värd mycket.
Kanske blir en trevlig dag. Who knows. Bästa är att bara fa det överstökat. Hatar att betala saker med min tid, hellre pengar i sana fall. Aja.
Ska iaf sova gott inatt. Kom hem vid halv 12 igar, hade varit och tagit en efterjobbet-cocktail med Isa. Kompissnack. Det är bra. Jag har inte sa mycket kontakt med manga vänner just nu efetrsom jag aldrig orkar ga ut eller kontakta ngn, utöver ngt sms med "hoppas du mar bra, ursäkta att jag inte hör av mig". Isa och jag har dock kommit rätt nära varandra nu under varen och blivit riktigt bra vänner, sa vi ventilerar med varann. Jobb och privatliv, det är bra. Kommer sakna henne när jag flyttar. Och Antje!
Ja självklart finns dte en del folk som man kommer att sakna! Gudars.
Har en dag där jag är less. Och trött. Och Olli har födelsedagsfest ikväll. Jag har inte hört av mig till honom pa svinlänge och där har jag daligt samvete som fasen. Olli är inte den typen som man inte ska höra av sig till. Jag borde göra det efetr jobbet, eller före, bara snacka lite och sen säga att jag inte kan komma, pga Jobbandet imöra. Gah.
Jag skyfflar hellre hö och koskit en eftermiddag.
Denna subkultur
Jag drogs till punken först, utan att egentligen veta vad det var. Hade stigit upp till sjunde klass på Trojenborgsskolan i Skänninge, en liten stad med runt 4.000 invånare där jag vuxit upp. Som en liten östgöta-by sig bör fanns här ingen subkultur, förutom volvo-raggare och ett par bröder som var högervridna. De jag alltid gått i skolan med var de flesta barn till storbönder eller ensamstående/flerbarnsfamiljer. Och så Svensson-familjer, de med radhus, två bilar och Mallorca en gång om året.
Min familj var aldrig politiskt engagerad, vi var födda sossar i mina ögon. Religiösa var vi inte heller. Vi jobbade, åkte till Hasslö i Småland eller till Köpenhamn på semester. Flintastek på sommaren och kaniner som husdjur. Och jag var förvisso nöjd så.
När jag var liten flyttade vi runt en del i Skänninge, allteftersom vi behövde mer plats, men större delen av min uppväxt var på en vanlig gata i ett fint hus med carport, trädgård och många barnfamiljer.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var åtta. Mor flyttade till lägenhet och vi var där varannan helg men far hade kvar huset i ett par år innan det blev lägenhet där med.
när jag kom upp där i sjuan bar jag väl på en del frustration. Det gör väl alla i den åldern, men jag hade mina egna knepigheter. Sveder av åren efter skiljsmässan, att komma undan dominanta kompisar och att fatta vem man själv var. Det var väl det största.
Jag drogs till hårdare musik, utan att egentligen veta vad jag letade efter. Papa Roach, Nirvana, Linkin Park (där var jag riktigt insnöad). Började sy mina egna kläder och färga håret. Sminka mig (som en ledsen clown, sa en lärare till mig en gång), och engagera mig i djurrättspolitik och feminism.
Snabbt blev dte hårdare på skolan, såklart, och under 8an hade jag varje dag dispyter med andra elever. De flesta ville provocera, så som 14-åringar gör, och jag var väldigt lättprovocerad. Alla kunde göra mig förbannad. Samtidigt kunde jag bara inte fatta hur de själva kunde vara så arroganta och skulle ta upp diskussion efter diskussion. Det började även ta till sig fysiska former och jag bävade en del att gå till skolan och hålla huvudet högt för mina ideal varje dag.
Jag umgicks den vintern en del med en grupp djurrättsaktivister i Mjölby, grannstaden. Delade ut flygblad, blev vegan, och ville förändra/informera världen om allt orätt.
9an gick jag i Mjölby, pappa flyttade och jag bodde själv med honom.
När Pissa och jag lärde känna varann var min standard-utstyrsel kort grönt hår, trasiga jeans med påsytt feministmärke, en gubbkeps full av säkerhetsnålar, nätlinne med anarkist-A (jag förespråkade verkligen anarkism, jag bar den inte „därför att“) och mina Happy Cow-kängor som jag hade köpt på Myrorna.
