missdjango

Vi har alla våra sidor och våra beteenden, vissa som vi föredrar mer än andra och vissa som vi rent av avskyr. Vissa (oftast dom) som vi inte kan kontrollera och som vi inte förstår, som skrämmer oss. Som förstör för oss. Och ständigt denna ironi att ngt som finns i oss, ska göra det. Man blir så arg, så förbannat arg. Sen blir man ledsen. sen får man ångest. Sen blir man trött. Sen? Sen kanske det slutar. Ett tag.

 

Vissa upplever det här mer än andra. Om man ska vara enkel: det är inte lätt att vara människa. Det är inte lätt att tampas med ett känslospektra. Speciellt inte när det inte gör som man vill. För vi kan ju inte styra våra känslor.

 

Sen så är det ju just det. Att man måste tampas med det. Skitsamma varför det är där.

 

Många av mina känslovändningar är inte situationsrelaterade. det betyder att jag kan vakna en dag och må kasst fast det borde vara en fantastisk dag, fast allt i mitt liv flyter på och fast jag till och med har många positiva saker som händer. Ändå vaknar jag och mår kasst.

 

Och vad gör man då? Jag brukade alltid slåss mot det, ifrågasätta, fäktas och bara spänna mig och stressa mig själv och bara göra allt ännu värre och jaga upp mig själv ännu mer.

 

Jag har börjat lära mig att inte ifrågasätta, att bara acceptera. Nu har man ju gjort vändan ngr ggr. Jag känner som jag känner, jag har lärt mig att jag inte behöver ifrågasätta det för det ger ingenting. Det är där och det försvinner när det försvinner. det är oeroende av om det är en positiv elelr en negativ känsla. Jag märker den, känner av den, accepterar den, och väntar på att den ska försvinna.

 

Om jag har förstått det rätt så är det här en basic-grund i KBT. Har lite erfarenhet av KBT men har aldrig fått en helhjärtad terapi med det, inte än iaf.

 

Det är iaf ngt som jag tänker på varje dag, Ibland kan jag svänga i 4 olika känslor innan lunchtid. På vägen till jobbet. det är förbannat ansträngande...Men jag kan inte hindra det.

 

Tänkte på det nyss, idag på vägen hem efter en skön dag med en bra kund, utan stress och med många goda vänner. Gick av bussen och vandrade hemåt med nåt glas vin i skallen och får helt plötsligt lust att lyssna på White Lies och kedjeröka.Jag lyssnar bara p åWhite Lies och kedjeröker under negativa förhållanden/tanketillstånd så jag förvånades över det själv.

 

Nu blir dte kanske lite bubbligt men fick nåt sorts moment där. För självklart följde jag min impuls och gjorde just detta, så som jag följer de flesta impulser jag får, och just därför att de inte ingav ngn negativ effekt så blev dte en annan sorts effekt i form av min tankeställare. Nu ska jga försöka formulera den.

 

Ofta när man uppfylls av en känsla så vill man göda den. Du är ledsen, du lyssnar på musik som gör dig ledsnare. Eller tvärtom, peppmusik för du är pepp. Du göder din känsla. Mackan brukar säga till mig att du ska acceptera din känsla men inte bli den och jag tror att jag börjar fatta. Ibland kan det vara skönt att gå upp sig i en känsla. Att vara sårbar och ynklig, det kan vara nyttigt. Men om man har som jag, känslosvallningar utan direkt anledning, då kan det förstöra en vecka bara så där.

När jag är glad, då är jag så glad att jag är euforisk. Bubblig och störtskön. Tjackig och stirrig. Allt är kul. Sjukt kul. Jag älskar att gå upp mig i det men det kan också bli en overload. För mycket energi försvinner och fördelningen blir inte jämn, effekten går över och du blir helt förstörd.

 

Jag tyckte bara det var så kul att jag ville lyssna på White Lies. inte ett moln på den mentala himlen och så vill man höra ångest och flina. Det var som att jag slog nån i min mentala hjärna på käften. Skitcoolt.