Tension tension
Ibland känns det lite jobbigt att inte veta exakt alla som läser den här bloggen, för att genom det sa känner jag att jag inte kan skriva precis om vad eller hur jag vill, fast jag egentligen bestämmer det själv.
Jag kan tänka mig att vissa personer tycker att jag ibland kanske kan bli för personlig, man ska väl inte hänga ut hela sitt liv pa internet yaddayadda. Ligger ju ngt i det med. Egentligen bloggar jag ju eftersom jag inte hittar tiden at skriva för hand i en bok längre, och sa var det fran början för att folk i Sverige skulle kunna veta vad som händer i mitt liv.
Samtidigt tror jag att det kanske har fatt andra människor att förvanas över saker jag skrivit, som de inte har vetat om. Idag kan vara en san dag.
Psykologi.
Jag har aterigen börjat gräva i mitt huvud. Jag är trött pa att leva med angest,depression, sömnproblem och maniska tankar. De har funnits där i 8 ar, jag själv tror inte längre pa att det är en teenage state. Det hindrar mig fran att ha en normal vardag, fran att umgas med familj och vänner pa ett normalt socialt sätt och fran att bete mig sa som jag vill.
Jag vill börja i terapi och fa en psykologisk utvärdering. Jag hoppas kunna ta tag i det i januari. Under tiden försöker jag nu själv plocka ihop en sjukbild. Eller vad man ska kalla det. sakerna som jag har kommit fram till har varit ganska läskiga, men later förbannat logiska utifran mina problem, och det ger även ett sorts lugn.
Man känner sig lugn för att man hittar förklaringar till sitt beteende. At tdet inte handlar om att man överreagerar elelr "tänker fel", utan att anledningarna och grunderna faktiskt har sin förklaring i ngt. Och att de kan försvinna.
Sedan jag flyttade tillbaka till Sverige sa har jag verkligen haft ögonblick da jag känner mig paralyserad av depressiva tankar, mentalt förlamad . Jag har aldrig upplevt känslan av andnöd sa mycket och sa länge som nu, det är verkligen sa att man lider.
Jag tror att dte finns förbannat manga människor i samma sits som jag, som inte har förstatt att deras beteende kan grundas i ngt som kan diagnostiseras. Psykologin är en djungel.
Jag kan tänka mig att vissa personer tycker att jag ibland kanske kan bli för personlig, man ska väl inte hänga ut hela sitt liv pa internet yaddayadda. Ligger ju ngt i det med. Egentligen bloggar jag ju eftersom jag inte hittar tiden at skriva för hand i en bok längre, och sa var det fran början för att folk i Sverige skulle kunna veta vad som händer i mitt liv.
Samtidigt tror jag att det kanske har fatt andra människor att förvanas över saker jag skrivit, som de inte har vetat om. Idag kan vara en san dag.
Psykologi.
Jag har aterigen börjat gräva i mitt huvud. Jag är trött pa att leva med angest,depression, sömnproblem och maniska tankar. De har funnits där i 8 ar, jag själv tror inte längre pa att det är en teenage state. Det hindrar mig fran att ha en normal vardag, fran att umgas med familj och vänner pa ett normalt socialt sätt och fran att bete mig sa som jag vill.
Jag vill börja i terapi och fa en psykologisk utvärdering. Jag hoppas kunna ta tag i det i januari. Under tiden försöker jag nu själv plocka ihop en sjukbild. Eller vad man ska kalla det. sakerna som jag har kommit fram till har varit ganska läskiga, men later förbannat logiska utifran mina problem, och det ger även ett sorts lugn.
Man känner sig lugn för att man hittar förklaringar till sitt beteende. At tdet inte handlar om att man överreagerar elelr "tänker fel", utan att anledningarna och grunderna faktiskt har sin förklaring i ngt. Och att de kan försvinna.
Sedan jag flyttade tillbaka till Sverige sa har jag verkligen haft ögonblick da jag känner mig paralyserad av depressiva tankar, mentalt förlamad . Jag har aldrig upplevt känslan av andnöd sa mycket och sa länge som nu, det är verkligen sa att man lider.
Jag tror att dte finns förbannat manga människor i samma sits som jag, som inte har förstatt att deras beteende kan grundas i ngt som kan diagnostiseras. Psykologin är en djungel.
Kommentarer
Postat av: Silje
Nu vet du om EN som läser din blogg. :)
Gå til en psykolog eller något dylika. Inget farligt, bara bra - är min erfarenhet. Du är nog inte ensam nej...
Men att googla diagnoser är inte smart, låta de profesionella göra det. Om det behövs en diognos als! Kanske lite samtal kan reda ut huvvedet lite?? Få huvved på fot, så att siga. Så funkade det för mig iaf, och då försvann lite av ångesten, ensamhet känslan, etc också. Sen får man fortsätta jobba själv resten av livet... Kram.
Trackback
