Out of touch
Inatt har jag fått sova ut, så sjujäkla skönt. Var rätt mör när jag gick och lade mig. Jag gjorde klart L´s lyckokatt igår och fy faan vad jag missbedömde den. Trodde att vi skulle bli klara efter 2 timmar, men vi satt ungefär 4 stycken igen. Var hemma tio, hungrig och trött.
Men vi hade kul! Men jag kände mig inte så mycket där som jag hade velat. Jag vet inte, men det kändes lite motigt och svårt. Antagligen så ligger det väl i att jag inte har jobbat på en vecka igen och att jag hade varit på förbannat dåligt humör hela dagen pga lite grejer och det tog längre tid för mig att komma in i jobbandet.
Det kändes tråkigt att det skulle vara så. Jag var jätteglad över den där katten, så kände jag mig bara "sloppy" och var självklart inte helt nöjd. Som om färgerna inte gick in och sånt. Sa direkt att vi ska ta en liten tid för allra sista touch up när det senaste har läkt.
Alla mina kollegor säger likadant, vi hade tusen snack om det i The Old Country, att om allt inte funkar privat så märks det i jobbet. Om man är stressad, out of touch. Jag känner bara mest att jag har hoppa tur mitt "tickande", mina rutiner. I Tyskland var jag alltid där 2 h innan öppning och satt sedan alltid till 8 och hade oftast att göra hela dagen. Och det var ändå på en arbetsplats som störde mig.
Förhoppningsvis känns det bättre när den här veckan är slut och jag har fått jobba mig lite svettig.
En intressant paradox som alltid, när man har sina downs och självtvivel och känsla av att inte vara i kontakt med sitt jobb och man undrar om man inte borde jobba med ngt annat, så fick jag ett rätt intressant mail. I förra veckan då jag var beredd att gå på dagen om jag och Bossen inte skulle ha ett bra snack, så mailade jag en relativt nyöppnad studio här i Stockholm, som härstammar från Malmö. En riktigt bra studio. Ägaren svarade och sa att han ska spara min info för framtida luckor.
Jag har fått lära mig att såna mail inte alltid behöver betyda ngt, men mer än det så har jag fått lära mig att de svar som man får sällan är så positiva.
I mina vildaste fantasier kan jag inte titta på mina jobb och anse mig bra nog att jobba i en top notch-studio. Det är ju självklart det som jag vill, att kunna marknadsföra mig själv och mina önskemål så till den riktning att det är dom som poppar in, samtidigt som jag vet att det händer vanligtvis efter de första 3 arbetsåren (minimum). När jag ska beskriva mina jobb så kan jag p ådet snällaste kalla dom "lovande", att man kan se potencial till mycket mer i mina grejer.
Så att en top notch-studio säger att de tänker höra av sig om det kan dyka upp ngt, det kan jag inte fatta.
Nu ska jag dricka upp mitt te och sen ska jag till tandläkaren.
Men vi hade kul! Men jag kände mig inte så mycket där som jag hade velat. Jag vet inte, men det kändes lite motigt och svårt. Antagligen så ligger det väl i att jag inte har jobbat på en vecka igen och att jag hade varit på förbannat dåligt humör hela dagen pga lite grejer och det tog längre tid för mig att komma in i jobbandet.
Det kändes tråkigt att det skulle vara så. Jag var jätteglad över den där katten, så kände jag mig bara "sloppy" och var självklart inte helt nöjd. Som om färgerna inte gick in och sånt. Sa direkt att vi ska ta en liten tid för allra sista touch up när det senaste har läkt.
Alla mina kollegor säger likadant, vi hade tusen snack om det i The Old Country, att om allt inte funkar privat så märks det i jobbet. Om man är stressad, out of touch. Jag känner bara mest att jag har hoppa tur mitt "tickande", mina rutiner. I Tyskland var jag alltid där 2 h innan öppning och satt sedan alltid till 8 och hade oftast att göra hela dagen. Och det var ändå på en arbetsplats som störde mig.
Förhoppningsvis känns det bättre när den här veckan är slut och jag har fått jobba mig lite svettig.
En intressant paradox som alltid, när man har sina downs och självtvivel och känsla av att inte vara i kontakt med sitt jobb och man undrar om man inte borde jobba med ngt annat, så fick jag ett rätt intressant mail. I förra veckan då jag var beredd att gå på dagen om jag och Bossen inte skulle ha ett bra snack, så mailade jag en relativt nyöppnad studio här i Stockholm, som härstammar från Malmö. En riktigt bra studio. Ägaren svarade och sa att han ska spara min info för framtida luckor.
Jag har fått lära mig att såna mail inte alltid behöver betyda ngt, men mer än det så har jag fått lära mig att de svar som man får sällan är så positiva.
I mina vildaste fantasier kan jag inte titta på mina jobb och anse mig bra nog att jobba i en top notch-studio. Det är ju självklart det som jag vill, att kunna marknadsföra mig själv och mina önskemål så till den riktning att det är dom som poppar in, samtidigt som jag vet att det händer vanligtvis efter de första 3 arbetsåren (minimum). När jag ska beskriva mina jobb så kan jag p ådet snällaste kalla dom "lovande", att man kan se potencial till mycket mer i mina grejer.
Så att en top notch-studio säger att de tänker höra av sig om det kan dyka upp ngt, det kan jag inte fatta.
Nu ska jag dricka upp mitt te och sen ska jag till tandläkaren.
Kommentarer
Trackback