Hon fick lite styrsel på mig :)
Pissas och mina år i Mjölby ihop drog in mig på riktigt i subkulturen. Det som drev mig mest var aggressioner. Jag hade en del problem med mig själv i olika former, en del fula minnen, ett sårat ideal, en strävan efter att uttrycka mitt misstycke och en kärlek till punkens musik. Och att jag självklart bara ville ha kaos. Jag bar på ngn mörk boll i mig som växte. Jag hade en känsla av att bli orätt behandlad, att ha blivit bestulen. Jag tänker inte skriva här om vad den där mörka bollen handlar om.
Jag kom inte överens med mina föräldrar, var dålig i plugget, snodde grejer och tillverkade påkar med Pissa på de fria lektionerna, eller spelade finns i sjön med henne på golvet i Fritidsgården.
På helgerna drog vi ut på äventyr. Små spelningar i grannstäderna, drack fuldricka, rökte rulltobak och svor så mycket vi kunde på alla språk vi kunde.
Men hon var faktiskt den i mina ögon som hade BÄST inverkan på min person. Främst för att vi förstod varandra så bra. Genom henne stärktes mitt självförtroende något otroligt. Och jag förstod äntligen vad en riktig vän var och att jag aldrig hade haft det innan. Hon är verkligen en av de viktigaste människorna i mitt liv.
Jag kom in i skinskalle-svängen som 16-åring, kort efetr att jag för första gången hade varit på punkfestival. Jag skrev ett arbete om ska-musiken i skolan och lade även till en extra del om skinnskalle-kulturens rötter.
Och jag tänkte väl mycket på den, drogs väl till den med. jag ville absolut inte lämna subkulturen men jag var samtidigt trött på folks blickar och mina föräldrars kommentarer som inte alltid var så snälla. Jag kände alltför ofta att folk inte tog mig för den jag var, vilket bara gjorde mig mer förbannad.
Tuppkammen drog. Den var då 22 cm. Jag var rätt stolt över den egentligen. Och så kom jag till gymnasiet, som skinnskalle. Men jag såg aldrig proper ut. Jeansen var nu hela, men resten av min mundering köptes allt på Myrornas herravdelning och syddes om/in i mitt flickrum. Tygmärken tillverkades på egen hand. Jag hade inga pengar till coola märkeskläder och det störde mig ibland att jag inte kunde se „ordentlig“ ut, men jag var i min subkultur. Jag hade mina skivor, det var där barnbidraget hamnade. Skivor och konserter.
Varför kommer man in i en subkultur? Varför stannar man i en subkultur?
För mig har det blivit en stor del av min identitet, en del av mig. Nio år av kängbärande har gjort mina tår krumma, är håret på skallen längre än fem cm börjar det klia. Och så ofta kommer frustrationen, den svarta bollen och får utlopp genom musiken. Subkulturen får mig att må bra. Den är sund för mig. Genom subkulturen har jag fattat något mycket viktigt: det är okej att inte vara nöjd och det är helt okej att säga att man inte är nöjd och främst, det är helt okej att slå sig på bröstet och säga „jag tror på mina tankar“.
Skinnskallekulturen är ingen „politisk rörelse“ och jag är inte längre organiserat politiskt aktiv. Jag är politiskt aktiv genom mina dagliga handlingar, i bemötandet med andra människor. Men för mig förmedlar skinnskalle-kulturen att man ska tänka själv, vara stolt över sitt ursprung och kämpa för dte man vill. Jag har aldrig burit palesina-sjal eller pushup-BH. Jag har alltid sökt mina egna ideal.
Och därför är jag stolt.
Svammel
kanske ngn tar min njure????
Var är falluckan? det finns alltid en fallucka. Den kommer nog. Det jobbiga/konstiga är ju att jag känner mig sa sjujäkla kolugn. Jag vet att jag vill ha miljöombyte, att jag vill starta fresh igen och ga vidare, uteckla och jaddajaddajadda. Jag är inte orolig för pengar, jobb, att vinka hejda till kompisar. men dte har nog inte med "Kalla Jässan" att göra. (Kalla Jässan är hon som inte värderar sina medmänniskor).
Jag skyller folk omkring mig ganska mycket för hur jag har blivit som människa, men sanningen att säga är den, jag tycker om mig själv. Och den jag är idag är pga de erfarenheter som jag har bakom bältet, vare sig de är bra eller daliga. Om man gar en kurs i första hjälpen sa kan man ju behindra det. Svammeeeeel. Nuförtiden tar jag iaf hand om mig själv, eller försöker. Att släppa folk nära inpa sig innebär jämt en risk att bli skadad, men jag har iaf en tjurskalle att gömma mig bakom.
herregud, vad handlar det här inlägget om egentligen....?
