missdjango

Lördag kväll. Dagen tog en twisted turn när dagens 4-timmarskund kom och hade varit 3 ggr i solariet med sin nya tatueringar och fatt värsta infektionen. Den dumma kossan. "Men jag sa ju till dig att inte ga till solariet när tatueringen läker". Hon: "Ja...men man vill ju hoella sig lite brun..."

GAH. Alla dessa jävla idioter till Frisör-kunder...tre timmars jobb (...av fjärilar och snörklar..), BORTBRÄNT. Ärrbildningen hade redan börjat för i helvete. Skickade hem henne. Med bannor.

Sa jag ringde mina tva kunder som jag hade satt in extra pa mandag och gjorde dom 2 idag. Sa nu har man fulledig helg trots allt! Göööött!

Sa var längre i studion, till typ halv 6. Sen drog jag och träffade Olli i Sternchanze för första ggn pa svinlänge. Det var kul, han var pa bra humör och verkligen utstralade nöjsamhet. Det är sa han ska vara. Han har tagit tag i sitt liv lite granna. Hoppas att det haller i sig. Vi gick och käkade hos en italienare och lekte matkritiker. Vi värderade allt fran brödet till servitriserna till toaletterna, glasen...och, ja just det, och maten.
Jag provade ngt helt nytt, "Nudelrolle gefüllt mit spinat und ricotta im eine cremeiges rahmsauce mit mandeln". Det var som rulltoerta gjort av pasta med spinatfyllnad och superfyllig sauce. Var mäktigt. Lite för mäktigt. Olli at kött. Med ris och sallad. Den stora besvikelsen var dock att brödet till förrätten inte var färskt och terassen inte var den äkta trädgoerden som vi hade hoppats pa.

Sen satte vi oss pa ett cafe utanför Rote Flora och drack kaffe och Alsterwasser.

Plötsligt fylls hela gatan av polispikéer. Visade sig vara demodag mot stängningen av Rote Flora (en sunken röding-byggnad som har klubbar/nighters/konserter/workshops i hur-man-tar-sig-förbi-kravallpoliser.) Plötsligt hade poliser stängt av hela gatan och tog stickprover pa folk som passerade och krävde identifikationspapper.

Sen körde de fram herr Vattenkanon. Snabbt som attan plockade kafépersonalen bort bänkarna utanför. "Är det den nya modellen? Ha, nej det var visst dne gamla", sa en av killarna som jobbade där. Gamla i gamet med vattenkanonerna...

Sen var dte dags att dra hem. Jag ville bara fort som attan bort fran alla de där autonoma söndagsbarnen som vill ha kravaller till gonattsagor. Jag hade jobbat hela dagen och var nu trött efter pastarulltoertan.

Och nu sitter jag här i sängen ensam hemma. Trött. Opepp pa poliser, öl och schlagerei. Ibland har jag dagar da jag undrade vad som hände med Vilda Jässan. Hon som aldrig lät en chans till lite Kaos ga förbi. Men nu har jag andra saker att ordna. Jag maste komma pa en lösning med jobb och framtid.

Har för övrigt redan borstat tänderna, och tyckte att jag sag sa kul ut i spegeln att jag tog lite kort!





Självkär och Själdistans är 2 skilda ting! Tycker för övrigt att min näsa är mitt största bonna-sigill. Potäter, potäter..

Sen skrev jag en songtext. Vi kan kalla titeln en metafor efetrsom jag inte ens vet att jag kommer skaffa barn en dag. Shit knows. Men det är iaf all kreativitet som jag ännu pallar att spruta ur mig ikväll. nu ska jag vill porrsurfa eller kolla pa South Park som alla andra daglönare...Natti.

TILL MITT BARN

 

Jag vet ännu när hjärtat det brann

och min kind var så het

allt jag kände var benen som sprang

mot en gatsten jag stred

det var rädslan och hatet som drog

vardagen den tog emot

allt jag ville var att leva mitt liv

att leva innan jag dog

kanske du tror att jag inget vet

men jag vet mer än du tror

kanske har jag känt just det där

det där i dig som skär

ta risken idag

för imorgon är det försent

för jag vill aldrig ligga i min grav

och inse att jag aldrig har levt

om du tycker idag är tung

så blir den tyngre ändå

men skyll aldrig ifrån dig på nån

man måste kämpa på

en dag springer du inte mer

en dag kanske du inser

precis vad du springer till

istället för ifrån

ta risken idag

för imorgon är det försent

för jag vill aldrig se dig i din grav

om du aldrig har levt

BLÖÖÖÖ!!!!

Nej, men, skärpning.

Längtar efter det där välordnade livet bara. Igar kunde jag äntligen sitta ner och prata med dom jag bor med huruvida min käre grabb kan flytta hit eller ej. Svaret blev nej, ett maximum pa 4 veckor. Självklart accepterar jag det och försöker nu klura runt.

Som jag samtidigt klurar runt möjligt landsflykt, arbetsbyte, satan och hans moster...Skönt iaf att jag fortfarande har i mig att kunna kasta bort all stabilitet i mitt liv i jakt pa den där förbannade Lyckan.

Jag tror det far bli A eller B. Hittade faktiskt en schysst lägenhet i Altona som hyrs ut möblerat i ett halvoer da killen drar utomlands. Ska ringa honom idag, det skadar ju inte. Om vi är tva är det inga problem. Sänker hyran t.o.m.

Om man sen ska dra tillbaka til lSvedala har man ju tillräckligt med tid pa sig att planera runt det.

Och med jobbet....först kanske ingenting. Hm.

