sentimental fool

Alla har vi vårat förflutna och våra skelett i garderoben. Ibland önskar jag att jag inte var en så sentimental människa som jag är, men samtidigt så har jag så många fina skratt och minnen och upplevelser. Jag vet att de alla är lika viktiga, men det är jobbigt at tde alla turas om att ta plats och att de alla tar lika mycket plats.

 

Som vanligt har jag mina perioder ganska veckovis där jag försöker rycka upp mig och de där jag går ner mig och just nu verkar jag mest benägen att skriva när jag går ner mig. Blir väl patetiskt men dte är ju då jag tänker och ibland vill man inte ringa nån och snacka av sig. Man vill tömma utan diskussion.

 

Otroligt idiotiskt av mig att sitta och titta på gamla foton och minnen en måndagkväll. Sen när var det en bra idé? På ett sätt är det bra att påminna sig själv om att man har haft stunder där man är så uppriktigt glad som på de där bilderna. Det är jag idag med ibland såklart, och jag vet hur dte sägs så ofta att man glorifierar det förgångna och bara minns bra saker, men foton ljuger ju iaf inte.

 

Men man kan bara vänta och hoppas att det blir bättre. Egentligen är ju saker i ständig förändring.

 

Jag har inte glömt det dåliga heller. Och jag har absolut inte slutat sörja den smärtan som jag har frambringat nån som jag bryr mig otroligt mycket om, det är ett för jävligt ok att bära. Vi var två som gick sönder och jag kan bara hoppas att det lagas nån gång. Hur tar sig folk igenom saker undrar jag ibland? Hur orkar de? Varför ska just jag ha så svårt att hantera känslor? Egentlige nspelar det ju ingen roll, det är bara att ta och försöka fixa det.

 

Nu ska jag ju flytta snart och har signat upp mig på ett hyreskontrakt på ett år, så kommer ju ändå inte kunna försvinna som jag tenderar att göra. Bara att fortsätta jobba med sig själv och sitt liv och sina impulser. Tänker bli ett joggarfreak, köpte runners magazine på eget bevåg häromdan och har slutat röka och dricka i veckodagarna. Känns bra. Som vanligt, med nya vanor. Håller dödsångesten borta och kan ta djupa andetag. Och kanske lute annan ångets med i processen.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0