Aja! Ngt väldigt kul är att min kära Antje berättade att hon vill söka jobb i Stockholm nästa ar och att var kära vapendragarinna helen som drog världen runt och fastnade med grabben i Southampton ocksa ska atervända. ja och Malin saklart! Stockholm kommer vara the place to be 2012 eller vad??
Nej. Jag är inte ett dugg orolig. Känner mig snarare nästan arrogant. Vad nu det tjänar till. INGENTING.
vad man verkligen betyder
doesnt mean shit.
andra har gjort det redan, vissa har kommit undan med det mer än en güng. och vissa. fast man borde veta bättre och tror att det inte skulle hända. vad lite man vet. i slutändan var jag visst inte ens värd ett hejdü när nästa par klämglada tuttar kom förbi.
men jag fattar vinken.
tack sü mycket för den ”jättebra vänskapen som vi redan har”. dina ord, inte mina. sü jäkla falskt. du lyckades visst süra mig en güng till. shame on me...
Do you think things will change - I don’t think so
On the outside it’s changed - I don’t think so
In my mind I’m the same - I don’t think so
But the years are to blame - I don’t think so
Do you think do you think I don’t think so
I don’t fit in this skin - In this skin
I wanna send back the packaging
I don’t feel like it’s mine - It’s not mine
Do you think I could turn back the time
Do you think do you think I don’t think so
Do you think we can turn back the hands of the clock
and get back to where we started from?
Med mig är dte verkligen sa, att om man en gang missbrukar mitt förtroende, sa glömmer jag det aldrig. Om man en gang skadar mig eller behandlar mig orättvist sa skrivs det in i en liten svart bok i min hjärna.
Efter-helg
Idag akte Johan hem igen efter ett besök pa lite längre än en vecka. Den mesta av tiden utnyttjades bra och allt som allt hade vi en bra helg. det bästa var ju att jag helt kom undan att jobba över, sa pa lördagen kom han och hämtade mig och vi akte till Altona och at lite glass. Sen hamnen för en cocktail. Jag drack ett par, hade riktigt jäkla sug pa att bara dricka och lösa upp stämbanden en aning och bara babbla ur vad det än var som jag tänkte pa. Vi var i säng till nio och jag sov rätt bra.
Söndagen var helt oplanerad utöver att vi skulle träffa Isa och Gunar och prata rummet i deras lägenhet som Johan kanske ska inhysas i. Sa det gjorde vi och drack lite öl och rökte pa deras bakgard och snackade mina favoritämnen - könsnormer och flyktingpolitik! Som det blir när man pratar eldigt, sa drog det ut sig lite längre än tänkt och Johan och jag var hemma först vid halv tolv. Det blev midnattsravioli och trots allt en väldigt mysig sista kväll ihop.
Idag när han akte var det som alltid - böl. De där avskeden blir bara värre och värre. Vi pratade om det igar när vi gjorde ravioli - att varje gang vi ses sa börjar vi under de dagarna att bygga upp en alldag, en vardag, och sen maste vi bara trycka pa paus hela tiden.
Men nu har ju planerandet börjat inför atervändandet till moderlandet. Imorgon ska jag snacka med min försäkringsvän om möjligheterna att komma ur mitt kontrakt. Tjoho. Sitter nu i sängen och har lite angets över all skit som jag har stoppat i mig. Ett helrör Pringles-chips och glass.
Blev ingen vettig mat idag, efter att jag satt Johan pa taget till Lübeck sa kontaktade jag Antje. Hon berättade att hon skulle till Harburg och hälsa pa Tomek och Jordan, sa jag följde med. Det är ngr ansikten som jag egentligen känner sen länge, men sen jag slutade umgas med Nobistor-kretsen har jag inte träffat dom heller. Jordan flyttade dessutom till London för sin musikkarriär för 2 manader sen och var ni här pa snabb-visit. Tomek och hunden ska komma nu i efetrsläp. Sa det var jättekul! Vi satt i en park och mest bara pratade hela eftermiddagen. Ett skönt avslut pa helgen, bättre än att sitta hemma hela efetrmiddagen och sakna sin vänster-fot.