Nu var jag riktigt ordentlig! Kastade ihop en pastasallad till lunch redan nu pa morron! Lägger jag inte ut ngt pa pizza/falafel efter jobbet ikväll, sanna mina ord. Blev lite svullo-fest igar. Hade inget käk med till jobbet, sa at 5 bananer och efterat en pizza, en kaka, och M&Ms. Ibland maste man. MEN DET VAR IGAR! Idag är det läcker pastasallad. Men det tar alltid emot att äta pasta...det är inte som när mna var 14-15 längre och levde pa kokade mackaroner med chili-ketchup/chilisauce. Hehehe, hjade en period av kokta bönor pa rostat bröd med. Väldigt Kanada tycker jag, lekte mountie. Och den fantastiska perioden med kokta grönsaker med örtsalt.

Det later väl inte som det, men jag kan faktiskt laga mat. Fantastiska gratänger, goda soppor, ungsstekta grönsaker med hemmagjord marinad. Vegetariska järpar, und hast du nicht gesehen! Men jag är en periodare pa mat. Kan äta samma sak i flera veckor. Aja.

Blev en del gjort igar. Tatuerade Merle, upptäckte till min förtretelse att min fotpedal glappar. Fick den pedalen av Nico en gang i tiden. Men det är ingen hemsk grej när ngt sant händer. Löta om kan jag själv, och tror t.o.m. att jag kan byta kabel helt själv med om det skulle behövas. Clipcords är jobbigare att fixa, men fotpedaler är ingen hemsk sak. Har en extra hemma med som jag tar till jobbet idag. Allt gott!

Började fixa med manadens bokföring igar med och även med viktiga blanketter till platser.

Jag vet inte riktigt om allt beror pa att jag har bestämt mig för att ga vidare, men just nu är det lätt att ga upp pa mornarna, jag sover bra, och jag har gott humör. Det är skönt.

Gäspgäspgäsp...Siste 1.5 timmen sov jag som om ngn slagit mig i skallen med en stekpanna. Kaffet kommer nog att hjälpa.

Det hände en del igar. Lärlingen genomgick en riskabel nack-operation som hon dock kom levande ur. Fick besked sent igarkväll att allt hade gatt bra och hon kan röra armar och ben. Vi far se hur dte kommer att vidareutvecklas och när hon kommer att komma till studion igen. Maste hälsa pa henne! När hon blivit piggare.

Sen har Merlchen just nu problem genom sjukdom inom familjen och det gar skitdaligt.

För studion i sig känns det knepigt. Jag ändrar inte mitt beslut men jag ska ta dte lite filmjölk med att prata om det. Det är väl det enda. Men det känns sa skönt att ha bestämt sig, som om man star inför nästa steg, ngt helt nytt. Och jag längtar efter att känna konkurrens igen.

När jag var liten sa var det min storasyster som jag jämt ville bräcka i tecknandet. Om hon ritade ngt och fick beröm sa ritade jag tills jag med fick samma beröm. Pa dagis var dte likadant, man slogs mot alla de andra barnen. Sen gymnasiet och estetiska. Äntligen redigt med konkurrens. Om vi gjorde ngt nytt sa ville jag göra dte bra med en gang.  Men jag älskade det. Älskade processen i att bli bättre.
När man klev in pa att teckna tatueringar var man skraj. Vad var rätt och vad var fel? Vet den gangen jag visade upp grejer för Ricky och Martin pa Lucky 7 i Norrköping. De satt verkligen och kollade igenom hela min mapp och jag var sa glad och sa nervös. Men de GILLADE det! Martin sa att mina pinuppor paminde om Rickys tidiga grejer. Hjärtat sjöng och sen var man mer resolut igen.

Sen kom jag till Lurup. Det visade sig snart att jag var den mest skolade tecknaren pa hela stället, det var jag och Nico som gjorde egna grejer, ingen annan. Sen han försvann har ingen tagit hans plats.
Jag kan sitta och säga/ge tips till alla pa bygget pa hur de ska göra förlagor, men det finns ingen som driver mig framat, det finns ingen utmaning, eller ngn som kan ge mig nya infallsvinklar.

Grejerna som jag sag i Sthlm fick mig att fatta att hela världen har roterat, men inte jag. Jag vill prova nya grejer och ha kul i jobbet igen, fa höra av ngn som kan hur jag kan utforma saker bättre, bli sporrad. Ingen i Lurup varken vagar eller vill det. Stannar jag kommer jag bli en bitter människa, och det är väl bra att jag har fattat det nu. Det kunde ju ga 5 ar innan annars.

There's a banging in my head.
Every day i'm seeing red.
Feel i can do nothing at all til i break the chains, tear down the wall.
Too many people tell me what to do, what to think, and say.
Now it's time for me to do what i want.
You better get out of my way.
I'm moving out getting out of here.
I can't waste anymore time.
Pack my bags, tie my shoes, before i lose my mind.

You're standing standing in my way.

Well, don't say i didn't tell you.
No one hold me back.
I'm gonna do some climbing.
I'm pulling in the slack.
Lots of things to see and do and none of them include you.
I wrote your name on the bathroom wall.
You won't be lonely, everybody's gonna call.
Aw, you better move!

Too many people tell me what to do, what to think, and say.
Now it's time for me to do what i want.
You better get out of my way.
I'm moving out, getting out of here.
I can't waste anymore time.
Cause i know it's all out there and some of it is mine!
Yeah, that's right.
Better step aside.
Yeah, move it over.
Go on, get out of here.

Jag blir bara radikalare och radikalare, men dte verkar funka eftersom jag fick sova hela natten igenom för första gangen pa 2 veckor!

Tänkte som faan igar, och jag kanske har kommit upp med ngt. Jag sätter en deadline pa mig själv 6 manader att dra, det betyder även att jag maste prata snart med Merle. Mailade tre Stockholmsstudios igar och funderade pa hur jag skulle argumentera. Men grejen är att det känns rätt.

