Allt är relativt

Träningen givk bra och jag hade fått upp ett tempo ppå jobbet. Vad händer? Jag blir sjuk. En förkylning bara, tack och lov, men den är att likna vid en mild misshandel. Hela kroppen värker, skallen extra mycket. Och jag hatar ensamheten och lelösheten. Aldrig känns singel- och vuxenlivet så jäkligt som när du är sjuk. Jag har alldeles för mycket tid på mig att tänka. Inte bra.
Idag är dag två och jag försöker komma på något vettigt som jag kan göra, som kan få mig att tänka på annat. Försöker ladda ner en mjukvara så jag äntligen kan fixa den där jäkla fotoboken. Funderar på om jag skulle börja packa inför flytten. Är ju dock typ inget att packa. Tvätta sängkläder, ta en dusch. Åka till fruängen och fixa lite mat.
Samtidigt är jag bara så däckad och utlämnad åt mitt jävla tankesvall.
 
Den vanliga frågeställningen; kommer jag nånsin framåt. Ovh jag vet ju svaret. visst gör jag det, hela tiden. Men det där beror ju helt på vad jag syftar på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0