missdjango

Min sista dag som 24-åring är kommen. Konstigt, sista dagen och först då börjar det låta som ett intressant tal. Imorgon är jag halvvägs till 50. Ibland undrar jag hur fort mitt liv kommer att gå, i känsla antar jag. Tidens tempo går ju inte att brucka på. Är främst alltid i nuet och då går allting ändå relativt fort.

19 och 21 var bra år, och 11 och 8. 15,16 var pinsamt och 17 lärorikt. Främst saknar jag nog ändå 21. Ocvh allt känns på sitt vis som om det var igår. eller förra veckan.

Som 24-åring återvände jag till Sverige, tatuerade handen/fingrar/överarmen/höger lår/vänster fotled etc.. klippte och färgade håret kanske 3-4 ggr, gick på ett bröllop, blev sambo, lagade 8 hål i tänderna. Med mera. Är ändå rätt mycket på ett år. Känns som mer än ett år.

Imorgon och på onsdag har jag ledigt, idag är sista dagen på denna 7-dagarsvecka. Och mitt liv som 24-åring.