Far ta Hamburg-runda igen med. Om jag bara kan hitta en stol för ngr dagar i veckan sa skulle jag kunna ta lite folk hemma med. Skulle kanske funka ett tag.

Vet inte när jag ska prata med henne men dte maste nog bli inom de närmaste dagarna/veckan. Klart att dte kommer bli jobbigt som faan och jag har ingen aning om hur hon kommer att reagera. Eller hur stämningen kommer att bli efter det. Har sett 2 pers dra under min tid där, och vackert var det väl aldrig. Regnar ut i mycket skitsnack. Oftast tenderar man att dra före sin deadline. Vet inte hur det blir i mitt fall, men antagligen. Är ju utbokad 1.5 manader fram, det kan man rel. snabbt beta av.

Vi far se. Men det känns som om jag är inne pa rätt tankar, som om timingen stämmer.

Jag maste bort fran min studio.

Duschat och dricker kaffe. slog i skallen i en sängbalk med. Jag är en tölp idag :P

Har precis skrivit ihop en lista pa allt nytt material som jag ska sätta i moel att köpa inom de 2 närmaste veckorna. 9 flaskor färg, 3 förpackningar needles, 4 tipps och 4 grepp. Jag kommer bli lite smatt bankrupt men det maste ske. det värsta blir väl färgen, och portot. Men det känns bra! Känns alltid bra att sätta ihop listor. Sen stryker man av saker fran listan när man har lyckats och sen mar man bättre.

Jag känner mig positivare nu än vad jag gjorde för en halvtimme sen iaf. Ska faan fa ordning pa min skit. Teckningsboken packas ner i väskan idag för första gangen pa 4 manader. När jag kommer till studion ska jag göra en inventering av min skit och beställa de första grejerna.

Ska försöka styra upp rubb och stubb! Mina maskiner med. Hela skiten. Friska vindar för i helvete. Jag maste glömma var jag sitter och jobbar, jag maste försöka sälja mina förlagor bättre och fa tillbaka lusten att vara kreativ. At rätt hoell. Anledningen till att jag bittrar ner mig är inte bara att studion har blivit dull utan även därför att jag har gett upp lite och börjat finna mig i situationen att använda samma jävla blomma pa tio pers. det ville jag ju aldrig för faan.

Nico ringde mig förra veckan för första gggn pa ett halvoer och fragade hur det gick med allt. Och om jag tecknade. Han bannade mig när han fick höra att jag blivit slapp. Och han har rätt. Faan. Den killen är utbokad till augusti, kör egen studio, och är inne pa sin 3e färdiga flash-bok i A3-format.

Jag maste räta mig. Om jag ska komma dit jag vill kan jag inte förslappa mig sa som jag har gjort. Om jag vill nöja mig med tribaler och china-tecken i en storstadsförort, visst, men det vill jag inte.

Vaknade nu klockan sju och här ligger man med täcket upp till nästippen. Jag insåg något väldigt hårt i Stockholm och det är att jag har stått still i min kreativa utveckling sedan ett halvår.

 

Därför vaknade jag och tänkte på nålar. Därför låg jag helt utmattad i sängen igår och försökte teckna rosor.

 

Jag måste köpa nya nålar, nya tippar och grepp och hela faderallan och nya färger och tvinga ut det. Det hände. Jag fastnade i liljeträsket.

 

Vet inte om jag kan förklara så att dte låter vettigt. Jag måste bort från Luruper Hauptstrasse.

Nu sitter man här i en etta i Sickla och lyssnar på Oxymoron. Har druckit tre koppar kaffe men verkar inet vakna för det...kan ju tröstas av att det nog går ännu sämre för Johan på jobbet. Så går det när man börjar kolla på filmen vid tio!! We´re getting old...gaaaah..

Har iaf lyckats ta en nap på soffan till en dokumentär om robotar som utforskar aktiva vulkaner. Och nu har jag duschat med, och ringt försäkringskassan. De berättade att jag inte är skyldig till något brott. Var ju bra!!

Idag ska jag först försöka träffa me Dear Issa Pissa någonstans och ta oss till den gamle Gamla Brogatan där vi letade skinnpajer som 16-åringar. Det är dags för mig att köpa nya combats helt enkelt :)))

Okej, resedagen, semester-är-ett-faktum-dagen!!! vaknar för tidigt och det första jag tänker på är pengar. Så roade mig med en kalkyl av fasta utgifter som jag har varje månad, och en snabb huvudräkning om jag har tillräckligt med klöver att betala allt efter semestern. Det har jag. Och sen är jag på noll-konto igen.

 

Alltså, det känns så jäkla orimligt. Jag kan leva på det jag gör, men jag kan typ inte spara en krona. Pensionsspara kan jag glömma. Sparkontot är tomt. Jag lever inte grandiost och stekigt, lägger inte massor pengar pa kläder, dyrt käk eller så. Mina pengar hamnar inte ens i barer längre. Det överflödiga jag lägger pengar på är färdigmackor och tatueringstidiningar. Men seriöst, är det en så tung last??? det kanske hamnar på de 50 eurorna per månad, antagligen min cigg-konsumtion med. Då har jag en 100 euro där.

 

Laster för 100 euro per månad, det kan jag leva med. Det bränner visst folk på en utekväll. Så vad händer med resten??? Den kanske aldrig fanns, har rätt dålig koll på hur mycket som hamnar i min ficka lönemässigt. Jag vet bara vad som kommer ur den...

 

Jag hatar att vakna och tänka på pengar.