Ett ljus
Det har gjorts revolutionärande upptäckter av min hals. Låt oss resumera: sedan jag var 16 år har jag haft problem med min hals. Körtlarna har svullnat upp, jag har varit väldigt hes, haft halssmärtor, hosta osv. Det fördes aldrig vidare till ngt konkret i Sverige och under de första åren i Tyskland tog jag dte mer som ett tecken på stress, för mycket cigaretter, för mycket tal pga telefon-jobbet jag hade. Eller att jag helt enkelt bara hade en jäkligt känslig hals. Det togs ju aldrig på allvar så att säga.
Nu senaste året jobbar jag ju inte med telefon längre, men dessa svullnader och problem har inte försvunnit. Snarare blivit ännu oftare och ännu starkare, 1-2 ggr per månad och även med symptom av trötthet och feber.
Min förra doktor var den första som över huvud taget skrev ut antibiotika till mig, vilket var ett jäkla break-through!
Hon var även den som en månad senare, då jag åter kom med samma problem, bad att få göra HIV-test på mig. Vi gjorde det, och det var ju bara ångest rakt igenom. I psyket, för min grabb, på jobbet. Men skitsamma. Grejen är iaf att testet inte visade ngt alls. Sammanlagt testades mitt blod på 20 olika saker, alltifrån protein till kolesterol till virus. Och allt var bra.
Nu sen i söndags har jag en ny klump på halsen, den som kommer fram mitt på och som gör ont och ser ut som ett adamsäpple. Var hemma igår, medgav även till ett jäkligt nedlåtande bemötande fran min dumma chef, men det vill jag inte snacka om nu.
Iaf. Jag gick till en hals-expert nu på morronen. Hon berättade för mig:
-att „adamsäpplet“ är ingen körtel utan en cysta. Den maste vi hålla kolla på.
-att mina halsmandlar kanske inte alls funktionerar längre. Det gick dock inte att se eller avgöra nu då ingen vätska kommer ur dom, de är små och gömda och inte svullna. Det kan dock vara en grund.
-att hela min hals kan vara underutvecklad sedan barndomen och att det är därför som besvären kommer.
-att mina lymfkörtlar har blivit kroniskt deformerade pga undernäring/försvagad immunförsvar. Den ena är redan ovanligt stor i „vilotillstånd“. Hon sa att deras svullnad är (som jag trodde) grunden till att jag ibland mår fysiskt dåligt i form av trötthet och feber.
Flera grejer helt enkelt. Känns helt otroligt att bara veta något! Och att det inte är jag som är mongo och överkänslig osv. Efter alla jävla år.
Följderna blir nu iaf först homeopatisk medicinering. Näsolja, drycker för stärkande immunförsvar och tabletter mot infektioner på tonsillerna. Om 2 veckor ska jag dit igenom. Cystan och svullnaderna i lymfkörtlarna är 2 skiljda ting, mot cystan kommer inget att göras i första hand.
Om jag inte svarar på medicineringen i längden så kan det bli operation. Om cystan växer måste den naturligtvis bort, och annars mandlarna. Ha!
Lugnet före stormen (i dubbel bemärkelse)
Idag kommer Johan med och imorgon till mandag är vi i Lübeck igen. Men jag vill inte bli där för sent. Hela g´helgen försvinner sa fort om man är pa resande fot. Sen kommer ju jobbveckan igen och hej o hoe.
Har förresten berättat om mitt beslut för Merle nu och har gatt vidare i planeringen. Har mer eller mindre fullständig lista pa allt för tatuering som behöver inköpas innan flytt, inkl roliga vätskor som dödar blodsjukdomar. Det är en dyr historia, men efter att jag har köpt allt sa kommer dte att räcka ett tag. Känns ok. Samtidgt har jag en separat spargris för flytten i sig.
Det nya problemet blir att göra mig av med min sjukförsäkring som har minsta möjliga kontrakt pa 2 ar. Dock kan den avslutas under vissa omständigheter (se paragraf tjoho). En kille i Koblenz ska hjälpa mig att skriva ett snyggt dokument pa facklig tyska. Sen är ju min arsredovisning etc...ngn gang i november. eller kanske senare det med, beroende fran när det räknas. Om jag har tur sa är det augusti men jag tror inte det. Skulle dock helst vilja ha det bakom mig och klart när jag ännu är i landet.
Och bank! Fixa med bank!
Sa ja det är lite att fixa med. Men just nu känner jag mig ännu rätt lugnt. Rätt sa :P
