Ack, denna välfärd...

Har precis blivit bjuden pa en god sallad av belle Michelle i köket och äter nu saltade cashews o dricker té. Tror jag ska teckna en staltrad (barbed wire) med. Jaja, det kommer.

Dagen
har förlöpt bra, först en halvtimmesgadd pa en tjej som gjort mer grejer hos mig (men alltid smasaker) och sen en lucka pa tva timmar. Som jag utnyttjade till att teckna. Det var riktigt skönt faktiskt att inse att jag inet är sa ringrostig! Men jag var inte heller 100% där. Aja.

Sen kom MATTI! Dagens höjdpunkt! Vi har pratat de senaste tva aren om att jag ska gadda honom (redan innan jag själv tatuerade), men har aldrig kommit till skott. Sen tog hans fru tag i saken, ringde mig och bokade in en tid till honom. En teckning pa laret av hela familjen som hans dotter har ritat. Det var jättekul, och ocksa kul att umgas lite utanför fyllan och villan, där vi oftast ses mellan jobb och familjeliv. Han berättade att hans band ska spela pa Oi! The Weekend i Karlskrona, sa de ska fixa en 30-mannabuss och köra över gränsen. Och jag ska med! :)

Här följer lite roliga bilder:







Sen fick jag skjuts
hem av honom. Det var rätt spännande, han berättade om DDR. Matti är inte gammal, han fyllde 30 för tva veckor sen och har vuxit upp i en liten by i närheten av Rostock, som da var DDR. Och helt krassa saker berättade han! När vi fick lära oss om DDR i skolan fick vi verkligen inte inblick i ngt. DDR ville att hans far skulle inga i deras egna säkerhetspolis, vilket han nekade till. Till följd av detta placerades han pa ett bygge, utan chans till att nagonsin kunna vidareutbilda sig eller stiga i grader över huvud taget. Han var dömd till att bli byggarbetare därför att han inte ville tjäna "staten".
När Matti och hans syster kom till världen ville DDR att de skulle bli "unga pionjärer", en form av Hitler-jugend. Deras föräldrar sa nej. Pa deras skola var de de enda som inte var "unga pionjärer" och därför förbjöds de att följa med pa utflykter eller delta i sportarrangemang pa skolan. Eller ha tröjor med Musse Pigg pa.
I Mattis by kunde man inte köpa ngn form av tropisk frukt alls. En gang om aret kom ett paket fran släkt här i norra Tyskland och däri lag alltid en ananas och cocktailfrukt i burk (som alltid ställdes undan till en födelsedag).

Det sjuka i allting är (förutom allt som var förbjudet i DDR), är att det här är inte ens 50 ar sedan. Som man säger i Tyskland: VOLL KRASS. Jag är glad över att jag inte har vuxit upp under sa styrda och begränsade förhallanden. Jag kan inte ens föreställa mig det. Han berättade om första gangen han och hans syster kom till Hamburg för att hälsa pa familj, och de bara stod still inne i en mataffär och andades. För att det luktade sa GOTT. Kan man fatta det? Jag undrar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0