 

Men nu ska jag ju till Sverige och jag vill INTE våndas vid tanken på att spendera... jag har förtjänat den här jäkla semestern!! Jag ska ha kul, tänka på annat och sen är det bra så. Jag har längtat efetr att tänka på annat ta mig faan...

 

Men seriöst, skriker ut den sista desperationen en sväng här nu bara. Pengarna. Mitt mål i livet var aldrig att bli rik, och det är det fortfarande inte. Jag gillar att arbeta och att få min lön, en stor del av den är bara att få bekräftat att man kan sitt jobb bra och att man är en duktig jobbare. Som egenföretagare har jag helt andra utgifter än en fast anställd och dte märker man gott och väl...

men det känns som om ngt inte stämmer i mina uträkningar. Visst, man får offra en del när man är självständig med. De flesta egenföretagare arbetar sjukt med övertid. På det existerar ingen betald semester eller ersättning för sjukdagar. Är inga problem.

 

Men vad jag vill med mitt jobb är att utvecklas och därigenom komma upp i en ekonomisk förändring. Det är en process. Ska nog börja kalkylera mera. Listor brukar lugna mig.

 

Men nu säger jag hejdå och glad påsk! Nu ska jag packa klart!

 

Godmorgon med té och An Maidrin Rua. Wow, far san lust att sjunga i kör. Har hittat en ny rebell-melodi att lära mig pa gitarren i eftermiddag iaf.

Tog mig igenom helgen trots att det var jobbigt. Jag ser inte fram emot att jobba i den där bastun i sommar! Aja, nu 6 dagar ledigt. Skönt. Delar av la familia var ju här med, sa käkade ett mal mat med dom varje dag iaf :) Har inte ätit sa redigt pa länge, var nog för mycket!

Idag ska jag styra upp lite. Ringa doktorn snart, och maste till gynekologen med (en timmes resväg mellan dom, yeah), byta sängkläder, packa, kasta mat...fa lite frisk luft ska man väl med. Kanske besöka Marko, om jag orkar.

Faan, när jag en vacker dag har kabel-tv da ska jag ta mig FAAAN ha TG4!!!! Ska sitta och kolla pa jigs hela efetrmiddagarna igenom, ta mig faan. Var dte bästa jag visste i Cork. TG4 är en irlänsk kanal som har nästan uteslutande program pa iriska och om irlänsk kultur.

Ok, now I gotta get my shit together och klara av den här veckan pa ngt sätt! Jobb idag plus boka om kunderna fran igar och de pa tisdag, Merlchen tyckte att det var bäst för mig att göra sa, sa at tdte inte upprepas som igar. Jag haller med. Denna instabilitet, ngn labbgubbe borde fa stryk för det här. Och min klinik som inte bara kan ringa och säga ngt. Aja. It is what it is.

Jag har redan en extra termin inbokad pa mandag, där kan jag lika gärna kasta in en till och köra hardcore. Sen i värsta fall om inga av dom kan pa mandag maste jag ta dom denna söndag. Ok, kommer att bli llite härj men sen har jag 6 dagar ledigt efter varann.. Det kan vara värt lite slutspurt.

Hade frossarkväll igar sen. Satte i mig en förpackning Pringles chips, ett halvt kg druvor och 2 chokladkakor. En potatisdag, haha!

Nu ska jag vara tidigt i studion idag och fixa grejer, papper, ringa folk, ordna. Gummy gumdrops.

Usch jag blir sa trött...Har sovit dumt igen, fats jag försökte utmatta mig själv igar. Kommer säkerligen att palla dagen, men är självklart irreterande. Frukost idag blir bara svart kaffe och youghurt, känner mig inte pa humör för att äta. Ska till doktorn idag och fa provsvaren. Värsta scenariot är att allt blir pannkaka eftersom mor, vilde Bill, och lillsyster med karl kommer idag. Den här veckan har varit ett sadant inre kaos att jag helt hade glömt det.

Kom hem vid nio igar och pallade att tvätta trots allt. Och att läsa ut Snabba Cash. Kan inte besluta mig för om det var bra eller ej att Mrado blev skjuten. Eller nej,nejnej...han blev finkad igen. Hm. Egentligen skulle han nog bli skjuten. Knepigt. Men pja, hade varit rätt karma. Men det var ju arme Fahdi som inte borde ha dött...MEEEEN de var ju alla skyldiga till mord, men det var ju genom krig...sa det gills ju inte. Bah.

Ska bli skönt att aka bort nästa vecka. Stockholm över Poesken. Miljöombyte. Faan. Egentligen skulle jag behöva en helg i London igen. Far ta det med ro. Man kan inte göra allt. Whatever. Nu har jag iaf fem dagar bortaspel att se fram emot.

Skummade runt pa youtube igar och kollade live-spelningar fran 80-talet med Ebba Grön. Jag var som sagt inte 100 igarkväll, nere och lite deppad, en antaglig följd av att vara ensam med oket igen. Samtalet med Stammisdamen väckte väl ocksa upp lite av de där tankegangarna som man annars försöker döva.

Det är ngt tryggt och hemtrevligt med Ebba. Man började ändo lyssna pa dom när man var 14-15, när man gick i 9an pa Lagman. Det aret jag lärde känna Pissa, mor var ihop med punkar-Boan, jag bodde med far ett stenkast fran Konsum, och man mindes aldrig somrarna. Jag hade fatt tag pa (lanat?) en akustisk gitarr och lärt mig D, Am, C och G och jag och Cattis hittade pa latar om all möjlig skit. Det var även tillräckligt med ackord för att kunna spela Ebba.

