Det började med en sten

Spenderar mycjet tid med att tänka på människan just nu. egentligen gillar jag inte att tänka på sånt, människor är överskattade. Men det verkar vara så mycket hyss just nu så jag måste nånstans göra det. Det har blivit mycket politik på sistone, satt och hade en redig omgång med Mackans son igår om Husby. Haha, han blev bara argare och argare och jag blev bara mer och mer bitter,
 
Känns som att jag har gått igenom allt det där redan, kommit till sans med vad jag tycker om uppror och skadegörelse. Vandalism, upplopp. Revolt. Älskar varenda ett av orden men en princip som jag har det är att om man ska göra nånting, så ska det vara värt det. Han menade att det här var "vår chans", "vårt försök" (han är uppväxt i Norsborg) att visa myndigheterna att vi inte är nöjda, att de måste satsa mer på förorterna.
 
Jag försökte förklara för honom att det som förstörs nu är allmän egendom, betalt av skattemedel, dvs av medborgarna. Och alla bilar som brinner (vi är jusst uppe i 47, polisen misstänker dock att många är försäkringsrelaterade) tillhör privatpersoner som nu inte kan ta sig till jobbet och kanske inte heller kan ersätta sin förlorade egendom.
 
Han menade att bilarna tillhörde människor med pengar (yeah right) och därtill menade han att allt var redan trasigt i förorterna. "Så i och med det här kommer politikerna att vilja satsa mer pengar? På folk som tar sönder allt? folk som vandaliserar?" sa jag. Därtill att det som har förstörts kommer att ersättas med nya skattemedel, det var tydligen irrelevant.
 
Busskurer, bibliotek, mataffärer, dagis...det är några av de mål som har antänts de senaste dygnen.
 
Han pratade om att vanliga demostrationer inte hjälper, jag frågade hur många han hade varit på de senaste åren. ett första maj-firande i Varberg...
 
Kom igen nu! Om det här nu ska göras så gör det rätt för faa-an.
 
Jag har själv ett ursprung i demostrationer, reclaim, aktivism etc. Jag förkastar det inte. Jag skräms inte av det. I många fall så tror jag på att öppet visa sitt politiska missnöje och att göra det fysiskt. Men det här...det här är ingenting. det är kommer inte att ge nånting. Det finns ingen riktlinje i det här.
 
Hoppas att det här blir mitt enda inlägg som är relaterat till de här kravallerna, gillar inte att skriva om sånt här. men är man sur så är man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0