missdjango

Nu är jag äldre. Är rätt okej. De här två lediga dagarna har varit ett töcken av utmattning, tyvärr. Både psykiskt och fysiskt. Nu är dte iaf bara 2 dagars jobb innan det är dags att åka till Mjölby över helgen.

Har börjat med ngn ny sorts diet, har plockat bort allt mjukt bröd ur min kost och försöker att äta uteslutande färska grönsaker. Har märkt hur otroligt lite ekologiskt odlat som säljs i min ICA-butik som följd av detta. Oh well.

Jag vet inte vad den här "uppsluppenheten" är som drabbar mig ibland. Den lägger sig som ett tungt täcke över allt. Har inte varit hos min kurator på 3 veckor och hon har inte ringt tillbaka gällande en ny tidsbokning, vilket gör mig modfälld. Jag vet, jag vet, ska ringa idag igen. Hon har ju också att göra.
Den här mattheten, de här förvirrande långa drömmarna gör mig till en 4-åring. Jag gråter för att jag är trött, modfälld, borttappad, svag, förvirrad, och för att jag bara helt enkelt inte kan sluta. Det är ganska läskigt att tappa kontrollen över en fysisk funktion på det där sättet. I tisdags grät jag mer eller mindre konstant från klockan 18 fram till sängdags. Somnade med hjälp av en tablett och sov till klockan tolv igår. Resten av dagen kände jag mig som en giraff som vaknar upp efter en nedsövning. Långsamma, släpiga rörelser.