Jag upptäckte igar när jag kollade igenom de där klippen att Thaströms sätt att röra sig pa scen, full av koks och ylande av angest/frustration, det sag precis ut sa som jag kunde känna mig ibland. Pja, kan fortfarande, men det har inte hänt pa länge. De starkaste attackerna, da kändes det som om insidan rev sa där pa en och ville ut, eller bara explodera. Som en räv i en box som krafsar sig blodig för att ta sig ut, som ett galet djur.

Jag minns en lektion första aret pa gymnasiet da alla satt ute i "barackerna". Alla satt lugnt och pluggade, läste ett kapitel om ngt och läraren vandrade runt och hjälpte de med fragor. Och da kom en attack, helt oväntat. Andnöd och stirrighet, man börjar svettas, krafsa sig i huvudet, gulpa, kan inte sitta still längre och man känner som ett sa starkt starkt inre tryck, som om luften pressas ut ur rummet och du är den enda som märker det. Händerna börjar ofrivilligt skaka.
Den gangen var Georges där, han visste om attackerna, tog ut mig ur klassrummet och gick en runda med mig runt gymnastiksalen tills jag andades normalt igen.

Och da var det där tjackade djuret i en.  Jag är sa förbannat glad att den sover mest nu för tiden.

Hemma halv tio med chinese takeaway, blev inget till att äta på jobbet utan jobba rakt igen dagen från kl 13 till halv nio. Det är djuriskt ansträngande att tatuera så hårt på en dag. Hemma halv tio. Snabbade mig. Det var dock ett bra slut på dagen, hade en stammisdam och efetrsom vi var de enda kvar på slutet så började vi prata väldigt öppet om psykiska problem. Hon är i 50-årsåldern och väldigt starkt tatuerad. Hela ryggen, halsen, armarna.

 

Och, hon har en historia av depression och självmordsförsök. Medans hon var inlagd på sjukhus hade hon en termin hos oss och fick tillåtelse av överläkaren att lämna sjukhuset, just därför att de såg att tatueringarna gjorde henne gott. Det är det som är grejen, den själsliga läkningen som kan ligga bakom tatuerande. Hon har, precis som jag, det draget att hon vill tatuera sig när hon upplever starka känslor – positiva som negativa.

 

Jag brukar se mina tatueringar som post-its. De finns där för att påminna mig om saker, att minnas vad jag har upplevt och vad jag lärde mig av det och vad jag inte får glömma.

 

Och på samma sätt som man får en inre frid att föreviga något så dämpar man även psykisk smärta genom den fysiska som man utsätter kroppen för vid tatuerande. Jag känner en inre frid när tatueringen sitter där, även om det bara är för stunden så har man bearbetat ännu en del av problemet. För mig är tatuerandet en form av terapi, ett sätt för mig att fokusera min energi och att släppa ut ett inre tryck.

Hon yrkade på att jag borde genomgå en terapi, just för att jag ännu är ung. Visst vill man slippa de inre rösterna, trycket mot bröstet och de „jobbiga dagarna“, men jag gör precis det som hon gjorde så länge – man kör på. Man hittar knep och metoder att hantera de där problemen. Jag antar att jag gör det tills jag har möjlighet att ta den där terapin.

 

Många människor som tatuerar sig mycket är ofta psykiskt lite sneda, enligt mig. Sneda och nostalgiska, sentimentala. Har ett behov av att sätta frimärken på allt så att posten kommer fram. På ett sätt är jag väldigt glad att jag kom i kontakt med den här „terapi-formen“, den är bättre än ingen alls.

 

På tal om det så är jag just nu sugen på något riktigt motiv igen, ett som jag inte har kluddrat själv på skenbenet. Just idag är en lite dålig dag, har haft ett par underbara dagar med Johan, sen imorse är han borta igen och stenen mot kroppen är tillbaka. Bara jag har fredag bakom mig, sen ska jag blicka framåt igen på riktigt.

 

 

L´s rygg blev klar idag :)

 

 

 

De senaste nätterna har jag sovit hela natten igenom. En skön omställning, men därtill har jag drömt langa förvirrande drömmar och vaknat med ett ryck av väckarklockan. Det är faktiskt sämre än att vakna vid 8. Jag gillade den versionen mest. Aja, vad kan jag göra annorlunda? Är väl bra att jag sover iaf.

Inser med bitterhet att jag borde ga till doktorn igen. Höger körtel sticker ut pa halsen i en fin synbar kula. Exakt det här scenariot hade jag för 1.5 manader sen. Fuck, jag hade till och med samma kunde. Han blev helt galen när jag avsade tiden för att ligga hemma och tugga antibiotika. Den jäveln. Jag har honom pa fredag, kan inte vara sjuk igen. Skulle vara om jag drog till doktorn idag. Det gör lite ont och trycker en del men annars mar jag bra egentligen. Senast fick jag feber och hosta och skit.

Det jobbiga är ju att doktorerna aldrig gör ngt at min hals..i Sverige ville de inte ens skriva ut medicin, här har jag iag tills nu röngat min SCHILDDRÜSE (irretereande, glömt dte svenska ordet...) för att se om den var över/underaktiv och skickade mig till en expert. Visade sig tat den var lite överaktiv men ingenting farligt egentligen. Fick jod-tabletter. Och ja, nu senast antibiotika. men skiten kommer alltid tillbaka.

Äh vad faan, alla kommer sent idag men maste jag t doktorn sa maste jag, fuck the städning,. Nu ringer jag doktorn.

Här är bilder pa en glad vegetarian som äter en blombukett pa en glad kväll med sina kompisar, firande ngr av sina bästa tyska vänners bröllop! Tack Lars för korten :)





I övrigt är allt bra, men mina körtlar har börjat svullna igen..jäkla skit är det. Och ryggen värken, min arbetsstol är faan skit.

Imorse drog Merle inför alla hur idiotiskt det är att bygga om och igen hur dte är en pengafraga och att hon ska flytta och maste kolla pa pengar där. Hm. Det är hennes studio, hennes sak att prioritera. Menmen...

Jag tänker iaf driva vidare min karriär har jag bestämt! Finns en stor tysk tatueringstidning som varje ar har tävling för unga tatuerare, typ "Oerets Nykomling". Sista ansökningsdagen är 21 april och har bestämt mig för att söka. Konkurrensen är hoerd, men jag har ju inget att förlora, och bara nya kunder att vinna och roligare motiv att göra med rätt publicitet.
sen tänker jag ta med min portfolio till Sthlm över Poesken och randalera runt i ngr studios där, kasta ut lite troedar. Även gadda lite folk om jag nu lyckas fa semester. Fattar inte varför dte är ett sant gnällprojekt, men det kan man ju fraga "bossen" om...

Kom precis hem fran team-mötet pa restaurang och jag känner mig sa jävla sur. Förvisso, vi har aldrig haft ett studio-möte med sa mycket snack förut, ever. Alla kom egentligen med en asikt om ngt, utom Isa. Hon sa till mig efterat att hon extra hallit tillbaka, pga vissa anledningar som kan stanna osagda.

Men faan. Jag känner mig inte nöjd. Först den gamla vanliga "vem ska börja snacka", och Saschi höjer rösten och menar "ja, chefen saklart!" Merlchen skruvar pa sig och pillar mest pa sin Iphone (vilken hon pillade med rätt mycket under middagen).

Det största temat som alla hade en asikt om var plats, och bristen pa denna. Alla kom med förslag pa hur man kunde bygga om, pekade pa fördelar och vad som är negativt beroende av hur det idag är byggt. Merle undvek ögonkontakt och menade att det är inte sa enkelt och det kan inte tas tag i nu. Men i slutet av dagen är det ju hennes jäkla studio. Sen fick jag ngn typ av kritik för att jag inte diskar tillräckligt. Jag blev ärligt talat jäkligt överrumplad. Självklart diskar jag inte lika ofta nu som förr, jag sitter ju och jobbar hela dagarna för faan.

Sen snack om massageborden, eller "liggarna" som ful tysk översättning. Vi har tva stycken och ibland behöver vi alla en samtidigt och det blir mindre krig. Jag sa att när vi gör underarmar, handleder etc sa skulle vi ju egentligen kunna använda ngt typ av uppfällbart bord istället, som bara tog hälften sa mycket plats.
Hon bara glor pa mig och säger lite snäsigt "och vad hade du tänkt dig att det skulle vara för ett bord?" "Man far väl kolla vad man hittar" menade jag. Ron började jiddra ngt om att han skulle bygga ngt.

Och sa pratet om den stora fragan "Hur blir dte med fyra tatuerare fulltid längre fram?" Merle menade att det var en framtidsfraga och jag tänkte vad jag tänkt hela tiden, och det är att da är jag utanför dörrn för länge sen.

Jag är rätt trött pa henne, i form av chef. Jag känner mig tillbakahallen, och som om hon ständigt försöker göra mig till hälften av min storlek när jag säger ngt som stör mig eller när jag vill ngt av egen natur. jag hatar att jag maste ga ner till ngn sorts soerbar niveau för att hon ska mjukna. "Förlat att jag blev sa stressad och snäsig men det är sa virrigt privat"...och hennes omvända jäkla psykologi jämtemot mig, "alla tycker du har förändras men negativt", och man pratar med övriga kollegor sen och hon har bara tagit det som de har sagt och myntat ngt helt eget ur det. Hon ler och kramar dig när du har bölat och menar att allt kommer bli bra.

Vi alla vet att hon inte kommer ta tag i omformning av arbetsmiljön i studion. Jag börjar tröttna. Helst skulle jag vilja sitta hemma och tatuera mina kunder istället. Ha en lite nstudio i stil med Steffes pa den gamla Norrköpingstiden och inte en jävla show-lada för diverse Frisör-Miami Ink-folk som ändoe ser med arslet. Jag gör mitt bästa, och har nu även vissa kunder som kommer till mig genom rekomendationer. Jag känner mig självsäker i mitt jobb och de jobb som jag tar mig för. Arbetsdelen är inga problem. Men ju mer jag växer och känner mig bekväm kring detta, desto mer stör det mig hur trangt det är, att man inte kan fokusera pa kund coh jobb, hur telefonen ringer, hur man inte kan prata med chefen, och hur man kan fa kritik för de dummaste sakerna av den personen som egentligen förtjänar mest kritik av alla pa bygget.

Jag vet flera tatuerare före min tid som har jobbat där och dragit, varav 2 har erbjudit mig jobb i sina studios strax efterat och även sagt "jag fattar inte att du är kvar där". Nu när jag jobbar heltid med detta kan jag langsamt fatta vad de menade med det.

Senast jag gjorde kostomläggning för ngr manader sen lyckades jag ga ner 2 kg och har sedan dess även hallit den vikten. Och inte heller lyckats ga ner mer, fast mitt mal var 5 kg. Nu ska vi prova igen! :) Jag ska försöka ta bort all snabb energi i maten. Eller iaf haverera den. Snabb energi som inte förbrukas lagras i kroppen.

Första vidtagande är att ha frysit in mitt bröd och köpt en osötad sojamjölk. Sen maste jag nog skära ner pa mitt allmänna fruktintag, och inga mer powerbars. Det är knepigt att haverera och omstrukturera mat som bara är grönsaker, haha. Sa mycket kan jag inte göra just nu! Har slutat ha potatis i matkoken för länge sen och pasta äter jag bara om Johan är här.

Träna?

:P Busade med Bennos hund i trädgarden i fredags och shit vilken dalig kondis jag har...dags att köpa bikiniöverdel och använda mina nyktra helgen pa ett konstruktivt sätt. Har jag faktiskt absolut inget emot. Johan och jag snackade om träning igar pa telefon och det var da jag insag hur jäkla länge sen jag tränat! Senast som jag var i en simhall var jag typ 13, senast pa ett gym med 17, senast i ngn form av träning 16... Faan, förr brukade man ju iaf promenera langa sträckor, nu gör jag inte ens det.

Vi far se! Startvikten: 68.8 nu pa morgon innan frukost. Vill se om jag alls kan ta mig ner till 67, vägde jag senast jag var 11 eller ngt.

Och idag ska vi äntligen ut och käka, studiogänget.

Men men gudars vilken skön dag! Jag har städat det sista i  lägenheten, även fixat egna rummet. Kom fram till att det inte var sa mycket att fixa. Rensa bort lite högar, byta sängkläder, dammsuga...ser rätt okej ut. Mest skulle jag behöva en ny omstrukturering av rummet. Om man nu ska fixa mer plats. En annan bokhylla, ställa undan/kasta bort massor grejer, kanske rensa ur kläder igen, köpa en bättre byroeau (specialstavning i brist pa snabbkommandon). Ingenting är omöjligt!

Sen gick jag ut lite. Satte in pengar pa banken och ska föra över skatten ikväll. Av ngn anledning hade inte min sjukförsäkring dragits än, men borde väl annars göras idag. Gick in en sväng pa H&M och kände en stark olust till att göra mig av med pengar, sa gick ut igen. Tog en runda bokaffär och kollade engelska hyllan. "Kanske dags för ngt nytt av Roddy Doyle?" Denna man har skrivit ngr av de roligaste/smartaste böckerna som jag har läst. Sa ser jag en titel som jag inte känner igen, sta där för sig själv; "The Dead Republic". Jag kollar baksidan...

OCH DET ÄR SISTA BOKEN I TRIOLOGIN OM HENRY SMART!!!!

Böckerna berättar historien om Irlands frihetskrig under 1900-talet genom den unge lustige hjältens ögon. I första boken som jag läste 2004 deltar han under The Easter Rising (av ren slump) och hamnar pa Kilmainham med De Valera, Collins och kompani. Sen när Sinn Fein börjar bli politisk rumsrent bygger han upp rebeller runt om i landet....jaja, kanske inet intresserar alla men jag som sowieso är helsald nörd pa det irlänska frihetskriget älskar de här böckerna. Plus att Henry är världens häftigaste karaktär. Doyle har även gjort sin läxa och sjukt mycket detaljer stämmer med verkligheten.

I andra boken gör Henry det manag andra irlänska rebeller gjorde; utvandrar till Amerika, där han beblandar sig med maffian. "Oh! Play that Thing" heter den, den hittade jag här 2008 runt, däri polar Henry med Louis Amrstrong. Det var där det tog slut. I den boken drabbas amerika av Depressionen, Henry tappar bort sin familj och svimmar i öknen och hittas av ett filmteam med John Ford i spetsen. Jag har längtat ihjäl mig efter den avslutande delen, och har läst första boken minst 3 ggr och den andra 2 ggr.

Jag hatar att jag inte kan läsa den ännu, da jag är mitt i "Snabba Cash".

Sen gick jag och handlade sjukt mycket mat. Det vill säga sjukt mycket färska grönsaker och frukt. Maste nog göra storkok och frysa in redan idag, annars kommer hälften bli ruttet. Sen telefonerade jag och Johan och sen gick jag och pantade burkar pa Real. Real är en kedja, paminner om ICA Maxi med världens värsta hyllsystem. Man kan hitta allt där. Skor, hinkar, stolar, täcken, väskor....och mat. Köpte youghurt och ett litet packe ägg, fick för mig att det skulle bli käk med hög proteinhalt kommande tiden. Är ditt fel Johan för ditt snack om en kostplan, blöblö jag är en härmapa.

Ja, och sen kom jag hem. Mar göttans, är nästan uttrakad av min "lättja". Men jag har iaf gjort rätt mycket ju, ÄVEN tvättat ocg fettat in skorna! Nu ska jag pilla navelludd tills det är dags att fixa med käk. Ladidaa.

Fy FAAN vad skönt att sova länge idag! Ligger ännu i sängen och klockan är snart tio. Göttans! Men inget kaffe än. Maste fixas. Jag var sa seg igar när jag drog ut till studion men jag lyckades fixa alla kunder iaf. Kära Martina var droppen...hon är en aterkommande kund hos mig, ngt äldre (ngt aldrad i förtid med) som inte riktigt kan bete sig. Jag tycker hon är jättegullig, men hon har alkoholproblem.
Hon kom igar vid halv 4 för att fylla i en färdigläkt gadd, och när vi ska börja drar hon upp en ÖL ur väskan...Och ingen 2.8 % heller utan 13.5%...Jag sa till henne att när nästa kund kommer maste hon plocka bort den. Det var förvisso söndag och vi var själva, sa inte riktigt illa. Jag drack självklart inte. Nästa kund kom en kvart senare och da gömde hon burken i köket och smygdrack upp den. Jag bara hoppades att hon skulle dra snart vid det laget. Hon satt och kollade skrifter med sin mamma ett tag först. Tills ölen var slut antar jag. Och när hon gick tog hon fel pa min och hennes tröja och rakade ta min. Jag orkade inte ringa henne när jag upptäckte det...

De var som natt och dag, hon och tjejen jag hade efter. En 19-aring som talade som en dvärg. Eller hur ska man säga, hon hade ett väldigt osäkert tonläge och lite släpig rispig röst. Fascinerade. Hennes första gadd och hon var sa nervös att hon faktiskt darrade. Höh, kan ju tänka hur betryggande det hade varit att se en ölburk med 13.5 % pa min arbetsplats...pannkaka. Men jag lugnade henne bra, pratade igenom med henne hur allt gar till väga, lite hur dte skulle kännas etc. Jag tar manga oskulder med nalen, tror faktiskt att jag till störst del har gaddat första-gangen gaddar.
det var 6 china-tecken och efter vartannat ville hon alltid ta en paus, men dte var lugnt. Jag var bara glad att dagen rullade pa.

Runt halvsju var jag hemma och käkade thai, men resan hem var tillräckligt för att paminna mig om hur ful den här staden kan vara. Först ett kickersgäng vid busshallplatsen som försökte sparka sönder busskurens tak som en annan Jet Li. Pa taget till St Georg sitter en kille helt öppet och rullar en joint. Han var kanske runt de 14-15. Jag gar till thai-haket. En tioarig pojke kommer in och tigger pengar av gästerna och ber innehavarna om mat. Jag gar hem. En knarkare fragar mig om jag har metadon. Vid rödljusen vill en annan knarkare ha min mat. Sen kom jag hem .Det är sorgligt att se alla spillror av människor här. Synd att knarket kommer till hamnstäderna först.

Idag är jag iaf ledig och ska NJUTA! Har lite kvar att städa upp i lägenheten, kanske kan ta tag i mitt rum med. Sen ska jag ut pa stan och till banken! Kanske en annan runda med, kolla runt lite. Blir vajert.

Nu är det söndag och jag sitter här med kaffet ochj ska till studion. helst vill jag bara klättra upp i sängen och somna..#r helt slut fortfarande. Sen bröllopet. Där den vilda Jässan kom fram.

Jag tror att allt började i fel ände, med maten. Under dagen hade jag bara ätit mackor, och först när vi kom fram serverades drink. Sekt eller apelsinjuice, jag började med juice. Sen började Steffi smyga sekt-glas i handen. Fnitterdricka. Sen blev det öl pa det. Dags för förätten, soppa med köttbitar. Jag drack vin istället. Huvudrätten var blandad plockmat. Jag at potatis, fruktsallad och grönsaker. Jag var redan rätt dragen där.

UTÖVER problemet med ständigt serverad alkohol framför näsan, var allt annat jättefint. Berit hade en jättefin klänning, man minglade, jag skrämde ett barn, minglade, pratade tatueringar (Berith drog upp min klänning inför hennes mor för att visa fiskmasen. "Och du tycker att jag är illa!" gastade hon. jag gillade Beriths mamma, hon var so Berith fast i äldre version med mindre färg. Synd att jag skulle ge henne en sadan chock sen. Blev ilurad kola korn av en tjej som hette Uschi.

Sen däääär ngnstans blev jag redigt dragen. Och sen skulle buketten kastas. Haha, jag hade sagt till Berith vid ett tidigare tillfälle att den hade mitt namn pa sig. Ocj jag fangade den (minns inte om jag hade konkurrens ens). Och sen...kastade jag den med all kraft pa golvet och stampade pa den! Hela Beriths familj stirrade i fasa. Sen tog jag buketten, satte mig vid bordet och BET den!! Spottade krokus över hela bordet!! Jag fattar ingenting, men det later som ngt jag skulle kunna göra. Beriths sa till sin mor at tdet var svensk beteende.

Resten av aftonen odramatisk som jag minns det. Dansade med Herman, antagligen jitterbugg. Bilade hem ngn gang och ska tydligen ha bitit mig fast i förarstolen och ha morrat hela vägen. Har  ett vagt minne av detta.

Pffff jaa...

Hahaha! Maste bara berätta vad som nyss upplevdes här i mitt rum. Ska ju idag pa Beriths och Carstens bröllop och har haft värsta stressen med att hinna fixa tavlan som ska vara precis..varje kväll efter jobbet när jag har kommit hem har jag malat en timme.

Och igar, hade Sascha naturligtvis satt in en kund hos mig som bara var 17 ar som jag vägrade göra. Jakten pa en ersättare slutade med att en av mina favoritkunder kom klockan sju, och vi tatuerade till halv tio. Jag kom in genom dörrn här hemma halv elva, släpade mig till tavlan och gjorde de sista grejerna. Medan färgen torkade skrev jag ihop en festlig text pa presentkortet (med stavfel) och började packa. Sen sla in skiten och telefonera med Johan som själv ska till Belgien med sup och spel över helgen.

Sa pratade vi till halv 12-12 och sen fanns det ju ingen chans i världen att jag skulle hinna putsa skorna, raka benen och prova klänning...

Sa jag har pysslat med det fram tills nu (pysslar än). Och det var klänningarna som var det roliga! Jag hade redan valt ut en, men i osäkerheten bestämde jag mig för att prova alla mina andra 4 klänningar som jag faktiskt äger, ifall att jag tänkt fel. Plus att den utvalda är kort. KORT.

Iaf. Jag äger en klänning som har varit med mig i manga manga ar. Jag köpte den second hand pa Myrorna när jag var 16. Grönrutig, kort och bekväm (har väl gatt in den i guess). Den var bl a med mig pa Irland och var min turklänning. Damen i grönt fick manga pints gratis utan att behöva göra ett skit!
Och den är med mig ännu. Och jag provade den idag. Ich TA MIG FAAN!! den har blivit FÖR STOR!! Jag blev paff som fasen. I need a new lucky dress.

Nu ska skorna putsas och sen ska en förlaga tecknas och sen ska jag till Lübeck! Wohoho!